Det här är dungens fyrtionde månatliga skrivövning. Som för att fira det jämna talet (40, hurra!) tassar vi den här gången på gränsen mellan dikt och instruktion.

Ta ett antal ord, förslagsvis
tio stycken. Medel-
långa är att föredra

Ord som ”orddissektion” är goda; tydliga bitar att lägga
på bordet: dis, se, sekt, tio …

Ord som ”kanel” får en att läsa baklänges: lena, le, nak …

Ta alltså ett litet antal ord, dissekera för att få ett material att skriva med.

Kanske är det ett sätt att sträcka på fingrarna.

Ord som ”i” avkräver dig ett genuint intresse för att böjas.

Kanske är det istället för (elektrisk utrustning).

Ord som ”kardemumma” är otroliga när de dissekeras frihetligt.

Kanske är det en uppvärmning till ett annat skrivande. Kanske ett sätt
att finna ut ett ord
att skriva med.

Kanske är det att dingla med benen från en invändig brygga på midsommar.

Kanske en vana i blivande.

Det att lyssna. Iallafall det. Först.

Ord som ”vana”.