Dikt 220122

ÖVNINGSBOK var osprättad, visade det sig,
road dröjde jag vid detta
att boken har skickats tillbaka så här
från ett antikvariat i Älvsbyn –
en förtrogen vända till köket för en kniv
och sedan ett dovt belyst soffhörn
i gryningen några ord här och var:
” … som vek undan”
på den första diktens sista rad –
långsamt för att inte väcka de andra
sprättades verket ända fram:
”Den morgon som omslöt mig
var också ett innanhav.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s