Lucka 12 är skriven tillsammans med Ida Brytnér, boende i Umeå, fåordig om lönearbetet (och generös om skrivandet) på poeters vis.
Förra året var lucka 18 vår. Numera har vi ett pågående skrivande, och kanske var erfarenheten av förra årets dikt i kalendern relativt avgörande för oss.
Höstens säsong av Boken på bordet inleddes med ett samtal från Umeå .
I den nionde luckan hittar vi en version av dikten ”PIPDRÖM”, skriven tillsammans med Daniel Westerlund som driver Hökarängens Antikvariat och kassettbolaget Qvästlafve.
Dikten kommer att ingå (i en annan version) på en kommande kassett av Joakim Andersson och Daniel Westerlund på Qvästlafve. Verket med arbetsnamnet Övreland I släpps även som download på bandcamp.
Förra året hittade man oss två i lucka 10. Under höstens podderi hade Daniel och jag ett samtal utifrån exempel: anteckningar i levnadskonst av ulf i. eriksson.
Samuel och jag har ett pågående skrivande, bland annat utifrån några rum/ytor på stadsbiblioteket i Malmö, vilket hittills har lett till en nylig publicering i tidskriften Kritiker. Här detaljer från den texten: ”to make / r / sort waiting”.
En av startpunkterna för vårt samarbete var samtalet om Vi Khi Nao i Boken på bordet, våren 2020. Förra året hittade man oss i lucka 9.
Samuel Teeland (f. 1984) Är poet och översättare. För närvarande studerar han vid Nordens Folkhögskola på Biskops Arnö och arbetar som undersköterska inom hemtjänsten i Malmö.
Lucka sju är skriven med Carola Mikaelsson som är skrivpedagog och kollega till mig på Skurups folkhögskola. Förra året hittades vi i lucka 15. Precis som då – ja, vi håller fortfarande på och utbyter dikter i ett yvigt, gemensamt projekt. Jag skulle nog våga säga att vi är än gladare i det, med tiden som går.
Dikten som presenteras är extraherad ur vårt pågående projekt. Och ”strö”, bland det som hamnade i luckan denna gång; inte sällan letar det sig in någon typ av gräs i ett skrivande med Carola, som gärna funderar på tid genom skrivandet.
I Boken på bordet samtalade vi hösten 2020 om Hanna Hallgrens poesi, som är av betydelse för vårt skrivandet.
I säsongens femte program är podden tillbaka på Scandic Triangeln. Gästen för kvällen är bördig från samma trakter som en annan och i inledningen av samtalet delar Emmy Andersson med sig av att det var (relativt) nära att det blev en bok med just småländsk prägel. Upp på bordet kom istället en bok präglad av liv snarare utanför – eller efter – de småländska skogarna. Det var tisdag den femte oktober när vi sågs över Stone Butch Blues.
I återgivandet av vad det är för bok beskriver Emmy en mycket fysisk läsning; det är en brutal värld som skildras, i en sällsynt queer arbetarklasslitteratur, där överlevnaden står på spel, och samtidigt – den oerhörda skönheten. I ett gemensamt spånande rörde Emmy och jag oss en del i frågor om läsakten, identifikation, ja med mera kring det att vi skapar när vi läser. Det är alltid kännbart hur lite jag hinner med att fråga i de här samtalen och denna gången var ju intet av ett undantag.
Emmy Andersson hade med sig Stone Butch Blues av Leslie Feinberg utgiven på tyska av Krug & Schadenberg (2003) i översättning av Claudia Brusdeylins.
I höstens fjärde avsnitt befinner sig Daniel Westerlund och jag i Skummeslövsstrand. Det var lördag förmiddag, den tjugosjätte september, när vi bandade. En helg som egentligen var tänkt redan för hösten 2020, men ja, saker och ting fick skjutas på framtiden … Nå, den vänhelg som nu till slut blev – den blev av inte minst för att vi skulle spela in gemensamma dikter. Förhoppningsvis släpper vi något – på Daniels skivbolag Qvästlafve – senare i vinter.
Boken som Daniel hade valt att ta med till stugan är en essäsamling som bland annat kan sägas vara ett sökande efter ”riktmärken till det rätta livet”; det är stora frågor, en fullmatad text och stundom i ord som man knappt kan hitta rätt med i munnen: ”ovidlådenhet”. I den mån det lät sig talas om denna gång, talas det om att leva ”som sitt exempel”, till exempel genom att Daniel berättar om när han mötte Ulf I. Eriksson, personen bakom Exempel: anteckningar i levnadskonst.
