Månadens skrivövning: Lyss, och skriv fram din förståelse av budet / citatet

Det här är dungens trettiofemte månatliga skrivövning. Skånevintern är så blöt att man inte med den bästa av intentioner kan kalla detta för en vinter. Året står som det står – och det kisar på dörrposten. Till sommaren ska vi alltså nå den fyrtionde skrivövningen.

Låt oss inleda avskalat: Tag bara ett citat, och skriv utifrån det.

Dungens förslag till ett citat att smaka av:

”Undvik att se direkt på det föremål
som du måste betrakta
– så att det inte tar upp platsen för det”

Tag denna strof med tre versrader, eller välj ett helt annat citat.

Instruktion:

Skriv fram din förståelse av vad orden i ett citat har att säga dig.

Ställ gärna en klocka på 5, 10 eller 15 minuter.

*

Raderna är från Nattarbete av Lars Norén, utgiven på Bonniers (1976).

Månadens skrivövning: Fortsätt på boken

Dungen trettiofemte skrivövning är försenad på ett typiskt sätt; det fanns en idé som utgick från en text vilken inte har låtit sig hittas. Här kommer istället en övning som berör diverse aspekter kring att avdramatisera boken som form. Och övningen kommer med en

öronmärkning:
detta är för dig
som
vill skriva; det går bra
att använda instruktionen
själv,
men kanske är övningen
främst
tänkt för dig som är pedagog
och ska bryta
något som ett bröd

Instruktion för den enskilda skribenten:

  1. Välj en roman utifrån omslag och titel.
  2. Läs första sidan, slå sedan igen boken och skriv fortsättningen (cirka en sida…).


Instruktion för pedagogen:

  1. Välj en roman (eller annan genre utifrån grupp/kontext) utifrån bokens inledning.

    I november använde jag mig av Detta ska passera av Cecilia Davidsson. Boken inleds med att Sara ska ta ett flyg någonstans. Det är en laddad resa. Som läsare har man gott om utrymme för att ladda det hela; vad är det med släkten? reser hon ifrån eller återvänder hon? Och på den andra sidan förflyttas läsaren till ett barndomsminne med en gunga utanför fönstret… Och där slutade jag läsningen.
  2. Själva skrivövningen går alltså ut på att deltagarna skriver en valfri fortsättning från den punkt där den gemensamma läsningen slutar.

    *

    En termin med färre (covidala) slitningar lyfter det ofta – att dela med sig av de olika fortsättningarna. Några skriver sig snabbt till ett möte vid landningen, medan andra lockas mer av barndomsminnet. Spridningen är talande.

Månadens skrivövning: Tid är alltid någonting

Dungens trettiofjärde skrivövning handlar om att använda sig av tiden som ram och mer specifikt klocktider som stöd.

Den här övningen mötte jag första gången genom poeten Mette Moestrup, som då kallade den för Time is always something i en konferenskontext.

I Moestrups tappning var övningen ett tips för kvällsskrivande och rutiner i en full vardag. Tänk så här: Det är sent och du vill skriva men hur tusan – du är så trött, det finns en ny serie att se, etc. Trots att orken tryter ska det ju bara gå att skapa och hålla i någon slags rutin. Det är här övningen kommer till användning.

Grundläggande instruktion:

1. Titta på klockan, skriv ner klockslaget, och skriv sedan bara något, utifrån vad stunden och klockslaget väcker i dig.

Ex vis: du slår dig ner på en stol vid fönstret, skriver ”22:34” på datorn. Andas. Tar en blank rad, och bara skriver.

2. Sedan pausar du några minuter och skriver åter igen ett klockslag, säg: ”22:45”. Och så skriver du lite till.

Med andra ord, det här är en övning som kan göras under en synnerligen kort tidsrymd likaväl som den kan dras ut och göras över en längre stund.

Kreativt tillägg:

Var vill du sätta dig och skriva? Om den här övningen görs genom att du även får röra på dig – vart vill du gå?


1. Gå till en plats där du kan skriva. Titta på klockan och skriv ner tiden. Flödesskriv tills det tar stopp.

2. Res dig upp och gå en bit till en annan plats. Skriv åter ner klocktiden. Skriv på nytt.

3. Upprepa din rörelse: gå till en ny plats. Skriv ner klocktiden. Skriv på nytt.

Lycka till!


