Etikettarkiv: dikt

Medan kalenderljuset brinner (4)

4.

Du, vårt barn,

som nu har lärt dig
fylla i, hållas
innanför, inuti,
färga
rätt sida om
strecket; du som lärs
att inte korsa
missa
blanda
och fy fan för alltihop

även
om jag har en vän
som fått mig att fatta
att det är väl okej
– även det –
att en strecktrogen
barnskötare
har sin take
på vad som gör
er redo

men
se den smärtar,
brandbilen
som nu pryder vår kyl,
med rött
på rött
på rött
på rött

noga
med att inte lämna
några glimtar
från
ett fortsatt öppet
fält

 

 

Dikt 191105

Utkastet. Det gängse
Snittet
som icke
för
millimeterprecisionens

rest, upp
gräs
Varför skriva
just
om gräs om vilket så många

Utkast till dikt med en
av alla vänner,
flytta. De städse
Avseende
vid
jorden

mot överväldigande platser

tillbakatittande
lomma
och
hoppas multnat,
besvarande
dåd

 

 

 

Medan kalenderljuset brinner (2)

2.

Du

är det sista av sju syskon,

tystnaden
och
leendet,

du svarar livet är en strid
vid varje tillfälle
eller stor fråga
men
på frågan om att vara
sist kvar svarar
du annorlunda,

tystnaden
och
tankerymdens

överslag,
kolumner
gör som patienser, buktande
stilla väggklocka, hinna se höra
knäckta fingrar,
beröm för

vårdbiträdens vita tänder

tystnaden
och
andningsblicken

jag tänker i hissen ner
på juldagen föregående år, 2012,
mamma och jag
som tar bilen till Huskvarna
för att fira Vanjas 80-årsdag –

Vanja det sista syskonet, min mormors sista
syster; kvar
i huset de delat

vid de äldres bord sitter mamma, hennes bror,
och jag
och kusinbarnen som har barn
vid barnens bord
och ett vi som skrattar hjärtligt-osäkert
åt rummets gång
och i rösten
hos det sista syskonet
det outtalbara
närmandet
av alla

Dikt 191121

Mot längtans
botten
låter
sig inte
samlas in: Sol
som endast
går att se
med slutna
nigande träd
vigda för
ur vars
läppar
knyter om sina
enskildheter,
delar av
hävd,
hävda för ett
djupnande
gräs

*

Kursiven från Så som skymningen älskar dig av Amanda Aizpuriete. Dikten är även influerad av Hanna Hallgrens poesi.

Dikt 191110

Inte längre säll
inför det
Inte till för det
räckande

dock
sällsamma
strofer i
staplar att minnas
topparna
fingrarnas botten
när

En blundar
sig stan
igenom: inte bara
död, också
begär, snirklande
tro
mossa
fot

*

Kursiven från Så som skymningen älskar dig av Amanda Aizpuriete.