Månadens skrivövning: Skramla med ett gammalt utkast

Detta är dungens tjugofjärde månatliga skrivövning. Men någon renodlad skrivövning är det inte tal om denna gång. Istället verkar vi ha att göra med en dikt om de nerver som måste tyglas (eller vad är det vi gör med dem?) för att förmå oss att skriva om, och om, och om, genom att våga läsa vår egen text på ett flertal vis.

skriva ut
och att skriva ut sin egen

läsa den
och att läsa den igen
som någon annans
eller att komma ihåg att ta den
med sig
och sedan också upp den ut den
fram – andas
läsning
med den
och inne i läsningens ring
kladda för kommande läsning
(och kladda nu rejält)
som inför ett samtal
inte tro texten om att äga
någon som helst
oklanderlighet;
sedan strax
läsa i sitt kladdande; mumlande men ja,
kladdens tanke kryper, ändrar
om den får, skriver till
lite grand, ändra så; skriv ut
igen; upp på hästen; sitt där i ett skratt om
om-
skrivningens mång-
sadladhet,
ta hästen över sjöbotten, mumla i din
dykarutrusning; det talas ganska tyst
om mängden omläsning

och ibland, på ett tåg, på en bänk, kylande perrong, vad vet jag,
när du får syn
på en skrivande med kladdiga sidor snett över gången, i stolen
du själv sitter på, filten intill; ängens inuti, den
skrivandes panna –
ett lod,
pennan på ledden i luften en grimma
i pappret ivrigheten (rejält, sa jag),
den befriande…
och efter en stund undan med papper –
datorn som ska upp ur sjöbottnens slam;
den omskrivande som triatlet
(upp på cykel, ner i vattnet, …), bilder bilder, jag vet;
men det är gångarnas sång; du är gången, emellan
i knät
både utskriven text och dator, katt och vän,
lilla smeksamhet,
ja se det sitter två skrivande
i samma knä, i dikten, ett implicit jag
och en främling på ett tåg
man
anar att det skulle kunna vara samma (men vet bättre),
eller inte alls (man vet ju inte),
det är upp till läsaren
igen
om hon är i skrivandet; den
skrivande läsaren,

man
vars vars
anar
kanske ett svar; att som du
kunna vara, eller inte alls, där på tåget, att du
en gång var denna bräda
i arbetet med texten
kanske
en människa som drömmer om sig själv
som skrivande, kanske i ett minne, eller i en framtid, en pedagog
som drömmer om att själv våga skriva som hon lär ut
att en kan, ska, kunde och borde, visst borde kunna, borde man, jag,
skriva ut
innan vi tar tåget;
låt datorn vara
i väskan fram till Alvesta, kom så ihåg
kaffe är bra, munnens blick är bra, det är njutning rakt av, andras
röster är bra, bara bra betyder bara bra, som av grönt och
blått bläck; träd och vatten tycks skydda orden
inne i bokstäverna, skratt genom
kladdet
som gör dig trygg
som

vad vet vi om oss själva
mer än
att försöka
tåga ta sig fram igen; jag saknar dig,
skriver kanske ut
nästa gång
jag är trots allt pedagog, hör jag,
jag önskar
jag vågade läsa om
mina dikter på detta tåg, nästa gång

*

Texten bygger på ett utkast från 2015, då jag åkte Malmö – Storvik ett antal gånger för att undervisa på kurser där.

Månadens skrivövning: kollagedikt med Müller

Det här blir dungens tjugofjärde månatliga skrivövning. Denna gång blir det sax och tejp och ett del ur ett längre tal om saken av nobelpristagaren Herta Müller.

Vi börjar med att lyssna till Herta Müller:

”Kort efter det att jag lämnade Rumänien gjorde jag många resor. Jag ville söka upp vänner, och på de platser där jag befann mig letade jag efter vykort. (…)

En dag köpte jag vita kartotekskort och klister och började klippa ut fotografier och ord ur tidningar på tåget eller på flyget, då när man fortfarande fick ta med sig nagelsaxen. På ett kort klistrade jag sedan fast en bild och några ord: DET TRILSKANDE ORDET ALLTSÅ, eller OM DET VERKLIGEN FINNS EN PLATS NUDDAR DEN VID BEGÄRET, (…)

Lekfullt tidsfördriv. Jag blev paff, eftersom enstaka ord kan berätta en hel historia. Eftersom ett par ord ger ifrån sig något hemlighetsfullt, eftersom det lilla faktiskt suggererar allt möjligt – en hel historia fortsätter, märkte jag, just för att den inte står på kortet.”

