Månadens skrivövning: Orddissektion

Det här är dungens fyrtionde månatliga skrivövning. Som för att fira det jämna talet (40, hurra!) tassar vi den här gången på gränsen mellan dikt och instruktion.

Ta ett antal ord, förslagsvis
tio stycken. Medel-
långa är att föredra

Ord som ”orddissektion” är goda; tydliga bitar att lägga
på bordet: dis, se, sekt, tio …

Ord som ”kanel” får en att läsa baklänges: lena, le, nak …

Ta alltså ett litet antal ord, dissekera för att få ett material att skriva med.

Kanske är det ett sätt att sträcka på fingrarna.

Ord som ”i” avkräver dig ett genuint intresse för att böjas.

Kanske är det istället för (elektrisk utrustning).

Ord som ”kardemumma” är otroliga när de dissekeras frihetligt.

Kanske är det en uppvärmning till ett annat skrivande. Kanske ett sätt
att finna ut ett ord
att skriva med.

Kanske är det att dingla med benen från en invändig brygga på midsommar.

Kanske en vana i blivande.

Det att lyssna. Iallafall det. Först.

Ord som ”vana”.

Månadens skrivövning: Maj, och vad så?

I dungens trettionionde skrivövning återbesöker vi en tidigare övning, den trettioförsta, från augusti förra året: ”Lek fram text tillsammans”.

Inte heller denna gång byts kursiven ut
mot en klarare instruktion;

Om inte lek, så vad då?

Maj månad. Lindens blad

skrikande
ljust
Så, vad?
Var och vad, vem eller
vilka händer –


kanske inte tillsammans med någon

utan snarare med något:
en plats…?

Maj månad. Hettan
globalt

Maj månad. Sommaren

står
för dörren,
– så?

Månadens skrivövning: Berör i skrivandet av varje mening något som alstrar den samma och varje annan mening

Den här månadens skrivövning, den trettioåttonde i ordningen, har sin impuls i ett videoverk som just nu visas på Malmö Konsthall: ”Bleedning men II” (2005), av Loulou Cherinet (1970). Ett foto och några ytterligare ord om verket finner du nedan, efter den diktliknande instruktionen. Texten är skriven på en utfällbar pall invid verket.


om du lyfter           sänker tanken
vad i orden
när du kramat hårt och länge
utom orden
vilka delar berör         skriver jag
om saken vilka / korrelerar
vem kan jag be
om en hand 2. Bulta med den 3. Blunda mot

har det smakat synts dig har det du du
har berörts 4.
vid varje mening / avsaknad
stenen   Berör
i vid mening
varje mening   När du finner
den blir 7.
något mot huden
fram, frä-

avgång 9. Underkasta

sensoriskt genomfaren   om
nästa kontakt   Var
skär allting
upp       Var kan du
vara   11. Vara
med

utom
vilka

vem kan
i vid mening 15. Skär upp
rädslan

Verk av Loulou Cherinet visas i samband med den stora Åke Hodell utställning som hänger fram till 22 maj i år. Cherinets verk ”Bleedning med II” presenteras som ett dialogiskt verk. Videoverket ”Magical Transformations of the World”, även den inspelad i Addis Ababa, pågår nära och ljuden från filmerna skär in i varandra. Vad gäller verket som jag har fokus på här, står det i presentationen att vi ser en långsträckt asfalterad gata där fem män rör sig framåt ”med var sin sten, [som] en parallell till Sisyfos-myten, under det att förbipasserande i staden betraktar dem.”

Månadens text är även inspirerad av Mathias Svalina och hans Writing Prompts, samt av min bilateralt stenkära vän, poeten Sara Hallström.

Månadens skrivövning: Skriv igenom din dikt som vore du en maskinskriverska

Den månatliga skrivövningen, den trettiosjunde i ordningen, är en lång och kärvänlig blinkning. Och blinkningen har en adress; den är till er som har skickat in eller funderar på att skicka in ett bidrag till Dungens Fyra Sidor nr. 5.

Instruktion:

  1. Skriv igenom din dikt trettio (30) gånger.

Ja, så koncis skulle instruktionen kunna vara. Men, något behöver preciseras. Och det är själva utmaningen. Det handlar här om att hitta ett sätt – att skriva igenom – som i någon grad är besläktat med redaktörens läge: ett antaget bidrag skrivs trettio gånger på skrivmaskin. Varje rad i en dikt sätter sig i kroppen på maskinskriverskan, ja långt innan det trettionde exemplaret har förfärdigats.

Hur kan du skriva igenom din dikt, och verkligen känna dina rader (i fingrar, ögon, etc)? hur kan din dikt skrivas igenom – och sändas in – med en liten förvissning om hur den faktiskt kommer att kännas för maskinskriverskan?

Behöver du trettio olika dokument på datorn, dvs. för att efterapa alla arken i valsen på skrivmaskinen? Nej, det låter plastiskt, förenklat, oskarpt. Och framför allt okroppsligt. Kanske ska varannan genomskrivning ske för hand?

På något sätt behöver genomskrivandet börja om, göras om. Omtagning för omtagning. Som med valsen och arken. Den ska vara genomskriven, som om den har skrivits trettio (30) gånger på en skrivmaskin.

Rapporter om olika försök att hitta ett sätt… mottages med glädje!

Lycka till!

Månadens skrivövning: Välj en bok du är bekant med sedan många år –

Dungens trettiosjätte månatliga skrivövning är hämtad från ett fritt svallande diktprojekt med Carola Mikaelsson. Instruktionen skrev jag ursprungligen som en dikt till vårt kollektiva utbyte.

