Boken på bordet med David Torstensson

Säsongens andra program är inspelat på balkongen hemma hos David Torstensson i Malmö. Det var då den 12 augusti, David har T-shirt medan jag har en genser på fotona – kanske var det en något lynnig kväll. I munnen bulle. Som den vän av podden han hävdar sig vara, bjöd David på bullar enligt uppfattad kutym.

I en vilja att tala om/närläsa en specifik text i boken hade David valt att ta med sig Barndom i Berlin kring 1900 till podden. Den texten heter ”För sen ankomst” och är kort nog för att läsas upp både en och två gånger. I texten ringer det ut, men ”inte som en välsignelse”. När jag lyssnar på avsnittet innan publicering förstår jag till slut – jag fattade inte under själva inspelningen – hur tydligt Benjamin har med gudsfrågor (och den i programmet passerande Simone Weil) att göra. Den allra första meningen på Wikipedias stycke om Benjamins biografi lyder: ”I Walter Benjamins filosofi blandas föreställningen att världen är skapad av Guds ord med marxism.” Nå. Jag ska inte orda mer, det är dags att lämna ut vårt samtalande.

Barndom i Berlin kring 1900, Walter Benjamin. I översättning av Ulf Peter Hallberg, utgiven av Spleen Books, 2017.

Boken på bordet med Ida Brytnér

Höstsäsongens första program av Boken på bordet ackompanjeras av sommarens måsar; det är inspelat på en uteservering i Umeå, den första augusti. Det här var första gången Ida Brytnér och jag träffades och att hon sa ja till ett bandat samtal förundrar mig en smula så här i oktobermörkret. I korthet: Tack för det.

Ida hade valt en bok som hon inte har lyckats läsa och kom alltså till bordet med föresatsen att tala om motstånd i – eller till – eller genom – läsning. När hon några minuter in i programmet läser ur boken får vi träda mitt in i ett virvlande resonemang om ”konstens värde” och … ja, inte är det märkligt att det är svårtuggade saker att förstå; ”konsten är en spiral…”. Inte förstår jag nu heller, när jag lyssnar till det bandade citatet, men Idas tankar om ”konstens förenande uttryck” med mera, strax därefter, minner om viljan att faktiskt läsa och samtala om det här verket en dag … och ja, framför allt minner hon om nödvändigheten i att läsa somligt samman.

Ida Brytnér hade med sig första delen av Peter Weiss Motståndets estetik, i översättning av Ulrika Wallenström, utgiven på Arbetarkultur 1981.

Lucka 15

Lucka 15 har låtit sig skrivas med Carola Mikaelsson och Verner Boström.

Carola är en livs levande vän och kollega (Skurup). Verner för sin del lämnade efter sig ett verk som icke liknar andra: Länder. En sensation, utbrast Lars Mikael Raattamaa i sin recension 2006.

Man kan säga att Carola och jag slog till blinkersen i skrivandets farkost och vek av för att göra färdigt något litet att presentera i världen. Strax vänder vi åter till en ringlande landsväg – bortom allmän sikt – där vi utbyter dikter utan nödvändigt/tydligt mål med skrivfärden.

Den som vill höra oss fundera kring bland annat kollektivt skrivande genom att samtala om Hanna Hallgrens bok Prolog till den litterära vetenskapsteorin – hittar den podden här: Boken på bordet med Carola.

Inget Boken på bordet den 8 november och –

… förmodligen ställs säsongen in. Under rådande omständigheter är det inte möjligt att träffa nya människor för en perifer poddverksamhets skull. Det låter sig inte göras. Och det låter sig inte heller göras med bara vänner till mig; det känns inte som det Boken på bordet jag hoppades på. Det hela får anstå.

Möjligen kommer ett bonusavsnitt inom några veckor pga att ett grannbarn hann få frågan om att vara med och har sagt ja – och detta barn kan inte nekas ett program om viljan till saken är på plats.

Annars: på andra sidan nyåret.

Inget Boken på bordet 1 november

Ett meddelande till den som händelsevis tittar in här i tron på det veckoliga löftet om Boken på bordet:

Denna vecka har det inte spelats in någon podd.

De regionala restriktionerna till trots, nästkommande vecka hittas nog ett sätt för en ny inspelning.

