att avstå ordlösheten, det som dödar, så nära döden, vågorna av rönnbär, sönder-/ trampade … att kalla kråkan gråsvart mot den svartgrå himlen, lägga värdet i att tala ut och ”En gång vid ett besök på Jönköpings läns museum såg jag ett gammalt krucifix i trä från Vireda socken.” att avstå ordlösheten, att testamentera också sina brister, […]
Kategoriarkiv:Joakim
Semantiska pinnar (LXXIX)
Tjugofjärde december. Din mamma säger på kvällen att ingenting gör henne så stolt som när du säger: Nu är jag arg. Och när du säger det inför flera människor. Tidigare på dagen, julfrukost hos din faster, och jag hämtar ”tårhandduken” till dig: Nej, jag ska inte ha den, jag är inte ledsen, jag är arg. […]
Medan kalenderljuset brinner (24)
24. du hör inte av dig heller dagen förlöper stjärnor med avstånd som vikts förutsättning kanske tänkte du på nån av alla gånger med händerna munnarna djupt i fickor halsdukar svajande unga nog att bara gå å prata vad som och ur det lästa i det varande nuets led det saknar jag : ett allé- […]
Medan kalenderljuset brinner (23)
23. du önskar dig bara en kärleksdikt undanber paket kanske ber du mig lämna det jag hör inte riktigt men jag vill sitta på andra sidan singlande ned på eggen för- låtas vackert ett fortsatt öppet krisskåp flinga för flinga inom vinda väggar; med lila dörr vill jag bli tant med dig
Medan kalenderljuset brinner (22)
22. från 2013 års kalender Du ger mig detta blockljus, Siv (Rut (Evy)), du får inte lämnas ut med namn, du som ger mig också äpplen, bananer, och frågor ja vad tycker jag om; den eller den chokladen eller himmelsk tid och metern vid porten tanken på handledsfrakturer skiftandet mellan leenden, undan drar pyntandets blida […]
Semantiska pinnar (LXXVIII)
Tjugosjätte februari. Påsen. Nu är det du som ska ta hem det som slutit om vid sovstunden. Att överta en plats. Att överta en påse. Att skriva över, skrivas över. Ta hem, lämna vidare. Platsen på mattan, platsen i sovsalen. Hallkroken. Sömnen, uppvaknandet. Springet ut. Under allt, fröknars bärande händer. Upplyftande av påsar, skal, […]
Semantiska pinnar (LXXVII)
Tjugonionde november. På din golvmatta står en stearingran från Ströget och julhandeln 2017. Där är den, den där känslan som man vill åt: att ha fått kika in genom en förhoppning om framtiden. Jag minns hur jag inte ville tända den, bara ville bevara den för kommande års lekar. Och 2018 var den given som […]
Medan kalenderljuset brinner (21)
21. kanske ber du mig lämna det abstrakta jag hör inte riktigt längre Bad jag? – om axeln, runt finger, fingret skär dikt; kanske betraktar vi varandra från ödets ej tvinnade torn seglar stundom utan att det gör det samma
Medan kalenderljuset brinner (20)
20. Du har ingenting helt annat att läsa Kanske hade du någon vinter Sikt och att Som analogt Inte längre sticka ut Än Ändå Det tillför ens andning andning Du styrs och Du har att diska visknings armveck: detta låga Än Ändå Kanske förestå Dubba nätter * Med spår av Åren, Fredrik Nyberg.
Medan kalenderljuset brinner (19)
19. peka du hela tiden alltid har du; i det reella hos varandra utan undantag vi, icke-vi Som vore något annat möjligt samma boks barn; punktlösa men petbara klangfästen av vida önskad begränsning * Efter Göran Sonnevi.