Den här månadens övning vänder sig till den som vill skriva med en bok som har varit med en längre tid i livet. En bok som du kanske inte har tagit ner från hyllan på några år. En som kanske var viktig i en helt annan tid i livet:

Månadens skrivövning: Lyss, och skriv fram din förståelse av budet / citatet

Det här är dungens trettiofemte månatliga skrivövning. Skånevintern är så blöt att man inte med den bästa av intentioner kan kalla detta för en vinter. Året står som det står – och det kisar på dörrposten. Till sommaren ska vi alltså nå den fyrtionde skrivövningen.

Låt oss inleda avskalat: Tag bara ett citat, och skriv utifrån det.

Dungens förslag till ett citat att smaka av:

”Undvik att se direkt på det föremål
som du måste betrakta
– så att det inte tar upp platsen för det”

Tag denna strof med tre versrader, eller välj ett helt annat citat.

Instruktion:

Skriv fram din förståelse av vad orden i ett citat har att säga dig.

Ställ gärna en klocka på 5, 10 eller 15 minuter.

*

Raderna är från Nattarbete av Lars Norén, utgiven på Bonniers (1976).

Månadens skrivövning: Fortsätt på boken

Dungen trettiofemte skrivövning är försenad på ett typiskt sätt; det fanns en idé som utgick från en text vilken inte har låtit sig hittas. Här kommer istället en övning som berör diverse aspekter kring att avdramatisera boken som form. Och övningen kommer med en

öronmärkning:
detta är för dig
som
vill skriva; det går bra
att använda instruktionen
själv,
men kanske är övningen
främst
tänkt för dig som är pedagog
och ska bryta
något som ett bröd

Instruktion för den enskilda skribenten:

  1. Välj en roman utifrån omslag och titel.
  2. Läs första sidan, slå sedan igen boken och skriv fortsättningen (cirka en sida…).


Instruktion för pedagogen:

  1. Välj en roman (eller annan genre utifrån grupp/kontext) utifrån bokens inledning.

    I november använde jag mig av Detta ska passera av Cecilia Davidsson. Boken inleds med att Sara ska ta ett flyg någonstans. Det är en laddad resa. Som läsare har man gott om utrymme för att ladda det hela; vad är det med släkten? reser hon ifrån eller återvänder hon? Och på den andra sidan förflyttas läsaren till ett barndomsminne med en gunga utanför fönstret… Och där slutade jag läsningen.
  2. Själva skrivövningen går alltså ut på att deltagarna skriver en valfri fortsättning från den punkt där den gemensamma läsningen slutar.

    *

    En termin med färre (covidala) slitningar lyfter det ofta – att dela med sig av de olika fortsättningarna. Några skriver sig snabbt till ett möte vid landningen, medan andra lockas mer av barndomsminnet. Spridningen är talande.

Månadens skrivövning: Tid är alltid någonting

Dungens trettiofjärde skrivövning handlar om att använda sig av tiden som ram och mer specifikt klocktider som stöd.

Den här övningen mötte jag första gången genom poeten Mette Moestrup, som då kallade den för Time is always something i en konferenskontext.

I Moestrups tappning var övningen ett tips för kvällsskrivande och rutiner i en full vardag. Tänk så här: Det är sent och du vill skriva men hur tusan – du är så trött, det finns en ny serie att se, etc. Trots att orken tryter ska det ju bara gå att skapa och hålla i någon slags rutin. Det är här övningen kommer till användning.

Grundläggande instruktion:

1. Titta på klockan, skriv ner klockslaget, och skriv sedan bara något, utifrån vad stunden och klockslaget väcker i dig.

Ex vis: du slår dig ner på en stol vid fönstret, skriver ”22:34” på datorn. Andas. Tar en blank rad, och bara skriver.

2. Sedan pausar du några minuter och skriver åter igen ett klockslag, säg: ”22:45”. Och så skriver du lite till.

Med andra ord, det här är en övning som kan göras under en synnerligen kort tidsrymd likaväl som den kan dras ut och göras över en längre stund.

Kreativt tillägg:

Var vill du sätta dig och skriva? Om den här övningen görs genom att du även får röra på dig – vart vill du gå?


1. Gå till en plats där du kan skriva. Titta på klockan och skriv ner tiden. Flödesskriv tills det tar stopp.

2. Res dig upp och gå en bit till en annan plats. Skriv åter ner klocktiden. Skriv på nytt.

3. Upprepa din rörelse: gå till en ny plats. Skriv ner klocktiden. Skriv på nytt.

Lycka till!


Månadens skrivövning:

Dungens trettiotredje månatliga övning är inte någon sedvanlig skrivövning (det går snart få
på dussinet) utan en kommentar om att skriva,
om att fortsätta skriva, även när det inte finns tid, även när det inte [fyll i själv],

ett även
som vilar mot det invanda, mot
ett eller annat skrivande som alltid – nästan alltid – kan finnas trots allt;

i mitt fall finns MÅNADSORMEN
i de skiften som tycks välla in
över mig –

och jag skrev alltså detta
den tredje oktober för tre år sedan:

”I mitt skrivande liv har jag några praktiker som på ytan känns triviala, men som i själva verket konstituerar känslan av en helhet. Jag skulle gärna kalla dem för de små praktikerna, eller de återkommande, cykliska skrivanden som återkommer … ” –

för
när du av en eller annan anledning tror
att du inte kan skriva
behöver du skrivanden som liksom – nästan – skriver dig
om du bara vill

återfinnas –



Månadens skrivövning: I och ur skolbänken

Dungens trettioandra skrivövning äger rum genom ett klassrum,
och du får själv välja
vilket år du sitter framför tavlan
och läser instruktionen,
du får själv lägga
en årtsid till utanföret, och orden

i någons eller ingens mun;

du kan själv vara den som har skrivit orden på tavlan;
bara följ den första instruktionen
och ge dig själv sedan
en andra
instruktion när du kommer
tillbaka: