Boken på bordet med Henrik Klasson

Det sjunde och för säsongen avslutande programmet av Boken på bordet har Henrik Klasson som gäst.

Det här var en speciell och mycket önskad inspelning då gästen var en alldeles okänd person för mig. När man lyssnar framgår det att Henrik och jag stötte på varandra bara någon vecka tidigare på ett antikvariat, Anti, i Malmö. Så här önskar jag ju att det ska få gå till ibland… Ett inbokat söndagsmöte med nerv och oviss utgång.

Det känns bra att den första säsongen med podden avslutas med ett samtal som jag inte hade någon egentlig förförståelse av/för. Håll till godo:

 

Skärmavbild 2020-06-14 kl. 16.09.16

Henrik Klasson hade med sig – den för tiden passande – Pesten av Albert Camus.

Pesten

 

 

Boken på bordet med Samuel Owen Teeland

Det sjätte programmet av Boken på bordet gästas av Samuel Owen Teeland.

Med var sin skål godis, på det behöriga avstånd som förväntades av oss, men också ganska uppsluppna och förtrogna med varför vi vill göra sådant här, spelades detta in majs sista tisdag. Samtalet skulle komma att handla rätt mycket om skrivande och det var minst sagt rimligt då gästen för kvällen gick på Skrivarlinjen i Skurup det läsår som just var…

sampaskolgatan

Samuel Owen Teeland hade med sig Sheep Machine av Vi Khi Nao.

sheepmachine

Boken på bordet med Klang Karlström

Det femte programmet av Boken på bordet gästas av Klang Karlström.

Programmet spelades in den sextonde maj. En lång, ljuv helgdag. Vi hade varit iväg till stugan (andra sidan stan) och väl hemma igen hette det genast: ”När ska vi åka till ditt kontor för att spela in radio?” Bara att bege sig.

Min älskade gäst hade inte riktigt med sig en bok för att tala om den, utan för att få göra något annat. Av denna anledning har veckans Boken på bordet två delar. En med bulle och ett ”försök” att tala om boken. Och en andra del, där gästens kupp genomförs. (Det kan sägas att gästen vägrade gå hem och krävde att få spela in mer material. Men dessa filer har placerats i poddens katakomber.)

Skärmavbild 2020-05-31 kl. 17.00.58

Klang Karlström hade inte med sig Mulle Meck för att tala om den, utan för att förleda den som gett instruktionen:

mullemeck

 

 

Boken på bordet med Niklas Altermark

Det fjärde programmet av Boken på bordet gästas av Niklas Altermark.

Programmet spelades in på kontorstid, den 11 maj, som om detta var vad vi gör en måndag runt klockan 09. I sms skrev Niklas att lämningen på förskolan verkade kärva, men i tid var han. För egen del hade jag fixat en uppgradering vad gäller fikat. Vi kastade oss bara in i det hela, nästan tjugo år efter en gemensam tid i Jönköping:

 

Skärmavbild 2020-05-24 kl. 19.08.28
Niklas Altermark hade med sig Åshöjdens bollklubb av Max Lundgren.

IMG_1600

Boken på bordet med Eva Solér

Det tredje programmet av Boken på bordet gästas av Eva Solér.

Det poddas när det kvällas; åter igen spelades ett program in i det typiska snåret kring 18:30. Det var den sjunde maj. Norra Skolgatan, Malmö, låg kvar, hyste oss.

På förhand hade vi utbytt ett par meddelanden som rörde en tanke om poddvärlden som ett enda sökande efter en ”naturlig stämning”. Hur det gick med vår stämning kan du höra här:

 

eva på besök

Eva Solér hade med sig Sagor för barn över 18 år av Tage Danielsson. Nog så typiskt, för en annan tid, i en ”utökad upplaga”.

 

IMG_1573

 

 

Boken på bordet med Jonatan Olofsgård

Det andra programmet av Boken på bordet gästas av Jonatan Olofsgård.

Inspelningen ägde rum onsdagen den 30 april i det typiska podd-snåret 18:30. Adressen och bordet var de förväntade på Norra Skolgatan i Malmö. Vi hade som ambition att inte tala alltför fort, vilket vi befarade var en risk med oss som duo. Hur det gick med den saken, kan du avgöra här:

 

Skärmavbild 2020-05-10 kl. 20.43.50

Jonatan Olofsgård hade med sig boken Liv efter liv av Kate Atkinson.

livefterliv

 

Boken på bordet med Anna-Majje Wik

Det första programmet av Boken på bordet gästas av Anna-Majje Wik.

