Metoder (Att upprätta, för att uträtta, vad vi kan komma att utgöra)

Bredvid mig i sängen står skrivmaskinen. Ljust turkos. En låg våg av tangenter. Fast står, det rimmar illa med den gamla maskinens uttryck. Den ser mer insjunken ut i täcket. Kanske något kattlik om man kollar snabbt eller skevar lite. Mellan den och mig ligger det ett gäng strödda A5-blad. På dessa finns de två […]

LYCKLIGTRÄFFAR, fadäsernas kontrahenter

Långfredag. Jag skissar på en text som troligen aldrig ser dagens ljus. Den är för babblig, den saknar en precision – ett förslag – som skulle hysa eller visa på dess ärende. Långfredagens förmiddag. En ovana, detta, att alls få vara här. Skrivkontoret i april. De tomma gatorna vackrare innan pandemin. Är, var. Det är […]

Metoder (Den lyckliga mängden; det att erfara skrivanden)

16 april. Det finns en rödmarkering som irriterar mig lite extra i Word eller, för all del, här i WordPress. Det är pluralformen för skrivande. Det förväntas tydligen inte finnas skrivanden. Och skarpare blir det om man tänker på det så här: en människa förväntas inte förväntas ha skrivanden. Om ordet var etablerat skulle det […]

Semantiska pinnar (XXIV)

Jag färdas genom ett snöigt Småland, på väg mot utbildningsdagar i trakten kring Stockholm. Kikar i dagboksanteckningarna från igår förmiddag. Anteckningarna slutar med de namn som står Silas närmast, då han dikterade vad jag skulle skriva. Vi satt i soffan efter att ha varit ute på cykelexpedition till parken. Silas lutade sig över min bok, […]

Bloggens sjätte gäst: Lena de Veen

Om att skriva Det fanns inte många böcker i vår bokhylla när jag var barn. Trots att vi läste mycket i min familj och berättandet hade stor betydelse. De var kanske ett tiotal och fick plats på en av hyllorna. Det var några böcker av Sigge Stark, några av Bernard Nordh, någon ordbok och en […]

Levnadstecken och en artikel

Vinden står stilla i textdungen. Dagarna vandrar förbi och ingen passerar på stigarna mellan träden. Ingen sitter under björken och blickar ut över ängarna. Ingen planterar några krokusar i rabatterna. Så kommer det plötsligt. En lite bris, ingen stor rörelse, men ändå ett tecken på något. På att tiden fortfarande går. Att textdungens invånare lever […]

Bloggens tredje gäst: Karin Hartmann

Pauser, lika viktigt som pausering ”Det Skrivande rummet.”  Så hette kursen som Västerbergs Folkhögskola gjorde reklam för. ”Du kan redan vara igång med ett skrivande rum. Men du kan också vara någon som samlar på vackra block och härliga pennor, utan att våga använda dem.” Jadå. – Du är ju pennmissbrukare, sa en gång… Eller, […]

Vinterdvalan

Men så återkommer det. Skrivandet. Liksom maskrosor finner sin väg upp genom omöjliga underlag. De timmar som jag numera spenderar på tåg hjälper till. Tiden då jag ser ut genom fönstret, åker igenom Hallsberg ännu en gång, ser de övergivna husen och till slut inte står ut utan måste fråga kvinnan bredvid mig om hon har en penna att låna ut.

Malmö, Kaffebaren 1 juli

Det är du som har besökt våra ekar. Det är du som har gått vägen dit runt sjön, dragit dig till minnes utplanteringen den 30 oktober, skenfrost på besticket Det var vi som gick dit med ett plastglas fyllt med ett tovigt rotsystem En kniv att gräva med. Löven, grenarna, pinnarna. Vitsipporna vi då inte […]