Månadens skrivövning:

Dungens trettiotredje månatliga övning är inte någon sedvanlig skrivövning (det går snart få
på dussinet) utan en kommentar om att skriva,
om att fortsätta skriva, även när det inte finns tid, även när det inte [fyll i själv],

ett även
som vilar mot det invanda, mot
ett eller annat skrivande som alltid – nästan alltid – kan finnas trots allt;

i mitt fall finns MÅNADSORMEN
i de skiften som tycks välla in
över mig –

och jag skrev alltså detta
den tredje oktober för tre år sedan:

”I mitt skrivande liv har jag några praktiker som på ytan känns triviala, men som i själva verket konstituerar känslan av en helhet. Jag skulle gärna kalla dem för de små praktikerna, eller de återkommande, cykliska skrivanden som återkommer … ” –

för
när du av en eller annan anledning tror
att du inte kan skriva
behöver du skrivanden som liksom – nästan – skriver dig
om du bara vill

återfinnas –



Månadens skrivövning: I och ur skolbänken

Dungens trettioandra skrivövning äger rum genom ett klassrum,
och du får själv välja
vilket år du sitter framför tavlan
och läser instruktionen,
du får själv lägga
en årtsid till utanföret, och orden

i någons eller ingens mun;

du kan själv vara den som har skrivit orden på tavlan;
bara följ den första instruktionen
och ge dig själv sedan
en andra
instruktion när du kommer
tillbaka:



Månadens skrivövning: Lek fram text tillsammans

Detta är dungens trettioförsta månatliga förslag till ett skrivande. Den här gången kommer inte den kursiva ingressen ta slut och övergå i en tydlig instruktion. Genom att kort återge ett skrivminne vill jag lämna dig med en fråga om villken typ av lekfullt skrivande din kropp skulle behöva.

Igår kom jag att tänka på en speciell eftermiddag i Berlin sommaren 2007. Tillsammans med en vän uppfann jag en lekfull metod för att skriva och motionera. Den ena skrev, den andra cyklade samtidigt ett varv runt parken. När cyklisten gjort sitt varv, ja då var det bara att lägga ner pennan för den som skrev. Så byttes vi av, varv efter varv, mycket länge. Det var intressant vad motionens glädje gjorde för ordglädjen. Eller vad den andras ord gav i glädje när man pustande slog sig ner.

Den här månadens uppmaning är att styra upp ett lekfullt skrivande tillsammans med någon. Låt lek, kropp, puls vara med.

Lycka till!

Månadens skrivövning: Skriv dig förbi platsen i olika tider

Dungens trettionde månatliga skrivövning – ingen renodlad övning; bara något tankelikt
från en långsträckt cykeltur över Hallandsåsen –


– rälsunderhållarna,
banvaktsstugorna,
hur täta
besiktningar?

– hur föll de
bort? hur kom huset att stå kvar? vem ägde det?

Hus som står kvar
Häcken på bilden och häcken framför mig i junihettan

”… nya maskiner för underhåll ändrade
arbetsförhållandena
och gjorde att systemet avvecklades … ” – ”…sopa rälsen
ren från löv…”

– står här med min racercykel, i gassande sol,
den gamla banvallen
ända till Förslöv; övergångarna ännu bevakade

står här i nån slags samtida trikåskåp;
dricker tuggar klickar formulerar hur
kan det låta sig skickas omedelbart klickar tanken på
kickar formulerar inte
det jag behöver, sparar ner, i

Skriv med hjälp av en historisk skylt

Skriv om platsen i två olika tider

Skriv om tiden emellan, skriv tiden emellan; skriv dig förbi platsen
i två olika tider


”Sträckan skulle besiktigas minst en gång per dag”

Här:
Krogstorp och den tidigare banvaktsstugan,
här

i Öresundståg som inte längre sveper åsen över, här
kommer tanken på de otaliga okända tågtyperna
innan de en annan reste med korsade millenniet
och innan innan
och nu mitt löjligt tillgängliga nu
i blocket:
banvallens vilsamma
men förrädiskt överseende asfalt under mig

Banvaktare i Krogstorp. Från skylt på platsen.

