Dikt en marskväll

Vad gör något
till
medvetandeakter. Som med skicka

Skicka toapapper, natta
grisen. Peka
stjärnor
med varann, den rödhåriga,

Va sa du? kalla
den kräva
den, uppkomma vid
dess namn. Ändra
namn städa
med
båda redskapen
till sophinken, skaka nej, skaka sitt nej av
nej – (Skaka inte, är du snäll) – nekad skaka
med huvudet
ändå städa ut vattnet golvet
dagen

Fundera på vem du vill
passa till, passa in
under sängen
ut med armarna händerna själva
sättet du släpper
en macka på på mattan bredvid
vagnen. Gny ihop
till en napp när det
bara ska vara
en, du … till ett du
i akter akt läggs till akt, en
människas form-
tagande, eller form-
naglande? oåtkomligt
hursomhelst som varje
människas, ens
och ens barns
fundera på

att
gny ifrån sätta sättet sätter ned meddelar släpper
akt för akt, medvetande-
akter; dis
av tid, ens barn
som nattar sin gris, lånar ut sitt snuttetyg, väntar
några sekunder
och drar
sedan tyget till det egna
ansiktet, mot skakar sitt nej
med huvudet springer till köket när
det frågas om
medicin om det vill ha mjölk om det vill ha välling macka fästa fäster
sakta, tickande,
klibbande som alla
relationer
ska klibba hela hans liv, ens speglande
oåtkomliga, hän-
förande
läge

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s