Medan kalenderljuset brinner (24)

24.

du hör inte
av dig
heller

dagen
förlöper

stjärnor
med avstånd som vikts
förutsättning

kanske
tänkte du
på nån av alla
gånger med händerna
munnarna
djupt i fickor
halsdukar
svajande unga
nog att bara gå
å prata
vad som och ur
det lästa

i det varande
nuets led
det saknar jag
: ett allé-
genomfarande
rop

stilla
förlöper
rymden i rummet
skallen en bit
till
till en dinosauriefot
en julafton

knappt ser jag
längre
under skymning
skrattar varm
av tro på gruppens
pussel

– ingen vet när avstånd
har närhet
som förutsatt
historia

Publicerad av textdungen

textdungen skrivs av Joakim Andersson och Jenny Green som träffades när de studerade skrivpedagogik på Skurups folkhögskola, 2013-14.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: