Medan kalenderljuset brinner (21)

21.

kanske ber du mig lämna det abstrakta
jag hör inte riktigt längre
Bad jag?
– om axeln, runt finger, fingret
skär dikt; kanske
betraktar vi
varandra från ödets ej
tvinnade torn
seglar
stundom utan
att det gör det samma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s