Rest med från Hökarängen hade Ulf I. Erikssons Exempel: anteckningar i levnadskonst, utgiven av Symposion, 1999.
Säsongens tredje avsnitt är inspelat på Scandic Triangeln. Nånstans ska man vara och prövas. Att samtala bakom den väldiga glasväggen, med gatuplanet utanför i skymningen, innebar en del bakgrundsljud som kanske både tillför och tar. Anna-Lina Brunell och jag beslutade oss hur som helst för att trycka på inspelningsknappen och hoppa rakt in. Det var den åttonde september när vi så gjorde.
Anna-Lina hade med sig Blått av Maggie Nelson. En bok som vi tidigare hade nämnt men inte pratat om, samtidigt som hon har levt med den. I livet med boken lät hon den passera poddens bord, erbjöd en hel del tankar om ”det blå” som en ingång till samtal. Kanske är boken ”ett försök att upprätta det som inte är påvisbart men som man vet finns”, påstår gästen generöst en bit in i utläggningen om hur tusan man ska förstå ”det blå”.
Boken för samtalet: Maggie Nelson, Blått, i översättning av Viola Bao, utgiven på Modernista 2017.
Säsongens andra program är inspelat på balkongen hemma hos David Torstensson i Malmö. Det var då den 12 augusti, David har T-shirt medan jag har en genser på fotona – kanske var det en något lynnig kväll. I munnen bulle. Som den vän av podden han hävdar sig vara, bjöd David på bullar enligt uppfattad kutym.
I en vilja att tala om/närläsa en specifik text i boken hade David valt att ta med sig Barndom i Berlin kring 1900 till podden. Den texten heter ”För sen ankomst” och är kort nog för att läsas upp både en och två gånger. I texten ringer det ut, men ”inte som en välsignelse”. När jag lyssnar på avsnittet innan publicering förstår jag till slut – jag fattade inte under själva inspelningen – hur tydligt Benjamin har med gudsfrågor (och den i programmet passerande Simone Weil) att göra. Den allra första meningen på Wikipedias stycke om Benjamins biografi lyder: ”I Walter Benjamins filosofi blandas föreställningen att världen är skapad av Guds ord med marxism.” Nå. Jag ska inte orda mer, det är dags att lämna ut vårt samtalande.
Barndom i Berlin kring 1900, Walter Benjamin. I översättning av Ulf Peter Hallberg, utgiven av Spleen Books, 2017.
Höstsäsongens första program av Boken på bordet ackompanjeras av sommarens måsar; det är inspelat på en uteservering i Umeå, den första augusti. Det här var första gången Ida Brytnér och jag träffades och att hon sa ja till ett bandat samtal förundrar mig en smula så här i oktobermörkret. I korthet: Tack för det.
Ida hade valt en bok som hon inte har lyckats läsa och kom alltså till bordet med föresatsen att tala om motstånd i – eller till – eller genom – läsning. När hon några minuter in i programmet läser ur boken får vi träda mitt in i ett virvlande resonemang om ”konstens värde” och … ja, inte är det märkligt att det är svårtuggade saker att förstå; ”konsten är en spiral…”. Inte förstår jag nu heller, när jag lyssnar till det bandade citatet, men Idas tankar om ”konstens förenande uttryck” med mera, strax därefter, minner om viljan att faktiskt läsa och samtala om det här verket en dag … och ja, framför allt minner hon om nödvändigheten i att läsa somligt samman.
Ida Brytnér hade med sig första delen av Peter Weiss Motståndets estetik, i översättning av Ulrika Wallenström, utgiven på Arbetarkultur 1981.
Lucka 15 har låtit sig skrivas med Carola Mikaelsson och Verner Boström.
Carola är en livs levande vän och kollega (Skurup). Verner för sin del lämnade efter sig ett verk som icke liknar andra: Länder. En sensation, utbrast Lars Mikael Raattamaa i sin recension 2006.
Man kan säga att Carola och jag slog till blinkersen i skrivandets farkost och vek av för att göra färdigt något litet att presentera i världen. Strax vänder vi åter till en ringlande landsväg – bortom allmän sikt – där vi utbyter dikter utan nödvändigt/tydligt mål med skrivfärden.
Den som vill höra oss fundera kring bland annat kollektivt skrivande genom att samtala om Hanna Hallgrens bok Prolog till den litterära vetenskapsteorin – hittar den podden här: Boken på bordet med Carola.
textdungen 