Dungen gästas av ett gäng från Kreativt skrivande

Det lackar mot jul och terminerna i Skrivarhuset har tagit slut. Som elva gånger förut har jag på onsdag haft ett gäng från Allmän kurs, under den flagg som pryds med namnet ”Kreativt skrivande”.

Det var en trevlig termin. Tacksamheten över att få ses IRL präglade många veckor. Samtidigt var det visst manfall med tiden (inte minst den VAB-höst som tog ut sin rätt på andra håll, tog ut sin rätt även hos oss). Den sista onsdagen var det tre tappra som lämnade in en favorittext och även sa ja till att publicera den här. En fjärde hann ansluta innan deadline.

Nina Appelgren delar med sig av en text som utgår från en skrivövning som hade namnet ”Fönstret”:

Jesper Larsson har valt att dela med sig av en text som kommer ur en skrivövning sent i december: tillsammans hittade vi i klassen på fem stycken olika ”förstameningar”. Efter det fick alla skriva starten på fem olika texter utifrån meningarna. En av de fem meningar som stod på den vita tavlan var alltså: ”Redan som barn tänkte jag för mycket på henne.”

Johanna Rydberg delar med sig av sin text ”Moder jord” som kom ur en skrivövning som hade sin början i boken Alfabet av Inger Christensen.

Sabiha Khoja delar med sig av en dikt som skrevs i samspråk med dikten ”OCH OM JAG TALAR OM PARADISET” av Roger Robinson:

*

Lucka 15

Den femtonde luckan är skriven tillsammans med Jesper Larsson som har läst ”Kreativt skrivande” på Allmän kurs den här terminen. Jesper, born and raised in Skurup. Dikten skrev vi under eftermiddagen idag, den femtonde.

Dungen gästas av ett gäng från Kreativt skrivande på Skurups folkhögskola

Precis som förra året kommer sommaren här med ett fint besök från Allmän kurs i Skurup.

Den här terminen var det elfte gången som jag höll i en kurs i kreativt skrivande. Ännu en gång på onsdagar. Fram till maj fick det hållas över Zoom. Sedan fick vi fem gånger på plats i Skrivarhuset. Det var, för att säga det rakt, en storslagen tid med gruppen. Jag är tacksam över att ha fått möta er.

Här ett foto (tack Åsa Mackarp för assistansen med kameran) från den sista gången, 9 juni, med fika runt Skrivarhusets knut:

Stående från vänster: Yrla, Lisa, Josef, Helena, Joakim, Sandra, Yvette och Kalle. På huk: Felicia och Amanda. Saknas på bilden: Emelie, Aysha, Hala, Nea och Fatima.

Som en av terminens sista övningar skulle deltagarna välja ut en egen favorittext från terminen. Och de som även önskade publicera en text här i dungen fick ropa JA därtill. Nedan finns bidrag från Helena, Sandra, Karl, Yrla, Aysha, Lisa, Yvette och Rasmus.

*

Helena Andersson har gjort en inspelning av sin text ”Gör så här med en trasig mamma” som presenteras här:

*

Sandra Andersson har valt att presentera ”John Silver”:

*

Karl Deckard skrev en dikt till vårt sista möte med klassen den 9 juni och den presenteras här:

*

Yrla Hoff har valt att presentera texten ”Platser jag har vaknat upp på”:


*

Aysha Hussein har valt att presentera sin text ”Barn av en oavslutad dröm”:

*

Lisa Lindström har valt att presentera texten ”Oû aller” efter låten med samma namn:

*

Yvette Mukamwiza har valt att presentera sin text ”Blommor på vattnet”:

*

Rasmus Paulson presenterar en text som det (i samband med respons) visade sig att det fanns mycket att säga om fast den är kort:

Ett stort tack till er alla som gjorde den här terminen storslagen.

Månadens skrivövning: Om nyttan av att värma upp tillsammans

Detta är dungens tjugosjunde månatliga skrivövning.

Den här gången har övningen ett något mer didaktiskt anslag än vanligen. Det hela är inte bara intressant för pedagoger, men det handlar om att tänka kring varför det är en god idé att skriva igång tillsammans.

På onsdagar undervisar jag i kreativt skrivande för ett gäng på Allmän kurs. Onsdagarna har sedan flera år en väletablerad struktur. Första timmen, mellan nio och tio på förmiddagen, är det uppvärmning. Vecka in och vecka ut. Oavsett vilken skrivvana man har (eller inte har), så ska det vara rimligt att känna – och tro på – att man kommer in i en längre dag av skrivande.

För några veckor sedan gjorde vi en kollektiv uppvärmningsövning som jag tyckte satte fingret på en hel del.

Detta gjordes via Zoom, ja.


Instruktion:

  1. Var och en skriver en fortsättning på följande meningar skapade av mig:

”Här hos mig …”

”Jag skulle aldrig …”

”Om du var ett …”

(Exempel av Joakim: ”Om du var ett träd skulle jag vara ett löv bland andra.”)

”Säg något om …”

”Varför …”

”Blunda och du ska …”

”Alla vet att …”


samt dessa två meningar som klassen kom på/valde:

”Jag skulle aldrig …”

”Det dummaste jag gjort …”

*

Det var cirka 15 minuter till att skriva klart meningarna. (Innan mitt gäng skrev visste de att de skulle komma att dela med sig av meningarna.)

I vårt fall var den andra delen av övningen – att alla skickade sina meningar till mig, och medan klassen fick ”uppvärmningsövning 2” att skriva på – skapade jag en gemensam text. Ja, ett kollage med allas meningar.

Sedan läste jag upp texten och klassen kunde samtidigt se den på en delad skärm.

Det blir i ett sådant kollage såklart både absurda tankar och vändningar, såväl som en text med ett oväntat starkt narrativ.

Och för att tala klarspråk: ett år in i en pandemi behövs det sätt att orka sätta ord på skiten. Denna enkla ram gjorde det enkelt att se vad vi behöver säga/skriva.


*

Något som var lockande medan jag – i glad hast – gjorde ett kollage var en tanke på hur olika kollage det skulle bli om ett skrivgäng gjorde var sitt kollage av ett gemensamt skapat material.

Allehanda sätt att skapa först ett material om dagen, rummet, stunden och livet – för att sedan med varandras meningar skapa en text… är roande att fundera kring. Jaget, gruppen, världen. Att sätta det hela i rörelse, på mycket enkla, lekfulla vis.

Lycka till med utformandet av en egen variant!