Månadens skrivövning: kollagedikt med Müller

Det här blir dungens tjugofjärde månatliga skrivövning. Denna gång blir det sax och tejp och ett del ur ett längre tal om saken av nobelpristagaren Herta Müller.

Vi börjar med att lyssna till Herta Müller:

”Kort efter det att jag lämnade Rumänien gjorde jag många resor. Jag ville söka upp vänner, och på de platser där jag befann mig letade jag efter vykort. (…)

En dag köpte jag vita kartotekskort och klister och började klippa ut fotografier och ord ur tidningar på tåget eller på flyget, då när man fortfarande fick ta med sig nagelsaxen. På ett kort klistrade jag sedan fast en bild och några ord: DET TRILSKANDE ORDET ALLTSÅ, eller OM DET VERKLIGEN FINNS EN PLATS NUDDAR DEN VID BEGÄRET, (…)

Lekfullt tidsfördriv. Jag blev paff, eftersom enstaka ord kan berätta en hel historia. Eftersom ett par ord ger ifrån sig något hemlighetsfullt, eftersom det lilla faktiskt suggererar allt möjligt – en hel historia fortsätter, märkte jag, just för att den inte står på kortet.”

Och för att ge läsaren smak av hur en historia kan fortsätta utöver ett kort, ett kollage av Müller:

Samtliga bilder är från Lögnen är ett klätterdjur på 10TAL Bok, 2019. Översättning av Aimée Delblanc.



Instruktion:

Ta först fram sax, tejp och något att klippa ut ord ur.

Ja, betänk sedan att ”det lilla” faktiskt suggererar allt möjligt, som Müller skrev. Det gäller bara att ge dig själv en liten uppsjö av litet. Flarn som får … flarna, flaxa, klappra kanske. För samman. För runt. Lyss till orden…

Så: en princip är allt du behöver. Bestäm dig till exempel för att klippa ut två motsägelsefulla saker att göra ett kollage om. Eller gör ett kollage där ett – och bara ett – verb ska ingå på varje rad. Eller gör ett kollage utan verb. Eller bara med tvåstaviga ord. Eller bara ord som smakar så där.

Egentligen behöver du ingen princip. Jag ljög. Du behöver bara klippa och föra ord samman och runt.

Själv gillar jag att göra kollage på danska, och gör ett kollage – och endast ett – var gång jag sätter mig på mitt skrivkontor. Utan undantag. Först tar jag fram Ud & Se, en gratis tågtidning som har blivit rena rama rariteten i denna märkliga tid utan resor, och så bara klipper jag ut ord och låter det växa fram något. Om jag vet vilket skrivande jag ska till, då får det gå raskt till, och om jag inte vet, då tänker jag mer genom kollagets framväxt…

Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s