/Joakim

Boken på bordet med Carola Mikaelsson

Den här veckan är Boken på bordet on tour: på vägen hem från Skurup hoppade jag i torsdags av i Svedala där Carola Mikaelsson bor.

Carola hade valt en bok som inte kunde annat än att leda in oss på somliga stigar där vi t.ex. skulle finna frågor om allierade i skrivandet, tanken på det polyfonas självklarhet, signaturordet ”händer”, hur läsningars livslängd varierar, en viss undran – och stumnad – inför den obönhörliga men något paradoxala ensamheten och ja, det kollektiva skrivande som är vårt.

En felaktighet från mig (i programmet): detta är inte den första poeten i Boken på bordet. Den första på svenska, ja, men först, det var Vi Khi Nao som Samuel Owen Teeland hade med sig.

Carola Mikaelsson hade ur sin hylla tagit fram Prolog till den litterära vetenskapsteorin, utgiven på Pequod Press 2014.

Boken på bordet med Markus Karlsson

Höstsäsongens andra avsnitt av Boken på bordet gästas av Markus Karlsson.

Gästen hade inte en egen nyckel (som den föregående gästen), men kunde berätta att han var bekant med kontorets mindre inspelningsstudio i vilken han dramatiserat röster till sjömän för ett radioprogram (om jag minns det hela korrekt). Hur som haver, en persona med dramatiserande förmågor, det har gästen, Malmös litteraturquizmaster.

Den som lyssnar till programmet kan troligen ana hur tanken bakom bildvalet med våra ansikten såg ut.

Markus Karlsson hade med sig Rosenmiraklet av Jean Genet.

FADÄSER, nödvändiga

Till Boken på bordet hade Jonatan Olofsgård med sig Liv efter liv av Atkinson. Efter att programmet kommit ut i maj dröjde det några dagar, sedan kom frågan från min mamma: ”kände du igen den?”

Det visade sig att vi har boken i stugans ”Sommarbibliotek” utan att jag kunde placera den där. Förvisso, den hade inte stått där i fem-sex år, utan ett eller två, skrev mamma när jag frågade. Men att inte få upp den för mitt inre! Det dröjde ytterligare ett par dagar innan dess utseende och namn, till slut, passade in i minnesbilden av trappbiblioteket.

Atkinson, en favorit hos min mor. Det mindes jag under inspelningen, men sedan var det blankt; ingen vidare kännedom om mammas själva intresse och kärlek eller –

Fadäser pekar också ut en väg.
Fadäser kan vara visandet
över en blank ruta. En
onödigt

blank en.
Fadäser låter oss, om vi har tur,
få en ny tur  över –

Fadäsen är som du och jag. Fadäsen är en yta som både släpper igenom
och håller sig för att behålla avstånd, dunkel. Fadäsen kan härledas
till fadeza, alltså dumhet

få sig
en ny tur, ingen vidare
kännedom
om,
men nu så

 

Boken på bordet med Henrik Klasson

Det sjunde och för säsongen avslutande programmet av Boken på bordet har Henrik Klasson som gäst.

Det här var en speciell och mycket önskad inspelning då gästen var en alldeles okänd person för mig. När man lyssnar framgår det att Henrik och jag stötte på varandra bara någon vecka tidigare på ett antikvariat, Anti, i Malmö. Så här önskar jag ju att det ska få gå till ibland… Ett inbokat söndagsmöte med nerv och oviss utgång.

Det känns bra att den första säsongen med podden avslutas med ett samtal som jag inte hade någon egentlig förförståelse av/för. Håll till godo:

 

Skärmavbild 2020-06-14 kl. 16.09.16

Henrik Klasson hade med sig – den för tiden passande – Pesten av Albert Camus.

Pesten

 

 

Boken på bordet med Samuel Owen Teeland

Det sjätte programmet av Boken på bordet gästas av Samuel Owen Teeland.

Med var sin skål godis, på det behöriga avstånd som förväntades av oss, men också ganska uppsluppna och förtrogna med varför vi vill göra sådant här, spelades detta in majs sista tisdag. Samtalet skulle komma att handla rätt mycket om skrivande och det var minst sagt rimligt då gästen för kvällen gick på Skrivarlinjen i Skurup det läsår som just var…

sampaskolgatan

Samuel Owen Teeland hade med sig Sheep Machine av Vi Khi Nao.

sheepmachine