Inspelningen ägde rum en solig dag i mitten av april. Vi var nervösa men uppsluppna. Vi tog det för vad det var, nämligen första gången för den här typen av grej.

Vårt samtal kan du lyssna till här:

 

 

annamajje4

 

Anna-Majje Wik hade med sig boken Berättelser från yttre förorten av Shaun Tan, utgiven av Kabusa böcker.

AnnaMajje1

I samtalet färdas vi bland annat förbi de här två sidorna:

Annamajje2

Annamajje3

Metoderna (Att läsande längta till läsning)

Lördag morgon, 06:19.

Vi är alla tre uppe i ottan. Det har varit en del tjo, tjim eller nej … det har varit en hel del ryt och påbörjade trotsbryt. Jag fick inte ligga i soffan, till exempel; jag skulle sitta i fåtöljen, vilket jag inte ville vid 05:30. Att få ett svar på om det skulle vara hårt eller mjukt bröd för den lille tog också sin tid.

Så småningom fann jag mig med Egen spis av Lars Ahlin. I den där blå fåtöljen. I den här fåtöljen. Och sedan en tid är Ahlin-litteraturen starkt förknippad med att läsa i Köpenhamn; jag började längta och jag längtade till ett bibliotek i Köpenhamn. Jag längtar efter att sitta, en lördag, med ett gäng diktsamlingar och bara förkovra mig.

Det är inte gott om danska diktsamlingar på biblioteket i Malmö.

Igår läste jag en intervju med novellförfattaren Caroline Albertine Minor, som jag ser fram emot att läsa (jag är nummer 4 av 20 på reservationslistan):

”Medan kaffet kokar klart går samtalet från ljuslängtan till litteratur. Minor berättar att hon vill lära sig läsa långsammare. För att ta in orden bättre.

– Jag läser så snabbt på danska, skummar nästan. Jag kan franska också och när jag läser böcker på franska tar det längre tid. Jag måste koncentrera mig mer eftersom jag inte kan språket lika bra. Det är skönt. Jag ska försöka börja läsa på svenska nu, tänker att det också borde gå lite långsammare, säger hon.”

Sån er det, med läsandet. Jag behöver komma bort från skummandets framryckande fart. I alla fall för en dag emellanåt. En lördag, för att fastna på sina ställen, vid ett lånat bord.

Väntextgruppen

28 december.

Igår talades vi vid igen. Det nya formatet vann laga kraft; vi läste vår egen text högt i telefonen. Nu kan det inte överklagas, eller för den delen beklagas, att en förändring ägt rum.

Ta-da! Ingen av oss hade läst sin text högt för sig själv. För sin skull. Vårt utbyte i text puttrade på i precis samma anda som vanligt: genom utbytet med varandra visar det sig hur en själv har att lära om livet med sig själv (som läsare av sig själv). I tidigare format har vi ju konsekvent läst den andras text och förberett respons, men ytterligt sällan läst vår egen text.

Vi upptäckte båda fundamentala saker av att läsa upp texterna. Jenny, att somliga ord skulle ändras för att få ett helt annat flöde i texten. Jag att en hel sida skulle ändras/strykas/flyttas för att få ett helt annat flöde mellan sidorna. Exempelvis så.

Mot januari-text-skogen —

 

En bok en tanke (Gränsen)

en återkommande spaning, eller om det bara är något uppenbart, en konsekvens av samtiden, att samtida romaner ofta håller och förhåller sig till sidan snarare än till kapitlet, som Elise Karlsson gör och där det gäller i allt högre grad via Linjen till Klass ned till en ännu mer avskalad, koncentrerad stil i Gränsen, den senaste,

precis som Elin Bengtsson tycks korta ned med krafttag, tycks låta tanken djupna över sidan istället för mellan dem, allt högre upp på sidan, alltså nästan stigande, rent grafiskt, texten som på ett klädstreck, som när man jämför Rosenregimen med Ormbunkslandet och det korta, upphängda tilltar,

som Tova Gerges Pojken rör sig i, eller om det heter med, en sidans destillerande stil, vaskande scener, eller om det är läsaren som vaskar, tar ned från upphängningen, tar om, bläddrar,

och så, som i Pojken, så snart en bok bär ut stycken, eller om det nu är kapitel, över tre sidor, då tenderar boken att gå över en läsargräns, över vad jag som läsare förlitar min andning till, på, det är inte böckerna (författande agens) som behöver hålla sig korta eller med hakorna högt, det är jag —