Etikettarkiv: kalender

Medan kalenderljuset brinner (9)

Kommentera

tittar å tittar
på din svaga krusning
i mungipan,

att vara fri –
att genomföra
avsluta –
det en kom för
att upprätta

ett finger för munnen
i cirkel vi springer i famnen
på främlingar å förstår inte
det oändliga bara skriker
genvägar
i vår ändlige guds slutminut;

att fortsätta
stötta
i med– och motgång;
det
kommer jag göra

sade du,
ändande oändlige, Markus

Medan kalenderljuset brinner (8)

Kommentera

8.

 från 2013 års kalender

Du

satt mitt emot mig
vid ett avlångt köksbord i ljust trä, axlarna tunna,
avmagrade med en bred, pösande mage nertill
som jag kände igen
från sjuka i vårdsängar,

satt mitt emot dig
och kände igen några kroppsliga mönster, gulnad, lukten
av död som kan föregå
bortgång,
dödssjukdom

Du var upprörd, jag skakade av gråt
och upprepade samma fras:
Jag älskar dig så, jag älskar dig så …
Medan du pekade på dina hjärntumörer
med samma hand som en vårdtagare
förlorad i sensommarvind

Han

i min egen ålder, med 4 barn, 2 i hemmet,
den minsta
på golvet snart två,
bortom eller utom förståelse
för sin pappas afasi

Jag

vaknar upp innan det gryr,
tänder kalenderljuset,
vet inte vart
jag kan gå
med ditt ansikte från drömmen
och finner mig först
i ett fotografi
där du röker, lutad
över din Världsmästarcykel
på stigen ner till sjön

Medan kalenderljuset brinner (6)

Kommentera

6.

Du dog i år

Vi fann att

varandra
genom dig: gick i gruset
åt stugan till

Gångens tillfälliga vård,
meddelsamhetens
kast: Såklart
också du älskar Sven! 

Du dog i år

jag krafsade lite förtvivlat-
tacksam
den eftermiddag
budets lag

Hoppet min vän
över dig har;
i oss inmuta
kollagemetod
med dina ord
som grund
eller spade:

Underligt pryderi,
klumpigt krig.
Raketer etc.

Där står jag.
Jag hade två dygn den gången,
skåp och bänkar.

Badlakan,
nedslitna av arbete.
Som min kropp,
alla dessa kroppar,
lever och känner.

 

SvenL15i5

 

*

Insprängd dikt av Josefin Janson.

Medan kalenderljuset brinner (5)

Kommentera

5.

Du var den 5 december,
det lät vackert;
femte i tolfte

Du lärde mig
torka sig med löv,
på väg bort
i lönndom,
innan kiosken bakom
nedlagd kvarn

Du i ett kliv
ifrån
din brorsas / morsas
drogade
moln

Du, och er
alltid olåsta ytterdörr,
griller i huvet
på en annan: vem kunde
man egentligen
lita på