Dungens trettiotredje månatliga övning är inte någon sedvanlig skrivövning (det går snart få
på dussinet) utan en kommentar om att skriva,
om att fortsätta skriva, även när det inte finns tid, även när det inte [fyll i själv],
ett även
som vilar mot det invanda, mot
ett eller annat skrivande som alltid – nästan alltid – kan finnas trots allt;

i mitt fall finns MÅNADSORMEN
i de skiften som tycks välla in
över mig –
och jag skrev alltså detta
den tredje oktober för tre år sedan:

”I mitt skrivande liv har jag några praktiker som på ytan känns triviala, men som i själva verket konstituerar känslan av en helhet. Jag skulle gärna kalla dem för de små praktikerna, eller de återkommande, cykliska skrivanden som återkommer … ” –

för
när du av en eller annan anledning tror
att du inte kan skriva
behöver du skrivanden som liksom – nästan – skriver dig
om du bara vill
återfinnas –