Bidrag till Dungens Fyra Sidor #4

För den som vill skicka in en dikt till det fjärde numret av dungens diktzine finns följande anslag:

Texten stod att läsa i nummer 3.

Ett medskapande läsande, av dikt i tidigare nummer. Ja, vad ber jag om här; detta val av impuls kan såklart innebära att det kommer att ta längre tid att få in tre gästbidrag. Men vad vet man, nej.

Min förhoppnings horisont ligger iaf ungefär här: att göra nummer 4 i månadsskiftet maj-juni.

Är du ny med Dungens Fyra Sidor och vill läsa mer om vad detta diktzine är för något:

Om det senaste numret, om släppet av nummer två, och av det första. Och här började det en gång i tiden, den 9 juni, 2020.

Inför nummer 4 är allt – i övrigt – som vanligt: tänk på att din (vår) dikt ska skrivas 40 gånger på en skrivmaskin, och i A5 stående; den kan alltså inte vara för lång eller för bred.

Vad gäller att få ja eller nej: det hela delas, oavsett, ut med värme.

Här är en bild med de tre nummer som har sett världens ljus, fast i den edition som kallas simulacra, dvs. en andra upplaga som görs med kopiering. Förstaupplagorna är slut, simulacror finns.

Välkommen med ditt bidrag:

joakim.o.andersson@gmail.com

Medverkande poet får en förstaupplaga och två simulacror av numret hen är med i. Utöver nöjet, förstås.

/Joakim

Tredje numret av Dungens Fyra Sidor

På kvällen den åttonde mars släpptes det tredje numret av diktzinet Dungens Fyra Sidor. Numret var skrivet i 40 exemplar, varav de flesta exen var tingade – dvs. förlovade med en adressat – vid släppet.

De resterande cirka 10 exemplaren gick åt när den virtuella världen vaknade efterföljande morgon.

Om du vill köpa det tredje numret låter det sig köpas i en andraupplaga, även känd som Dungens Fyra Sidor simulacra. Här ser vi en simulacra i fönstret hos Anti i Malmö, där du också kan köpa numret:


Denna gång är det en speciell edition av simulacran, då undertecknad skrev 40 olika dikter till själva numret. Varje exemplar av den första utgåvan hade alltså sin unika dikt. Dessa 40 olika dikter kallade jag för ”diktbrev”. På Anti lämnade jag fyra ex, vilka innehåller diktbrev 7, 15, 21 respektive 35.

När du köper ett nummer ur andraupplagan får du alltså välja vilket diktbrev du vill ha i ditt nummer av simulacran.

Jag har gett mina diktbrev namn:

Det kostar 30 kronor (plus 13 i porto) för ett nummer. Det är bara att hojta vid intresse.

Maskinskrivning…

2.

21 september, 2020.

Jag skrev: ”Någonting i en gör motstånd.”

Den både medvetna och omedvetna viljan att bli medskapande kickar in. Att skriva av, och av, och så av efter en duplicering till, högen tilltar; en materiell trötthet är inskriven i förutsättningarna; att skriva under på att den dikt som skrivs ska vara precis så här som den ser ut – gång efter gång – utan att maskinskriverskan lägger sig i – det både förtar och förtär.

Jag skriver: Någonting i mig gör motstånd. Frågan om medskapande är den mest aktuella av frågor. Får som röst. Man måste skriva under på nytt (eller göra sig oseende, bli fullkomligt maskinell). Fullt ut automatiserad – det finns inte. Man måste skriva under på nytt; här bryter dikten rad. Just här. För tionde gången. Exemplar tio. För elfte gången. Exemplar…

Att ett medskapande är ovillkorligt blir en självklarhet. Också i avskriften. Produktionen av den samma. Detta med-i-skapandet, varande den kropp som ger text kropp. Att behöva säga: Det är jag. Detta ska finnas. Säger jag.

Och det känns, i det skrivande som är avskrivande, som att medskapandet även vill ens egen kropp något; somliga rader liksom mjukas upp, blir till en ledig räcka av mobiler; ”stavar eller tappar” glider över, byter position – det blir naturligt att skriva ”tappar eller stavar” och eftersom det gäller ögat lär jag mig se fler och fler möjliga betydelser. Exemplar tolv. Hur var det nu? Står det ”tappar eller stavar”, eller ”stavar eller tappar”? Sist på raden ska det stå… och på den nya raden…

För artonde gången. Exemplar arton av Dungens Fyra Sidors allra första nummer. För nittonde gången… visst var det ”tappar eller stavar”? Att skriva fel betyder att man måste riva arket och valsa i ett nytt. Slita på sig själv. Det tar och det tär och

det säger en mycket – det berör begär – det tittar eller blundar åt ens håll

för tjugonde gången. Tappar, stavar. Stava i det tappade. Etcetera.

Jag hade beslutat mig för att tjugo exemplar skulle gå (för sig). Jag tog en sen paus och skrev i ett block bredvid: ”Det är jag.”

