Höstens danska är spanskan
Lusten ett pinnhål bort,
hitåt, här,
Paulibron blir Pizzabron
Kvällens flator stilla vaggade
av sina ryggar
mot knän; Gör
så, här
los talentos de esta
casa de agua
no tenemos cuerpo solo
no hay más trajes
de distancia (dígame)
no tengo, tenemos sonido sobre —
*
Dikten leker med några rader av Monica Picorel.
I gräset en skata och en kanin bredvid varandra,
stilla blickande åt var sitt hörn, innan
de for upp, undan i ädelcypress, häck;
sådant man inte skulle se,
nästa morgon en död skata, något
mindre, strax bakom platsen de andra satt på
när jag kom in i trädgården,
du ber inte om mer
än en liten handduk, en bädd lika gärna
utan lakan; kan det skalas ner
skalar vi ner
förenas i ett sinnelag
Jag tänker ganska ofta:
Jag undrar om det basala, det hade varit underbart
att höra talas om
det enkla, det talande, de vardagens
smulor som ändå ligger där; en suck, ett sug, ihållande
eller övergående – de förhållanden mellan finns
och finns inte som jag icke hör talas om; att du bor
kvar på samma adress? har eller inte har sällskap, hur
du är någons någon eller har eller inte har tid för…
ja, delade bröd, sänkta andetag
för blomman som du helst har eller undvarar,
vilken färg din cykel?
Ett litet pussel men ett pussel för att komma, ja; överkomma
att det var längesen du stod mig nära
Dagarna kom
att likna varandra
mer för varje
grad;
del av en grad,
ringa tänkta
del; bara det
att tänka på det
inte längre
ringa,
ringa
Knogarna
i jorden, i alla
fall
i tanken
– Om du har
ärvt
och du har
det
så
Om du har ärvt
– säg –
ett morotstänk;
tänk då vatten
och ställ fram
eller
undan
Eller om det har
börjat
ärva dig; förväxla
det icke
– Du har värv i
dig själv; utväxla intet: ställ fram
så snart du har
tänkt
tanken att så göra
Du har
att sätta dig och du har armarna intill
och ingen
hade kommit för att tacka dig
om du bränt ut dig, då
förr eller
senare
precis som de sa, säger,
vi säger,
som vi säger det: Ingen
kommer
att tacka dig
för att du inte skriver
– Ingen kommer att tacka dig
för att du inte
*
”Ingen kommer att tacka dig … ” är ord som Elise I. lär ha sagt till Sara H, enligt
vad jag har hört. Jag vill instämma i dessa ord.
Om fem år har tjugo år gått. Jag
kan inte minnas
det då nu heller. För fem år sen
Din cykel är fortfarande
gammal kunde väl få tro
att appar
nu transformeras
till mynt och saliv. Jag
kunde inte minnas
det då sen
heller. Varför tro att vi alltid
ska kunna vara vilja
hållas glada. Jag
har eller det jag som
har förgått
om en dag har denna dag Efter
onsdag kommer fjorton eller något
någonsin tillbakabildas
trädandets lenhet. Jag
kan skulle inte
heller
det hade varit
enklare igår (likaså än svårare
imorgon)
sök så (upp). Vi
kanske sta
ställ åter (ut) i regn
dagar (av) egenrullade cigaretter
ackompanjerade
skratt
Du skriver att ögonen är den
kroppsdel som tar
de första raska stegen
in i medelåldern och
att handling förutsätter både
miljö och subjektiv
uppfattning och
att vi alltid var med i detta
plockespill
Med solen
kommer fönsterputsen.
Februari
i år. Det flyttas
kanske bakåt
framåt.
Där sitter det
veka livet. Länge hette det
att man stog på backen
samt gick
på yttern. F ser ut som
att man tittar ut
genom
ett fönster. Med söndrad
tumstock
tilltar konstruerandet.
Köksbordet
igår. Våra dagars jag, våra
lags magar
inför match. Vad mycket vi
har gjort idag. Med solen
för molnen med
tankars runt
sådant
varifrån ”omkull” kommer. Välta –
putta – falla – …
I vart fall faller
en
anklagelse
undan, sa vi.
*
Dikten hälsar till Bengt Emil Johnsons avoga inställning till att skriva om fotboll samt har en kursiv röst från min 3-åring.
Jag vet inte om livslusten bebor
köttet i mindre
eller större
grad.
K börjar på
källare! Jag vet inte
om köttet måste bebos av
livslusten i större eller mindre
grad. Kontextdiskursen
eller dskrskntxtn,
det blir samma
mos, ingen
rätsida,
snöröks. Käften.
En skog- eller hutlös
ekonom. Jag vet inte om
livslusten just bebor, kan bebo,
ett kött, i lägre eller högre
grad än något
annat. Jag
vet inte. Slingan
hotas av slinganvändande
eller brist på användande av
slingor. När det blir
ljusare kan vi
gå ut.
Hettan
tredskas med det
farbara. Köttet har glömt var
och varannan inställd
sträckning. Nu
ska du vara
pirat!
*
Dikten anspelar oblygt på Slingan hos poeten Fredrik Nyberg samt har en kursiv röst som kommer från min 3-åring.
var inte rädd,
bli språk
handens vita
blå
min vän, vill jag svara
all kropp längtar
det inre som det yttres
operation eller rest röse
om det förefaller tvärtom, endera
gång endera sång – utflugna
trevnad, stå inte emot
ditt hjärtas skära nummer
var inte rädd,
läs dig ut
textdungen 