Och för att ge läsaren smak av hur en historia kan fortsätta utöver ett kort, ett kollage av Müller:

Samtliga bilder är från Lögnen är ett klätterdjur på 10TAL Bok, 2019. Översättning av Aimée Delblanc.



Instruktion:

Ta först fram sax, tejp och något att klippa ut ord ur.

Ja, betänk sedan att ”det lilla” faktiskt suggererar allt möjligt, som Müller skrev. Det gäller bara att ge dig själv en liten uppsjö av litet. Flarn som får … flarna, flaxa, klappra kanske. För samman. För runt. Lyss till orden…

Så: en princip är allt du behöver. Bestäm dig till exempel för att klippa ut två motsägelsefulla saker att göra ett kollage om. Eller gör ett kollage där ett – och bara ett – verb ska ingå på varje rad. Eller gör ett kollage utan verb. Eller bara med tvåstaviga ord. Eller bara ord som smakar så där.

Egentligen behöver du ingen princip. Jag ljög. Du behöver bara klippa och föra ord samman och runt.

Själv gillar jag att göra kollage på danska, och gör ett kollage – och endast ett – var gång jag sätter mig på mitt skrivkontor. Utan undantag. Först tar jag fram Ud & Se, en gratis tågtidning som har blivit rena rama rariteten i denna märkliga tid utan resor, och så bara klipper jag ut ord och låter det växa fram något. Om jag vet vilket skrivande jag ska till, då får det gå raskt till, och om jag inte vet, då tänker jag mer genom kollagets framväxt…

Lycka till!

Månadens skrivövning: Restriktioner

Detta är dungens tjuogotredje månatliga skrivövning. Ånyo
åtar den sig en form-
övergång
och vill till dikt / vandra;


Med restriktionernas på bordet.
De syns inte, jag vet.
De hörs inte.
De känns.
De känns inte heller.
Inte i all enkelhet som allt det vi
kan förhålla oss till gör.
Med dig själv till
bords/sängs/säg
mig: Du
som syns dig,
måste lyfta fram
en hand eller den andra
eller båda eller gör som du vill.
Med bordet bakom dig –
utvägs. De syns
och hörs
överallt, trots

”Också jag.”
Melerande små suckar. Upp-
fattat
— och
uppfattas som stoder

cyklande / huka in-
till skriv ur
det som
i all
i
all i all


Månadens skrivövning: Strykövning

Detta är dungens tjugoandra månatliga skrivövning.

Instruktion.

  1. Välj en bok du vill riva ut en sida ur.
  2. Riv ut en sida.
  3. Bestäm dig för ett visst antal ord att behålla. Det ska vara ett fåtal. Förslag: tre, fem eller sju. Som exempel: ”tre till fem ord”.
  4. Börja stryka. Arbeta intuitivt. Allt ska strykas, förutom de få ord du sparar. Arbeta dig ner till de valda orden.
  5. Du har fått en text som framträder genom (också) det som är bortträtt.

    *

    Olika möjligheter:

    Att gör övningen tillsammans med någon annan gör den mycket mer meningsfull. När ni har två framstrukna texter – tala då om hur de få orden kan läsas. Pröva olika sätt! Läs högt, kors och tvärs.

    Efter att ni har läst upp och prövat hur ni helst vill läsa orden, tala om ordens laddning, tala om vilka ord som växer eller krymper, avgör eller avgörs av andra …

    Att riva ut ur samma bok är rekommendabelt. Att tala om hur denna bok väljs är också rekommendabelt. Den måste vara ”rangerad” för att väljas?

    Om du inte gör övningen med någon annan och vill vidareutveckla din text – dvs. att du ser den som blott den första av texter i ett arbete med fler texter så kan du antingen

    – pröva att se den sparsmakade texten som ”dikt 1” och se om du kan skriva ”dikt 2” och ”dikt 3” ur med din första.

    – pröva att använda de få orden i din framstrukna text som del av en längre dikt: gör dem till en rad i en dikt!

    Lycka till!

    *

    Nedan en framstruken skärva under tiden som deltagarna på Kreativt skrivande på Skurups fhsk gjorde en skrivövning i början av september.

Månadens skrivövning: Samtida fragment

Detta blir textdungens tjugoförsta månatliga skrivövning. I övningen skriver du om – i betydelsen ändrar – en dikt. Den här typen av skrivövning kan stanna vid härmandets grind eller få dig att skriva igenom din dikt så pass många gånger att din dikt – till slut – vinner sig egenart.

I början av augusti kom en tredje översättning av den amerikanska poeten Louise Glück och jag ser mycket fram emot att läsa Vild iris. Den första bok som översattes till svenska var Averno och den kom ut 2017. Jag köpte den osedd efter att ha läst en jublande recension. Här lånar vi en dikt ur Averno.