Bidrag till Dungens Fyra Sidor #3

Inför det tredje numret av dungens diktzine sker ingen större förändring. Värt att påtala är bara ett par glada nyheterna:

Först. Den som vill kan bli prenumerant. Vinnlägg dig om att inte missa ett äkta exemplar. (Mer om prenumerationens sak i eget inlägg.)

Sedan. De upplagor som gällde för #2 ligger kvar, vilket betyder att den äkta varan kommer att skrivas på maskin i 40 exemplar och att en andra upplaga – edition simulacra – trycks i 30 exemplar.

Zinet kostar 30 spänn som äkta vara, och 20 som simulacra.

*

I övrigt känner den i dungen bevandrade igen sig:

Jag skriver zinet på en gammal skrivmaskin. Zinet eftersöker fortsatt tre diktbidrag och har utöver dessa en fjärde dikt av undertecknad: dungens fyra.

Medverkande poet får ett exemplar av upplaga 1 – dvs. den äkta varan – samt numera även 2 nummer av edition simulacra.

För dig som lockas av tanken att skicka in dikt:
Beakta att en dikt ska skrivas 40 gånger på skrivmaskin, så den enväldige redaktörens benägenhet att anta just din inskickade dikt är beroende av en begränsning i antalet använda ord i dikten.

Format: A5, stående ark.

Varje nummer utgår ifrån en särskild impuls – ett citat, en bild, ett ljud, etc. – som dikterna förhåller sig till/avvänjer sig ifrån/underkastar sig/springer ur/trånar efter/etc – ja, dungen rår icke över dessa utfall…

Bidrag skickas till: joakim.o.andersson@gmail.com och ett ja eller nej eller kanske om du skriver om lite – meddelas i enkel, glad ton.

Till saken.
För Dungens Fyra Sidor #3 har jag valt följande impuls(grupp):

”De brister och hinder som vi finner i det som är givet nu, låter oss begripa målsättningar för revolutionär praxis. Ty revolutionär praxis förutsätter att man ställer upp förändringens målsättning.”

Impulsen är: Ty
Impulsen är: praxis

Impulsen ger vid handen: ta och riv någons målsättning, sätt något i rörelse, vänd hem, bli dimma

Impulsen manar
att namnge: hinder, brist
ut i det som finns

Brist, finns –
ty!

*

(Citat från Joachim Israels bok Språkets dialektik och dialektikens språk (1980))

Prenumerera på Dungens Fyra Sidor

Från och med nummer 3 av Dungens Fyra Sidor – som förväntas komma i början av 2021 – välkomnar redaktionen ett antal prenumeranter. I detta inlägg: information om denna sak.

Att prenumerera på ett diktzine är vad det är; du vet inte med säkerhet när det kommer ett nytt nummer. Den bakomliggande kraften höftar – och jag höftar här att nästa år kommer att se fyra nya nummer.

Ett nummer skrivs i 40 exemplar på skrivmaskin. Jag skulle för dessa exemplar uppskatta att ha cirka tio-femton prenumeranter.

Och vad kostar det? Priset är det samma som för lösnummer: 30 pix + 10 i porto per nummer.

Ett liten prenumeration: 2 nummer för 80 pix.

Att bli en stor prenumerant: 4 nummer för 160 pix.

Betalning via Swish. Be helt enkelt om numret för saken.

Tack för ordet.

Andra numret av Dungens fyra sidor

Den andra november släpptes det andra numret av Dungens Fyra Sidor.

Bidrag från Lars Gustaf Andersson, David Torstensson och Olof Åkerlund.

Den här gången dubblerades antalet exemplar till 40 stycken. Även en marknadskorrigering av prisbilden utfördes; nu kostar Dungen 30 spänn.

Ytterligare en nyhet är att det kommer en andraupplaga med namnet Dungens Fyra Sidor (simulacra). Namnet syftar på att det inte blir äkta vara (dvs uteslutande ark skrivna på skrivmaskin), utan istället kommer en upplaga med hjälp av en skrivare. Framsida och papperstyp är, dock, desamma.

Skicka ett mail om du vill köpa Dungens Fyra Sidor. Eller, om du har vägarna förbi Värnhem i Malmö, hitta ditt exemplar på Anti.

Maskinskrivning…

II.

28 oktober, – 20

Nu har jag skrivit tre av fyra bidrag till det andra numret av Dungens fyra sidor. Tre gånger trettio exemplar, dvs nittio dikter. De känns i kroppen. Men maskinen är tröttare än mina fingrar, och det är snarare den som sätter en gräns för hur många exemplar som låter sig göras (utan maskinbyte). Mellanslagstangenten vill inte lämna mer utrymme, fastnar numera i tryckets botten.

Men till det roande. En del feltryck skapar kognitiva effekter som motsvarar mina förhoppningar för det här företaget. Jag tänkte på förhand att upprepningen skulle göra något med min blick. Jag hoppades att nötandet skulle aktivera ett ordsmakande i egen rätt. Jag undrade om monotonin skulle kräva något mer av ens (skrivaktiva) läsande. Och det sker saker, det slår upp små detaljgnistor.

