Den tjugotredje luckan fick bli en morgongåta här hemma. Den jag skrev med fanns när vi skrev, men kanske inte nu längre. Den var vaken och skrivklar precis när jag ville, sa jag. Anita, gosedjursdromedaren, gissade vårt barn på. En minnesvärd tanke, det med.

Nej, dagens lucka är skriven tillsammans med en AI. Det skulle man inte tro, om man känner mig. Men så här gick det till: Den fjortonde december la Erik Berg ut ett fb-inlägg om konst som han skapat med hjälp av AI. Bilden är från utställningen Eclectric Dreams och finns utlagd av Egnahemsfabriken som ställde ut:

Bland kommentarerna på fb läste jag både det ena och det andra som fascinerade mig. Bland annat skrev Berg att det fanns ”en pretentiös text [om tavlorna] som jag använde en annan AI för att skriva”. En annan AI? För lekmannen är detta… ja, jag vet inte vad. Hur som helst, jag fick detta till svar om hur det ungefär fungerar:

”Finns en mängd olika färdiga tjänster att använda. Testa att leka lite med https://app.inferkit.com/demo … det är inte den bästa sett till resultatet, men den är gratis och lättillgänglig och ”bra” nog för mycket, bland annat att skriva presentationstexter som ackompanjerar utställningar ”

Och det är vad jag gjorde. Satte bara in ”Vi var unga,” och lät sedan AI:n generera text. Man trycker helt enkelt på ”knappen” vilken har texten ”Generate Text”. Och så trycker man på ”Stop”. Jag använde mig sammantaget av cirka 300 genererade ord av de 1000 som sidan erbjöd gratis. Att ”den” lärde sig skriva med mig – när jag suddade, behöll, gjorde blankrader, tryckte ”Generate…”, suddade, osv. – det var det ju ingen tvekan om. Om än ett ord som ”ägnatsklåda” kommer primärt från mig (eller?).