Instruktion.

  1. Läs först Louise Glücks dikt ”ARKAISKT FRAGMENT” ur Averno.

I den här övningen ska du nu skriva om dikten utifrån några stödjande instruktioner. Bara följ eller lämna dem:

Ändra titeln till förslagsvis ”Samtida fragment” för att flytta dikten till ditt nu. Det här är en provisorisk titel som du senare kan ändra till en mer personlig.

Skriv om dikten rad för rad, men känn dig helt fri att röra dig i skrivandet. Exempelvis kanske det lockar att börja med ”lappen” i dikten. Det vill säga: rad 3 kan vara ingången till din dikt.

Där Glücks dikt har en lapp i kursivt, är det alltså tänkt att även din dikt ska ha en lapp (eller liknande). Där Glücks dikt har en andra lapp, ska din dikt också ha (någon form av) lapp.

Ja, om det inte är en ”lapp” i din dikt, utan något annat, som jaget kanske inte tejpar upp, utan … ja? Var? Vad? Din dikts ”jag” kommunicerar något utifrån sig.

Hur som helst: Rad 1 och rad 3 samspelar akut i dikten.

Behåll initalt diktens tempus. Överlag är det preteritum som gäller (”försökte”, ”tejpade”, ”var”), men på ett par ställen får du lyssna in vad kontrasten kan ge, med ett viktigt presens på den första lappen (”Du kan inte…”) och ett imperativ på den andra (”slit sönder dina kläder -”).

Personligen tyckte jag – när jag testade en liknande övning för ett par år sedan – att det var roande att initialt söka byta ut ”spegeln” mot något något annat.

Lycka till!

Månadens skrivövning: Glädje, själv

Det här blir bloggens tjugonde månatliga skrivövning.

Till grund för övningen ligger en sommar av Divan-läsande. Inte möbeln, utan tidskriften. Jag har läst några nummer av denna psykoanalytiska skrift med stor behållning och här följer en skrivinvit som stammar ur nummer 3-4/2010 med tema GLÄDJE.  

*

Introducerande text:

Johan Beck-Friis skriver i sitt bidrag till numret – ”Glädjen och glädjeprocessen – uttryck, vägar, hinder” att –

”det är av största betydelse att också glädjen tillåts träda fram under sorgeprocessen. Sorgen är inte genomgången förrän glädjen finns med. (…)

Glädjeprocessens parallella existens med sorgeprocessen är viktig att betona. Glädjen stryker under sorgen och vice versa.”

Texten handlar i mycket om varför det ”bland många [tycks] finnas en rädsla för frågor som har med positiva sidor av våra liv att göra, såsom glädje, skönhet, det goda och så vidare.” och den driver tesen att glädjen är ”rättfram, spontan och oförställd affekt och måste så få vara.”

Ja, måste så få vara. Rättfram, oförställd.

Således kan rädslan för att skriva om glädje förstås som rädslan inför att vara ”barnsliga” – ”Vi är rädda för den skam som ska drabba oss när vår aningslöshet drabbar oss.”

Instruktion:

1. Skriv om något som gör dig glad. Välj alltså något som har ett namn för dig. Låt det gärna vara banalt. Räds du skammen är du på rätt väg.

Flödesskriv, det vill säga utan att bry dig om vad det kommer för typ av text; håll det skrivande. Bestäm dig för att skriva 10 eller 20 minuter och sätt en klocka innan du börjar.

2. Läs igenom din text – i samma skrivstund eller en senare – i en ambition att förstå ditt glädjeämne som del av en lång process i livet.

Skriv nu om din text i en ambition att låta texten berätta om hur livets svårigheter – vilka de än är i ditt liv – behöver att du är aningslös, glad, för din skull. Helga ditt glädjeämne. Var fortsatt barnslig.

*

Slutord:

Med Beck-Friis menar denna övning att det hör till att känna sig ”ofullkomlig” och att glädjen just kan bli ”sann om den bekräftas i sin ofullkomlighet och bekräftar därmed det sanna självet”.

I grund och botten, att skriva för sig själv, det att känna hur ens egenart blir till genom ett bristande sammanhang; man behöver stå barnsligt själv. Du behöver vada i glädjen över något knappt skönjbart i vattnet.

Och jag vill såklart gärna tro att den som söker efter ”det sanna självet” (Winnicott) krafsar och famnar efter något som ger inte bara glädjen utan även den bakomliggande sorgen möjlighet att härbärgeras. Att sorgen slinker ut med en glädjeövning, det räds väl få av oss?

