Sven L

Lucka 22

Posted on av textdungen

Lucka 22 är skriven med Josefin Janson. Vi träffades i Malmö våren 2003. Således: Ännu en längre båge i kalenderns universa av vänner.

Som grafisk designer hittas Josefin här.

Det är dan före dan före dan och medan lacket torkar torkade kanske orden i lucka 22 ut. Först skrev vi expansivt och förberedande, för att sedan jämka ihop något de sista dagarna, men ja, i den där strykfasen ville vi till slut ha bort allt.

Så. Istället för att nämnas som blott en bonus, lyfts det fram skärvor ur ett gemensamt projekt. Tillsammans skriver vi på något längre utifrån Sven Lindqvists författarskap, och innehållet i lucka 22 är fångat på det grundet.

Det initiala kollage (med ord ur Svens böcker) – som satte igång hela skrivprojektet – var faktiskt med i förra årets kalender.

Metoderna (Att låta Lars ringa till Sven)

Posted on av textdungen

Detta är en vag men klar tanke.

I Sanningskonst: samtal om ett författarskap nämner Sven Lindqvist – som jag förstår det mycket uppsluppet – att Lars Ahlin ringde när Hemmaresan kom ut 1959. Den boken var inte enkel att ta emot. Recensenterna hade skruvat på sig; varför låta fyra uppslag för mycket ta plats och skymma sikten för varandra? Ja, det förstod kanske inte Sven själv, inte fullt ut. Och så ringde Lars och sa: Det är en jäkla bra bok du har skrivit.

Där var en som kanske inte satte läsbarheten, lättillgängligheten, först. En som ville leva länge med de underliggande frågorna: ”Skall man sätta barn till en sån värld som den här? Kan man leva ett liv utan resultat? Finns det en frihet som inte utmynnar i tomhet?” (Frågorna från svenlindqvist.se)

Jag tänker på stunden med luren mot örat som ett bedyrande av att den författande behöver få låta det braka in. Jag tänker på det inför den här skrivveckan och hur jag liksom tassade runt igår för att dämpa min tanke, som för att stuva undan några uppslag, som för att inte förhäva mig … Fy bubblan för det! Det är måndag morgon och om inte tiden för uppslagsväldet får råda nu så vet jag inte vad. Nu ska jag gå ner på knä och säga som Sven:

Idag, Joakim, ska du vara dålig … så dålig som bara du kan … och bara VRÄK ur dig uppslag … och de ska rynka på näsan åt varandra av oförstående … de och du ska må dåligt på grund av uppslagens inbördes olikheter, ja anomalier … inte heller du ska förstå … bara så kan det bli lite mer harmoni imorgon! Arbeta på nu …

Medan kalenderljuset brinner (6)

Posted on av textdungen

6.

Du dog i år

Vi fann att

varandra
genom dig: gick i gruset
åt stugan till

Gångens tillfälliga vård,
meddelsamhetens
kast: Såklart
också du älskar Sven! 

Du dog i år

jag krafsade lite förtvivlat-
tacksam
den eftermiddag
budets lag

Hoppet min vän
över dig har;
i oss inmuta
kollagemetod
med dina ord
som grund
eller spade:

Underligt pryderi,
klumpigt krig.
Raketer etc.

Där står jag.
Jag hade två dygn den gången,
skåp och bänkar.

Badlakan,
nedslitna av arbete.
Som min kropp,
alla dessa kroppar,
lever och känner.

 

SvenL15i5

 

*

Insprängd dikt av Josefin Janson.

Metoderna (Var så dålig som du egentligen kan vara)

Posted on av textdungen

I skrivande stund kan man se dokumentären om Sven Lindqvist – ökendykaren –  i tio dagar till på SVT Play.

Det finns så många sekvenser som jag håller kära i den.

Just nu ville jag tipsa om dokumentären genom att citera Sven på denna punkt som i sig är en hel metodanvisning:

Jo, vi snackade om arbetsmetoder, och det gäller att inte vara så ängslig och sitta och spänna sig för att nå precis dit man vill redan i första stöten. När man kommer till ett riktigt svårt avsnitt som är jobbigt och marigt att skriva, då gäller det att våga vara så dålig som man egentligen är. Mm, [som] jag säger när jag går till jobbet på måndagen: Idag, Sven, ska du vara dålig … och bara VRÄKA ur dig det sämsta du nånsin kan, för bara så kan det bli lite bättre imorgon … å, underbart … på fredag. Och det där knepet fungerar märkvärdigt väl alltså.

 

Metoderna (Att förstå sig på listor som Svens lilla lista)

Posted on av textdungen

Jag lever sedan ett par månader nära Sven Lindqvists författarskap. Kanske tog det fart när jag la händerna på boken SANNINGSKONST – Samtal om ett författarskap, i vilken Stefan Jonsson samtalar med Lindqvist om samtliga böcker av Lindqvist. Som ett försök att navigera, för att välja och vraka, så slår jag i deras samtal och lånar hem titlar som förhoppningsvis fördjupa det spår jag vill dra upp.

Att läsa Lindqvist har alltid handlat om skrivande för mig. Ända sedan Nu dog du som jag försökte läsa, men föll till föga, kring år 2001. En undran inför textskapandet, redan då. Denna författare har en blick på text och värld som liksom tvinnar dem, och jag längtar efter att våga … låna något av ansatsen?

När samtalet – när boken – går mot sitt slut vänder sig Jonsson-Lindqvist utåt, till läsarna, och talar om hur det går till att skriva, ja hur Sven l. har gjort, egentligen:

Jag har en kom ihåg-lista. Den lyder ungefär så här:

Skriv brev!
Var konkret!
Dramatisera stoffet!
Stryk jargongen!
Nöj dig inte!
Våga vara dålig!
Våga leka!
Mjölka varje dag!
Drick vatten!
Spara i anteckningsbanken!
Skriv inte något annat!

 

Jag vill som myckna, jag vill som gå i Ja till det där.

Mjölka varje dag! – säger så mycket mer än ”Skriv varje dag”. Och det att dricka vatten, hur man måste, för att leka väl. För att skratta åt sitt dåliga. Välja mer av det dåliga, innan en vändning. Innan du stryker. Hur vi bör spara någorlunda platsbegåvat. Dramatisera, ja – att inte låta sig nöja med en tidig känsla för stoffet. Drick vatten! Och gå sedan runt tomten. Gå i kors. Skriv brev om korset! Men var konkret! Och skriv inte något annat än ur det kallande hjärtslaget …