ÖVNINGSBOK var osprättad, visade det sig,
road dröjde jag vid detta
att boken har skickats tillbaka så här
från ett antikvariat i Älvsbyn –
en förtrogen vända till köket för en kniv
och sedan ett dovt belyst soffhörn
i gryningen några ord här och var:
” … som vek undan”
på den första diktens sista rad –
långsamt för att inte väcka de andra
sprättades verket ända fram:
”Den morgon som omslöt mig
var också ett innanhav.”
05:27.
Redet kanske. Till, vara, undertill. En grund eller två hos Kandinsky. Segla, motigt, styrbord. Kanske en enda dag, kanske skillnaden på vigda, uppspottade. Kan inte annat försörjd sörja ändå samma. Ach so, midjemått. Sjunkna årtionden. Övergående, sjuknade, i. Hörnet. Motigt, kanske, inte. Över, vara över och ett uppdykande nej. I tron ett vida vitt …ält. Sal, saliv, rensa. Spottet texten torkar från mitten och ut. Ach, so nein. Som sovande tryckt. Kanske hjärtats hej eller hejdå eller spång – vad ska det bli; kanske, aldrig, av. Mäktiga aldrig. Mjäkiga mäktiga. Kanske att göra Reda i Hörnet. Kanske Hörnets bottenfilt. Kanske vidare (en sida följer på en annan); lagd läpp ligger. Lagd läpp gäller. Lagd läpp gäller illa. Täpp lagd o a l e n. Diafuckingonalen. Upp stiga vi mot tiden. Lagd läpp stiga på i ljuset. Kanske under krus av runnet st illa. Kanske i av under; kanske, i, av. Kanske i ett mos av blomsterstänglar som torkat och lyft och sänkt hand, rymder, detta ach ja
Fastighetsbolaget svarar inte och en sen kväll
ställer jag ut granen bredvid soprummet
Förmiddagen därpå står den utanför vår port,
lutad mot grannens fönster
Knackar urskuldande på –
Det är hon som har tagit den
Tackar så mycket; det ska bli ett klösträd
av dess stam
Ett par veckor senare frågar jag om Kosmos
har accepterat sitt träd
Men det är inte avbarrat än –
Och se jag såg vårt träd åter
Dungens trettiosjätte månatliga skrivövning är hämtad från ett fritt svallande diktprojekt med Carola Mikaelsson. Instruktionen skrev jag ursprungligen som en dikt till vårt kollektiva utbyte.
Den här månadens övning vänder sig till den som vill skriva med en bok som har varit med en längre tid i livet. En bok som du kanske inte har tagit ner från hyllan på några år. En som kanske var viktig i en helt annan tid i livet:
Inför det femte numret av diktzinet Dungens Fyra Sidor finns ett par förändringar att meddela omvärlden.
Den första förändringen rör införandet av en deadline. Tidigare flytande tillstånd möter nu äntligen ett tänkt motstånd när ett datum – närmare bestämt den 15 mars – utgör en liten fördämning på vägen mot lansering i maj.
Den andra förändringen ligger hos kompositionen. Till det femte numret önskas hela sju (7) bidrag, vilket (med undertecknads bidrag inräknat) ger oss två dikter per sida.
Numrets tematiska trampolin finns även den i en förändrad komposition. Det hela kan t.ex. läsas som att det handlar om över/under som tematik, eller om att få sin dikt omgjord av en okänd annan dikt; att skriva inledningen till en dikt som kräver en annan för att avslutas; eller om anonymitet, eller …
Ja, hur man nu än känner sig manad att skriva utifrån just den här förutsättningen: du skriver antingen till en sidas över- eller underhalva. Din dikt kommer att dela sida med en annan dikt.
Redaktionen kan redan meddela att inga bidrag över fyra (4) rader kommer att antas. Det koncentrerade premieras.
Numret kommer att skrivas i 30 exemplar på maskinen, och de sju medverkande erhåller ett ex vardera av den äkta varan, samt ett ex av andraupplagan.
Alla försök välkomnas hit: joakim.o.andersson@gmail.com
Om du vill kika på föregående nummer (aka du undrar vad det här är för något egentligen).
