15.

Du

skulle få
en lista med barnböcker,
hade bett om det
och vi på den här
adressen
kunde förväntas ge
en nybliven förälder
det

: men det gjordes aldrig
någon lista,
vi förmådde inte,
tror inte
att det spelar någon roll
vad du läser i jämförelse
med hur; vad som helst
kan göras intressant
tillsammans

ingenting
känner vi som en garant
för normlockslyftande
eller annat önskvärt

: själv skulle jag gärna
oftare ha läst Vi smular
vi härmar en gök
det senaste året,
men vårt barn kände
hur det blev
min favorit och vart
inte så vidare
sugen

14.

Du hopad
över
brokig duvhög,
vägande
grå

ditt hjärta
som ser ser inte
sorgens lockar
men liknar
utan
undantag –
regn
alltjämt

under att
tal
eller tänkta
skred frestande
ryggar –

13.

Du kan inte leva med ett utseende

En evig skiss

Du kan inte leva med ett

Du kan inte leva

Du kan inte leva med ett utseende

Ett aldrig funnet grepp

Eftersom

Då

Om

Du kan inte

Då om du, som du säger det, sa det, då om du

Eftersom

Någon gång säger du det:

Du kan inte leva med ett utseende

12.

Istället för dikt En segerns bild

På Parken

För Malmö, den tid

Vi

 

11.

Du lägger undan storlek 50
Gråtsmileyns två raka vatten

Vad skulle jag säga om passerade 100
Snedmunssmileyn nära till hands

 

10.

Du kusin i glo
velande
kring vad en säga kan
ja
säga vill vad alls med sägas menas
som kunde vi
något
fullödigt ja vad alls bottnande till
dockade
vid
ja
med syn för ett tal att sjunga
inte inte heller

 

 

8.

 från 2013 års kalender

Du

satt mitt emot mig
vid ett avlångt köksbord i ljust trä, axlarna tunna,
avmagrade med en bred, pösande mage nertill
som jag kände igen
från sjuka i vårdsängar,

satt mitt emot dig
och kände igen några kroppsliga mönster, gulnad, lukten
av död som kan föregå
bortgång,
dödssjukdom

Du var upprörd, jag skakade av gråt
och upprepade samma fras:
Jag älskar dig så, jag älskar dig så …
Medan du pekade på dina hjärntumörer
med samma hand som en vårdtagare
förlorad i sensommarvind

Han

i min egen ålder, med 4 barn, 2 i hemmet,
den minsta
på golvet snart två,
bortom eller utom förståelse
för sin pappas afasi

Jag

vaknar upp innan det gryr,
tänder kalenderljuset,
vet inte vart
jag kan gå
med ditt ansikte från drömmen
och finner mig först
i ett fotografi
där du röker, lutad
över din Världsmästarcykel
på stigen ner till sjön

7.

Kom då, du
barn

singlande
ned –

till en tid
som inte förmår
singla
som liv

kom så till
– och för
oss
som inte längre
kan se hopp
som vare sig
en aktiv
eller passiv
handling

kom skimra
med
på eggen
av stumt påbrå
ja: ändå: