Lucka 8

I den åttonde luckan hittar vi en skärva skapad tillsammans med Samuel Teeland. Efter att vi hade skrivit en del annat tog vi ett förnyat grepp, och utgick i det som blev vår dikt från Advent, av Rae Armantrout.

Samuel och jag har ett pågående skrivande, bland annat utifrån några rum/ytor på stadsbiblioteket i Malmö, vilket hittills har lett till en nylig publicering i tidskriften Kritiker. Här detaljer från den texten: ”to make / r / sort waiting”.

En av startpunkterna för vårt samarbete var samtalet om Vi Khi Nao i Boken på bordet, våren 2020. Förra året hittade man oss i lucka 9.

Samuel Teeland (f. 1984) Är poet och översättare. För närvarande studerar han vid Nordens Folkhögskola på Biskops Arnö och arbetar som undersköterska inom hemtjänsten i Malmö.

Lucka 7

Lucka sju är skriven med Carola Mikaelsson som är skrivpedagog och kollega till mig på Skurups folkhögskola. Förra året hittades vi i lucka 15. Precis som då – ja, vi håller fortfarande på och utbyter dikter i ett yvigt, gemensamt projekt. Jag skulle nog våga säga att vi är än gladare i det, med tiden som går.

Dikten som presenteras är extraherad ur vårt pågående projekt. Och ”strö”, bland det som hamnade i luckan denna gång; inte sällan letar det sig in någon typ av gräs i ett skrivande med Carola, som gärna funderar på tid genom skrivandet.

I Boken på bordet samtalade vi hösten 2020 om Hanna Hallgrens poesi, som är av betydelse för vårt skrivandet.

Lucka 6

I den sjätte luckan finner vi en dikt skriven tillsammans med UllaCarin Lindström Ahlén, som är bibliotekspedagog och lärare (med en tro på poesins absoluta nödvändighet i världen). För en handfull år sedan gick hon kursen ”Det skrivande rummet” som jag gav på Västerbergs folkhögskola. Vi önskar henne båda den dag då hon får titulera sig poet.

Lucka 5

Lucka 5 är en gulddikt. Vi vaknar den andra advent med ännu ett SM-tecken till Malmö FF. Året ”2021” finns nu redan ingraverat på ett trappsteg upp till Norra läktaren på Stadion.

Tanken på lördagens morgon var att skriva en slags kör-dikt med många MFF-supportrar på Twitter, men det blev istället en dikt med färre – mer distinkta – röster: the one n only Pontus Jansson, från @radio1910 en tanke om att äga och en om Erdal, den redan saknade Anel Ahmedhodzic, @promenerar om fröjden, och om tungan och foten vi ska sakna: @sunerthos.

Lucka 4

I den fjärde luckan hittar vi en dikt skriven tillsammans med Annika Nyman som är dramatiker, boende och verksam i Malmö.

Det började den 19 oktober när Annika svarade följande på mitt virtuella utrop om julkalendern: ”Vill dikta om landtungor, icke-vab-fragment och eventuellt om öar (alla andra öar)”. Dikten är där allt befann sig natten till lördagen den 4 december. Något samarbete ska offras för att fylla dagens lucka. Turen föll på oss.

Annika är återfalls-poet i dungen: förra året fann man oss i lucka 5. Till den dikten presenterades även vår allt mer avlägsna öhistoria.

Lucka 3

I den tredje luckan finner vi en hommage till Dalaplan.

Dikten är skriven tillsammans med Johan Öster som bor vid Dalaplan med sambo och två barn. Han är master i litteraturvetenskap och jobbar nattskift på ett äldreboende i Västra Hamnen i Malmö.

Den som vill följa hans litterära framfart har alla möjligheter till det via Instagram där det mer personliga kontot @dolcepapana används till att både visa upp livet som det är och till att skapa nytt i pågående projekt
, och för den följare som vill ha det koncentrerat till bara text gäller @pappabloggentxt.

Lucka 2

Den andra luckan är skriven tillsammans med någon jag inte känner alls, vilket är fint på ett särskilt sätt. Niels Vonberg såg – på Instagram – min inbjudan till att skriva en dikt med mig och hörde av sig. På den vägen var det; vi utbytte först 10 ord/bilder från vardera person innan vi började skriva oss fram mot en dikt.

Niels Vonberg (f. 1981) är poet och litteraturvetare. Han är uppvuxen i Nederländerna och bosatt i Sverige sedan 2017. Tidigare verk har publicerats i Ordkonst och Kultmagasin och han deltar i Skrivyta Syd, ett utvecklingsprogram för författare.

Boken på bordet med Emmy Andersson

I säsongens femte program är podden tillbaka på Scandic Triangeln. Gästen för kvällen är bördig från samma trakter som en annan och i inledningen av samtalet delar Emmy Andersson med sig av att det var (relativt) nära att det blev en bok med just småländsk prägel. Upp på bordet kom istället en bok präglad av liv snarare utanför – eller efter – de småländska skogarna. Det var tisdag den femte oktober när vi sågs över Stone Butch Blues.

I återgivandet av vad det är för bok beskriver Emmy en mycket fysisk läsning; det är en brutal värld som skildras, i en sällsynt queer arbetarklasslitteratur, där överlevnaden står på spel, och samtidigt – den oerhörda skönheten. I ett gemensamt spånande rörde Emmy och jag oss en del i frågor om läsakten, identifikation, ja med mera kring det att vi skapar när vi läser. Det är alltid kännbart hur lite jag hinner med att fråga i de här samtalen och denna gången var ju intet av ett undantag.

Emmy Andersson hade med sig Stone Butch Blues av Leslie Feinberg utgiven på tyska av Krug & Schadenberg (2003) i översättning av Claudia Brusdeylins.