
Den åttonde luckan öppnas hemifrån. Livskamrat Stina Karlström och jag skriver också till vardags och har – så här i adventstider – utgått från en poet som s a s vuxit ut lite särskilt i vårt hem under onådens 2020: Johan Jönson. Numera möts ett ”Vill du lyssna på en litteraturpodd?” med svaret ”Bara om Johan Jönson är med.”
(Det där är dock mest ett sätt att tala hemmavid, för det finns inte mycket poddmateria med j.j.)
Dagens bonus får kallas en anmodan till läsning. Det senaste verket, Marginalia/Xterminalia, av Sveriges förmodligen bäste poet är formidabelt. Något annat som är formidabelt är Katarina Wikars kulturjournalistik och denna längre segerintervju – ”Med poesin som låtsaskompis” – är en ljudande materia som finns med Jönson.
I dagens lucka utgår vi inte från det senaste verket utan startpunkten i boken Minnen av kroppar i rörelse och vila, ursprungligen på Maskinen förlag (2001), återutgiven ånyo av Nirstedt/litteratur i år. Ja, tillsammans med de andra fyra böckerna från I KRIGSMASKINEN. Apropå formidabelt.
En kommentar