Lycka till.

Månadens skrivövning: Skylten

Bloggens nittonde månatliga skrivövning. Detta förslag till skrivande kommer ur en sentimental – och rimligt ofärdig – tanke från midsommarhelgen. Jag traskade då i sanddyner och passerade en skylt med texten bortnött vatten och vind.

Instruktion:

1. Välj först en ort/plats du vill skriva en publik text om.

2. När du har beslutat dig för en ort/plats att skriva om är det värt att fundera på vilken typ av text du vill skriva till/om denna plats. Allt från en informativ text till ren poesi går bra. Fundera gärna på vem du önskar ska stanna till och läsa på den tänkta skylttexten.

Det enda övergripande, gemensamma för alla som gör övningen: tänk dig att texten ska sättas upp på en skylt för det vi kallar allmänheten.

*

Tips: Välj på förhand hur lång tid du ska skriva. Ge dig en ram. Till exempel: två halvtimmespass. Först flödesskrivande, få till en råtext. Sedan, det att skriva om.

Fråga: Kanske är detta en text du vill skicka till någon som delar historia/liv med din valda ort? Gör ”skylten” till ett privat brev?

Lycka till!

 

 

Månadens skrivövning: Grafisk dikt med ett fåtal ord i ett omgivande teckensorl

Bloggens artonde skrivövning. En koncis, något annorlunda, och inte minst teckenstinn övning. Om man vill ha ett namn går det bra att kalla detta för grafisk dikt.

Instruktion: Först ska du fylla ditt dokument (i Word eller annat program) med streck, symboler eller andra tecken som livet med ett tangentbord låter dig skapa.

På bilden nedan, ur Hiatus av Hanna Nordenhök, används bara ett och samma streck, upprepat, utfyllande. Och visst går det bra att göra det precis så enkelt för sig.

Men känn efter och pröva aktivt; testa att skapa ditt eget mönster (av fler än ett tecken):

‘ ‘ ‘ ‘ ‘ _ ‘ ‘ ‘ ‘ ‘ _ ‘ ‘ ‘ ‘ ‘ eller ***/***/*** eller ;-;-;- eller …

Själva det konventionella skrivandet, med ord: Skriv bara 2 till 5 rader i detta … sorl, denna snö av tecken, i sömmen (Hiatus-lik), eller varför inte i ”sömnen”/”drömmen”, eller vad det nu än är, för dig, som du skriver i.

Klura på vilka ord/rader du söker.  

Kanske är klurandet lika intressant som det färdiga verket? Vad vet vi.

 

Hiatus2

 

Månadens skrivövning: Du och jag och världen

Det här blir bloggens sjuttonde skrivövning. Den vecklar ut sig den 1 maj, under den vår som vi alla vet går … under fanan ”HÅLL UT”. Övningen kan ses i ljuset av de månader som vi förväntas hålla oss inne, tillbaka, avstå en närhet som kan sägas skapa ett du, ett jag.

Skriv en dikt inspirerad av Dagens dikt

I den här skrivövningen ska vi använda oss av en inläst dikt av Werner Aspenström. Grundidén kan kombineras med vilken annan dikt som helst egentligen. Det som gör att jag denna gång har valt den dikt som jag har valt, ligger i att den kan passa för ”isolation”, ”karantän”, och helst då; återupptäckandet av mötet …

Men jag har även valt den då den är mig kär som lärare; den är ett objekt värt att härma.

*

Övningen har två alternativ, ett för den som vill gå ut och ett för den som dröjer inne och skriver fram ett minne.

En dikt från vart spår kan, förhoppningsvis, också stå som en kombination.

Skärmavbild 2020-05-01 kl. 15.55.09
Foto: Bertil S-son Åberg SVT, från sr.se

1. Lyssna till Werner Aspenströms ”Du och jag och världen” som Dagens dikt i p1.

2. Gå ut, om det låter sig göras. Skriv, i så fall, sedan en dikt som föds ur ett möte med – eller en iakttagelse av – en annan människa. Detta möte kan nog så gärna vara subtilt.

I Aspenströms dikt går jaget ut med ett du.

I din dikt är det alltså tänkt att du går ut, och väl ute visar sig även ett du.

Längd: Som hos Aspenström, cirka 15 rader.

Alternativ:

2. Gå inte ut, om det inte låter sig göras. Skriv, i så fall, en dikt som härmar Aspenströms dikt. Skriv om när du (som ett jag) gick ut, med någon, som ett du. Där det finns vita och svarta stövlar i hans dikt, finns det något annat i den.

Längd: Som hos Aspenström, cirka 15 rader.

Lycka till!