Etikettarkiv: dikt

Kollektiv dikt 190522

I

och jag ska
passera denna väg
som sträcker sig
längre än vad mina ben tåler
och du hjälper mig
inte för du har redan gett upp
och nu sträcker jag ut
min hand men du
är ju inte här
du har egentligen aldrig

II

varit med i
vår tvåsamhet
i det gula
i det smutsiga
vidrigt önskande
ett omättat begär
passerade vägskäl
vilken väg
bara väg, rå väg
en ensam förbindelse

III

mellan mig och mig
men i själva verket
tar du in
ingrodd konflikt
lever kvar
i oss
i det gulas bleknar
ditt ansikte
segnar medan
vägskälet är råare

*

Dikten är skriven tillsammans med Olivia Fredriksson under lektionstid. Vi skrev varannan rad och skickade via våra datorer. Dikten får stå kvar i sin allra första skrud.

Lektionsdagen var en uppföljning till Wanås-utflykten dagen innan – och teman i dikten kan väl sägas ha spår av sådant som vi eventuellt tänkte på när vi traskade omkring och samtalade runt verken i skulpturparken. Möjligen; det står inte explicit på någon rad i dikten.

Här står bara följande explicit: vi tyckte att det var fint värre att skriva en gemensam dikt om konstupplevelsen.

Tack Olivia och alla andra i Kreativt skrivande för ett läsår jag kommer att minnas.  

Dikt (2016 – 2019)

Hallbergskt hos

 

Du kan alltid plocka russinen ur kakan, ingenting ur golvet.

Rulla i sidled med två fingrar.

Sträckta och stela: nej.

Ett kafés neon – rött – plockas ner som flagor från skyltningens höstar.

Boden rymmer vad den rymmer, städad som ostädad.

 

*

 

Startade upp: datorn så kall att någon man skulle vilja likna den vid en förkylning.

Att skruva på sig inför det äckligt goda ini, ja vadå.

Blad och gungar till på grenar som riste.

Bjärt och brokigt var ditt lass, blunda.

Malmö speglas då ännu underifrån i munnen.

Dikt 190701

Ett par dagar efter att jag drömde att mamma började använda
något av de vackra skrivblock hon har samlat på sig
börjar jag läsa Minnen av minnet

I drömmen var det som skulle nedtecknas
att hennes mamma, min mormor, ropade: Men jag har ju träskorna på mig!
i baksätet på motorvägen
in mot stan, riktning ett bröllop De fick vända
min mamma, mormor, och pappa Och de kom sent med andan i halsen
Men innan brudparet sa ja till varandra

Ett par dagar innan jag drömde om mamma, mormor, rosenbladsblocket och dess
förande hand frågade mitt barn flera gånger Vems är de skorna?
om ett par gula träskor på stugbaksidans altan

De har jag gett till stugan, de är inte sköna men alla får använda dem

Att säga så

Skriva så

Om de lämnade gula

Ett par dagar innan det på samma altan berättar min mamma om hur hennes mamma
ropade till i baksätet på motorvägen – E4an söderifrån –
på väg in mot ett annat Jönköping

Dikt (2019)

Midsommar

man vallar
sig själv
och varandra

inte för betet
egentligen

ett barn
som kniper en kotte
mellan tårna
och haltar
efter

runt
i en kupol
av trygghet
drömd
eller levd: solvarma
väg
slingrande via sandynskrön

människor som vallas
vallar
snart andra

inte för ängens
grannlaga

vi vallade vallar
vidare
glipande
in – eller ut –
i försåt

 

Dikt 190703

roligt med rot
som dörrstopp

en rot
som har flyttats fyra meter
från syrenhäcken
som inte längre är
till att bli stugans grind- och
vindvakt, tröskelns
besked om dagen
såsom den blir när vi lägger
till rätta
eller försöker ställa den
på en rot hård nog en rot
hög nog i klustret
det lackerade, tvättade
innan det, uppgrävandets
veckor
roligt med rotens timmars

jag till dig
inifrån
när du nu sitter i gräset med en annan
från samma tidigare-
varande häck, i skräddarställning, en
uttjänt tandborste över och ini
detta jordsystem: Nu trivs du va –
när du får prata med Maja
och tvätta rot samtidigt.

Dikt 190112

Längs kvällen, längs

En kväll

Tystnaden gentemot någon

En blandning av saker, föresatser

Läpparna utgör membran

Att bryta med sin pappa

Att bryta en tystnad

Handstilens knott

Tröttheten

Klimathelvetets oavsett vad du gör

Att ändå få smak på något

Barnets ständiga rop

Ens förlupna tanke

Oknulladheters sak

Väderlekar

Skapandet i sig

Tystnaden i sig

Pappa!

Tröttheten i sig

Ingenting i sig

En grumlighet bort

En gamlighet hit

En Barnets ständiga

Ens Ens förlupna

Ett Barns ständiga

Ett Att bryta

En Ett

Detta Att bryta av / för / med

Tröttheten

Jag alltså

Inifrån orden och ute

Hosta med kort o långt när

Beckettska käpphästar

Ingenting i sig

Tårömheten

Ett / torg / kammare

Kottar och annat flyttas

Av vinden i fallet

Tystnaden i sig

En zip på en drink som inte finns

Oklarheten över ett jobb som finns

En bok i mitt knä i min mun

Vilken i sig

Dikt 170404

de emblematiska finns
för att bli
minnen värda
finns för att komma
att sökas

kliché,
okej;

det emblematiska kommer
om våren
och om hösten om sommaren om tidens
ankel
är för det
som om åren höstas

som r / öst
med de första rosa
blommorna
längs torgens gång- eller cykelbana
signaler: en gång

var gång
skinnpaj mot skinnpaj
i vinden
i doften / s

som
fågelåterkomsters
inuti
som vart
spatserande: längs
torgens

tystnad mot tystnad;
unga två
beslag
vid beslag
som bestänkta
motsolar

som vi var
knarrande och ömma
fall
för tystnader