Dikt en novemberkväll

 

Du har fått två barn

 

Det första bär din mans utseende

men ditt psyke

Ert andra, som du

upp i dagen med din mans

förtröstansfulla

sinnelag

 

Men bär?

Kanske när och närs av,

ur,

längs snarare

 

Det finns inget bärande det finns bara

bärande

Och vi säger aldrig kärlek, ordet, tänker

på den

Och vi säger något

om din mamma och känner

min pappa, knixar och knåpar

Ögonvrå En kväll, denna

 

Vårt första ert andra alla dessa

Och

Så lägger den födande världen

levandets

komplexa kors;

kringsvärmande, och ett

oförbehållet

att så

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s