Månadens skrivövning: Upphittad fotorulle

Dungens tjugonionde månatliga skrivövning är koncis till sin instruktion, men äger ett djupnande i sitt bud.

Instruktion:

Skriv om någon som hittar en gammal fotorulle.

Utan att egentligen tro på att det går att framkalla några foton – rullen har legat i en låda eller dylikt i flera årtionden – bjuds karaktären på en (förmodligen obehaglig) överraskning i mötet med de framkallade bilderna. Du väljer själv alla förutsättningar, i övrigt, kring karaktären.

Lycka till!

Månadens skrivövning: Skriv med de ord du ser (och hör) under en promenad

Detta är dungens tjugoåttonde månatliga skrivövning.

Instruktion:

  1. Innan du går ut: Bestäm dig för hur du ska samla ord under din promenad.

    Exempel på begränsningar: Skriv bara ner ord som står att läsa. Eller ord som antingen står att läsa eller ord du hör människor säga. Eller, bara ord du hör.

    Eller bara ord som står att läsa
    på en särskild gata.

    Eller bara ord som står att läsa
    på fordon.

    Eller… ja, fundera på hur du vill gå och hur du vill avläsa världen på ett insamlande vis.

  2. Väl hemma igen – eller på en annan plats i världen – är det dags att skriva en kort text, enbart med de ord du har samlat.

    Gör det till en god principsak att försöka använda blott ord du har samlat.

    Är du sedan sugen på att skriva en till text, nu med fler ord än de du har samlat – bara fortsätt skriva.

    Lycka till!

Månadens skrivövning: Om nyttan av att värma upp tillsammans

Detta är dungens tjugosjunde månatliga skrivövning.

Den här gången har övningen ett något mer didaktiskt anslag än vanligen. Det hela är inte bara intressant för pedagoger, men det handlar om att tänka kring varför det är en god idé att skriva igång tillsammans.

På onsdagar undervisar jag i kreativt skrivande för ett gäng på Allmän kurs. Onsdagarna har sedan flera år en väletablerad struktur. Första timmen, mellan nio och tio på förmiddagen, är det uppvärmning. Vecka in och vecka ut. Oavsett vilken skrivvana man har (eller inte har), så ska det vara rimligt att känna – och tro på – att man kommer in i en längre dag av skrivande.

För några veckor sedan gjorde vi en kollektiv uppvärmningsövning som jag tyckte satte fingret på en hel del.

Detta gjordes via Zoom, ja.


Instruktion:

  1. Var och en skriver en fortsättning på följande meningar skapade av mig:

”Här hos mig …”

”Jag skulle aldrig …”

”Om du var ett …”

(Exempel av Joakim: ”Om du var ett träd skulle jag vara ett löv bland andra.”)

”Säg något om …”

”Varför …”

”Blunda och du ska …”

”Alla vet att …”


samt dessa två meningar som klassen kom på/valde:

”Jag skulle aldrig …”

”Det dummaste jag gjort …”

*

Det var cirka 15 minuter till att skriva klart meningarna. (Innan mitt gäng skrev visste de att de skulle komma att dela med sig av meningarna.)

I vårt fall var den andra delen av övningen – att alla skickade sina meningar till mig, och medan klassen fick ”uppvärmningsövning 2” att skriva på – skapade jag en gemensam text. Ja, ett kollage med allas meningar.

Sedan läste jag upp texten och klassen kunde samtidigt se den på en delad skärm.

Det blir i ett sådant kollage såklart både absurda tankar och vändningar, såväl som en text med ett oväntat starkt narrativ.

Och för att tala klarspråk: ett år in i en pandemi behövs det sätt att orka sätta ord på skiten. Denna enkla ram gjorde det enkelt att se vad vi behöver säga/skriva.


*

Något som var lockande medan jag – i glad hast – gjorde ett kollage var en tanke på hur olika kollage det skulle bli om ett skrivgäng gjorde var sitt kollage av ett gemensamt skapat material.

Allehanda sätt att skapa först ett material om dagen, rummet, stunden och livet – för att sedan med varandras meningar skapa en text… är roande att fundera kring. Jaget, gruppen, världen. Att sätta det hela i rörelse, på mycket enkla, lekfulla vis.

Lycka till med utformandet av en egen variant!