Efter att ha skrivit orden ”motsäger en” längst ut på versen nästan trettio gånger – jag är alltså så gott som klar med den här dikten när detta sker – så råkar jag skriva ”morsäger en” och dikterna börjar genast tala med varandra. Sidan ska makuleras, men dikterna har rört vid varandra i sina föränderliga tappningar. Det öppnas en märklig sidovärld till skapandet av det egentliga zinet, de egentliga dikterna.

Den kognitiva effekten ligger alltså inte i att bara skriva en dikt ohemult många gånger på maskinen, utan flera stycken. Att varva dem. Det är korskopplingarna som gör det.

I en annan dikt finns den korta versen ”moder-” som hade sin (effekt)latens beredd att kopplas upp mot något sådant som ”morsäger en”. Det där strecket alltså… i väntan på att kopplas mot ännu okänt som kanske den fjärde dikten kommer med (jag inväntar slutversionen för den fjärde dikten).

Det är lustigt, inte olustigt, att uppleva orden i svang. Det handlar såklart om läsning i grunden. Bara vi läser några enskilda texter tillräckligt många gånger finner vi saker som korresponderar. Ett plötsligt ”r” – som är på tangenten bredvid ”t” – gör en reva i den monotona (kors)läsningen och ett insläpp av ljus, frågor, ny dikt, blev till.

Bidrag till Dungens fyra sidor #2

Inför det andra numret av textdungens zine görs några smärre förändringar. Istället för 20 exemplar kommer 30 stycken att skrivas. Istället för 20 spänn stycket får ett nummer kosta 30 spänn.

En så kallad marknadsanpassning efter att ha sett det första numret sälja slut på två timmar. En större anpassning låter sig icke göras, då det övriga är som tidigare:

Jag skriver varje nummer på en gammal skrivmaskin. Det sätter en gräns för antalet exemplar.

Zinet eftersöker fortsatt tre diktbidrag och har utöver dessa en fjärde dikt av undertecknad. Medverkande poet får ett nummer av zinet.

Värt att påpeka, ånyo:
Beakta att en dikt ska skrivas 30 gånger på skrivmaskin, så den enväldige redaktörens lust att bli fabrik – dvs. min benägenhet att anta just din inskickade dikt – är beroende av en begränsning i antalet använda ord i dikten.

Format: A5, stående ark.

Varje nummer utgår ifrån en särskild impuls – ett citat, en bild, ett ljud, etc. – som dikterna förhåller sig till/växer ur/motsäger/råkar i tal med/skyr med hull och hår…

För Dungens fyra sidor #2 har jag valt en bild att ta spjärn emot eller hänge sig åt eller … vad den än gör med ditt diktande språk, i all bruklig korthet:

Zinet börjar skapas den dag det finns fyra antagna dikter.

Skicka in bidrag: joakim.o.andersson@gmail.com. Som senast delas ett ja eller nej ut till ditt bidrag i en enkel, kort och varm ton. Det var det, för denna gången. Välkommen att höra av dig.

/Joakim

Maskinskrivning…

1.

14 september, – 20

Jag minns oftast det repetitiva och hur det påverkade känslorna. Monotonin i att försöka skapa likadana sidor. Dungens fyra sidor, nummer ett; idén var tveklöst att ett exemplar är ett annat likt. Inget spillande eller slintande, var det tänkt. Först vrida valsen och måtta en marginal etc, sedan det att sätta diktens varje bokstav på sin plats.

Att skriva ”som ett kill/ före utlösning” igen, och igen, och igen. Tjugo gånger, det låter inte som ett så överväldigande fång, och är det ju inte heller, men samtidigt, och det törs jag mena, finns det någonting som kickar in psykiskt. Någonting i en gör motstånd. Att i en annan dikt skriva den sista raden ”prismor för våra brytningsfel” igen, och igen, och genom det – att möta något i en som nästan behöver slå fel… för att leva med, skriva med…

Att skriva raden ”taget formens lagbundenhet och” – i en tredje av de fyra dikterna – tjugo gånger verkar meckigt men är smidigare än de flesta andra raderna, vilket har väckt mitt långsamma intresse. Om en grammatik är skev från början, som med denna rad, har psyket en slags spelrymd för det monotona arbetet på skrivmaskinen. Kanske finns det, så att säga, ett sätt att göra raden till ”min”?

Efter femton exemplar – femton gånger med ”taget formens lagbunden och” – var det ju som att fingervalsen lärt känna dess rytm, dess lilla cesur och för all del, vilket är viktigt för maskinskriverskan, dess risker.

Vad gäller rader med konventionellt korrekt grammatik ser risken alltså annorlunda ut. Här vill något lömskt i en få förfela materialet för att… sätta sitt mänskliga märke. Vad gäller den skeva grammatiken vill kanske något i en, på ett kontrahent vis, lära sig sjunga eller stamma så det stämmer… till slut?