Kategoriarkiv: Joakim

Medan kalenderljuset brinner (8)

8.

 från 2013 års kalender

Du

satt mitt emot mig
vid ett avlångt köksbord i ljust trä, axlarna tunna,
avmagrade med en bred, pösande mage nertill
som jag kände igen
från sjuka i vårdsängar,

satt mitt emot dig
och kände igen några kroppsliga mönster, gulnad, lukten
av död som kan föregå
bortgång,
dödssjukdom

Du var upprörd, jag skakade av gråt
och upprepade samma fras:
Jag älskar dig så, jag älskar dig så …
Medan du pekade på dina hjärntumörer
med samma hand som en vårdtagare
förlorad i sensommarvind

Han

i min egen ålder, med 4 barn, 2 i hemmet,
den minsta
på golvet snart två,
bortom eller utom förståelse
för sin pappas afasi

Jag

vaknar upp innan det gryr,
tänder kalenderljuset,
vet inte vart
jag kan gå
med ditt ansikte från drömmen
och finner mig först
i ett fotografi
där du röker, lutad
över din Världsmästarcykel
på stigen ner till sjön

Medan kalenderljuset brinner (6)

6.

Du dog i år

Vi fann att

varandra
genom dig: gick i gruset
åt stugan till

Gångens tillfälliga vård,
meddelsamhetens
kast: Såklart
också du älskar Sven! 

Du dog i år

jag krafsade lite förtvivlat-
tacksam
den eftermiddag
budets lag

Hoppet min vän
över dig har;
i oss inmuta
kollagemetod
med dina ord
som grund
eller spade:

Underligt pryderi,
klumpigt krig.
Raketer etc.

Där står jag.
Jag hade två dygn den gången,
skåp och bänkar.

Badlakan,
nedslitna av arbete.
Som min kropp,
alla dessa kroppar,
lever och känner.

 

SvenL15i5

 

*

Insprängd dikt av Josefin Janson.

Medan kalenderljuset brinner (5)

5.

Du var den 5 december,
det lät vackert;
femte i tolfte

Du lärde mig
torka sig med löv,
på väg bort
i lönndom,
innan kiosken bakom
nedlagd kvarn

Du i ett kliv
ifrån
din brorsas / morsas
drogade
moln

Du, och er
alltid olåsta ytterdörr,
griller i huvet
på en annan: vem kunde
man egentligen
lita på

Medan kalenderljuset brinner (4)

4.

Du, vårt barn,

som nu har lärt dig
fylla i, hållas
innanför, inuti,
färga
rätt sida om
strecket; du som lärs
att inte korsa
missa
blanda
och fy fan för alltihop

även
om jag har en vän
som fått mig att fatta
att det är väl okej
– även det –
att en strecktrogen
barnskötare
har sin take
på vad som gör
er redo

men
se den smärtar,
brandbilen
som nu pryder vår kyl,
med rött
på rött
på rött
på rött

noga
med att inte lämna
några glimtar
från
ett fortsatt öppet
fält

 

 

Dikt 191105

Utkastet. Det gängse
Snittet
som icke
för
millimeterprecisionens

rest, upp
gräs
Varför skriva
just
om gräs om vilket så många

Utkast till dikt med en
av alla vänner,
flytta. De städse
Avseende
vid
jorden

mot överväldigande platser

tillbakatittande
lomma
och
hoppas multnat,
besvarande
dåd