Etikettarkiv: Månadsdikt

Dikt en marskväll

Vad gör något
till
medvetandeakter. Som med skicka

Skicka toapapper, natta
grisen. Peka
stjärnor
med varann, den rödhåriga,

Va sa du? kalla
den kräva
den, uppkomma vid
dess namn. Ändra
namn städa
med
båda redskapen
till sophinken, skaka nej, skaka sitt nej av
nej – (Skaka inte, är du snäll) – nekad skaka
med huvudet
ändå städa ut vattnet golvet
dagen

Fundera på vem du vill
passa till, passa in
under sängen
ut med armarna händerna själva
sättet du släpper
en macka på på mattan bredvid
vagnen. Gny ihop
till en napp när det
bara ska vara
en, du … till ett du
i akter akt läggs till akt, en
människas form-
tagande, eller form-
naglande? oåtkomligt
hursomhelst som varje
människas, ens
och ens barns
fundera på

att
gny ifrån sätta sättet sätter ned meddelar släpper
akt för akt, medvetande-
akter; dis
av tid, ens barn
som nattar sin gris, lånar ut sitt snuttetyg, väntar
några sekunder
och drar
sedan tyget till det egna
ansiktet, mot skakar sitt nej
med huvudet springer till köket när
det frågas om
medicin om det vill ha mjölk om det vill ha välling macka fästa fäster
sakta, tickande,
klibbande som alla
relationer
ska klibba hela hans liv, ens speglande
oåtkomliga, hän-
förande
läge

Dikt en novemberkväll

 

Du har fått två barn

 

Det första bär din mans utseende

men ditt psyke

Ert andra, som du

upp i dagen med din mans

förtröstansfulla

sinnelag

 

Men bär?

Kanske när och närs av,

ur,

längs snarare

 

Det finns inget bärande det finns bara

bärande

Och vi säger aldrig kärlek, ordet, tänker

på den

Och vi säger något

om din mamma och känner

min pappa, knixar och knåpar

Ögonvrå En kväll, denna

 

Vårt första ert andra alla dessa

Och

Så lägger den födande världen

levandets

komplexa kors;

kringsvärmande, och ett

oförbehållet

att så

 

 

 

Dikt en augustikväll (2017)

Att komma hem: den punkten

som sällan sätter sig, som flyter liksom igenom
sig självt; strömmar bakifrån
eller runtom

Att komma till ro i gräset, plötsligt stå
med ingenting för händerna en grannes rop över
tomten långt bort punkten av kanalisering,
eller lodande vad vet man

kroppen som upplåten fråga gest nu gick du
visst vidare

slitagegläns, hammaren som träffar spiken, spikens huvud
och dess krökta kant,

inträngningspunkten i fasadpanelen,
raden av gapa – stänga, vilja –

avstå, tro sig – tänka, punkten

då jag beslutar mig för att ta ner panelen – bräda för bräda – stunden
med en panellös vägg

Att komma till ro med sig själv. Ro,
det låter som brått

munnen står på gavel:
ro

munnen ett kulhål att komma hem

nå grinden skjuta på
med kroppen innanför
den savens steg

– tillbaka,
det låter som order

munnen som tvår;
tillbaka

allt i sitt betoningsbelastade skal;
ro tillbaka

sitt
betoningsmöjliga skrän,
allt sitt

betoningsutspytt,

alltså

belastat, betonat, betaget

liksom igenom igen hur du har som känts

Dikt en julikväll (version för blogg)

u, förrädiskt

öppet;
us
förrädiska öppenhet

spring läck
horisontalt eller vertikalt

säg mumlande: munnens
minsta
glipas rymd
liksom

oavslutande
som når
du vandrer på
en gangsti
omgang vand i København
og forme
et u
med din mund
og ser at du er sedd
med dette u
i din mund

liksom intet av u, med
et smil förrän du
kanar slugt, oh
u