För snart femton år sen fick jag för mig att vi skulle ha ett litet bibliotek i mammas stuga. Platsen, alldeles given, på trappen upp till den vind som inte används. Sedan många år är mamma och min syster med på noterna – och fyller på – och när en plats delas aktivt händer det olika saker kring den.

Veckan som var – en gemensam stugvecka – innehöll en ny typ av biblioteksfråga: Var är POs böcker? Sommarbiblioteket hyser (eller hyste) två verk av Enquist och min syster tänkte läsa; han dog ju för bara några månader sedan, tiden var kommen, biblioteket skulle bistå så där tjusigt. Men böckerna stod inte att finna. Har de fått fötter?

Det fanns en liten chans att min sambo skulle ha varit den ”skyldige” och jag tog med frågan hem till Malmö. Men icke. Bara När de skjuter arbetare hade hon lånat med genom åren och den skulle vara tillbakaställd.

Det är som det ska, med detta. Ett sommarbibliotek ska ha sina frågor, fynd, gåvor, luckor, mysterium, överraskningar, etc. Själv fyndade jag med mig Indianhår av den österrikiska poeten Mayröcker. Det är en bok som har varit med från början. Den har stått där i väntan på rätt tid, samlat år på stugnacken.

Det finns ett par-tre dikter i Indianhår som jag tycker är gränslöst fina. Jag har läst något motvilligt i den, då jag åtrår andra typer av Mayröcker-texter mer. I denna nu påbörjade serie texter om sommarbibliotek bifogas en av de kära dikterna ur Indianhår:

 

I översättning av Ulla Ekblad-Forsgren, utgiven av ellerströms.