Kongruensdiarium / tvärt slå s i g
samma fel (iom den efterställda appositionen)
fast, stämt
föresvävar e g e n d o m l i g t
ofta vållar sällan svårigheter
– skriv Larssons;
e r t frambära
– skriv
m i t t tack förbinds med behandlas
ber j a g –
tog s i n a hattar från ful, full
fuller och så
i inkastade s i t t
intresse för
Nu finns det fjärde numret av Dungens Fyra Sidor äntligen i världen:
Den här gången har det varit en längre, tålmodig process; bidragen inkom i maj, november och i slutet av december. Det var, sammantaget, nyttigt för redaktionen.
Ingången till numret var ett omskrivande av dikter som har funnits i de tre första numren av skriften. Och så här gick Frej Haar, Samuel Teeland, David Zimmerman och jag tillväga med det hele:
Numret har skrivits fram i 30 exemplar, och det kostar fortsatt 30 pix (plus porto).
En andra upplaga – med maskinell hjälp av en skrivare – känt som edition simulacra – har tryckts upp i 20 exemplar, och kostar fortsatt 20 pix (plus porto för utsocknes).
Impuls eller ledmotiv för det stundande femte numret kommer att presenteras i början av februari.
Hör av dig om du vill knipa ett lila nummer!
/Redaktionen.
Det här är dungens trettiofemte månatliga skrivövning. Skånevintern är så blöt att man inte med den bästa av intentioner kan kalla detta för en vinter. Året står som det står – och det kisar på dörrposten. Till sommaren ska vi alltså nå den fyrtionde skrivövningen.
Låt oss inleda avskalat: Tag bara ett citat, och skriv utifrån det.
Dungens förslag till ett citat att smaka av:
”Undvik att se direkt på det föremål
som du måste betrakta
– så att det inte tar upp platsen för det”
Tag denna strof med tre versrader, eller välj ett helt annat citat.
Instruktion:
Skriv fram din förståelse av vad orden i ett citat har att säga dig.
Ställ gärna en klocka på 5, 10 eller 15 minuter.
*
Raderna är från Nattarbete av Lars Norén, utgiven på Bonniers (1976).
Den sista luckans dikt är skriven tillsammans med Johan Madenteg, min barndomsvän. Så länge den här kalendern består – hoppas jag att vi kan hysas i lucka 24 varje år.
Förra året handlade det också om livet på Ljungstigen i Månsarp.
Den tjugotredje luckan fick bli en morgongåta här hemma. Den jag skrev med fanns när vi skrev, men kanske inte nu längre. Den var vaken och skrivklar precis när jag ville, sa jag. Anita, gosedjursdromedaren, gissade vårt barn på. En minnesvärd tanke, det med.
Nej, dagens lucka är skriven tillsammans med en AI. Det skulle man inte tro, om man känner mig. Men så här gick det till: Den fjortonde december la Erik Berg ut ett fb-inlägg om konst som han skapat med hjälp av AI. Bilden är från utställningen Eclectric Dreams och finns utlagd av Egnahemsfabriken som ställde ut:
Bland kommentarerna på fb läste jag både det ena och det andra som fascinerade mig. Bland annat skrev Berg att det fanns ”en pretentiös text [om tavlorna] som jag använde en annan AI för att skriva”. En annan AI? För lekmannen är detta… ja, jag vet inte vad. Hur som helst, jag fick detta till svar om hur det ungefär fungerar:
”Finns en mängd olika färdiga tjänster att använda. Testa att leka lite med https://app.inferkit.com/demo … det är inte den bästa sett till resultatet, men den är gratis och lättillgänglig och ”bra” nog för mycket, bland annat att skriva presentationstexter som ackompanjerar utställningar 
”
Och det är vad jag gjorde. Satte bara in ”Vi var unga,” och lät sedan AI:n generera text. Man trycker helt enkelt på ”knappen” vilken har texten ”Generate Text”. Och så trycker man på ”Stop”. Jag använde mig sammantaget av cirka 300 genererade ord av de 1000 som sidan erbjöd gratis. Att ”den” lärde sig skriva med mig – när jag suddade, behöll, gjorde blankrader, tryckte ”Generate…”, suddade, osv. – det var det ju ingen tvekan om. Om än ett ord som ”ägnatsklåda” kommer primärt från mig (eller?).
textdungen 