Medan kalenderljuset brinner (18)

18.

en enda natt och samma fönster
en mask och en till över
på ort och ställe bruk av stjärnor
åtlytt
– inte helt små händer
enigmor
länge trädda
fram att bryta du med pannan
hängen
redan ärrat vem
och sedan

*

Med spår av Gunnar Björling
samt
en tanke på dikten ”Negativ, tindra” av KF.

Medan kalenderljuset brinner (17)

17.

att du har gjort någon illa
och resten av livet

tveka över hennes namn
i din mun

du, som är jag,
jag jag jag
som gjorde illa
och ogjordhet
spred,
vi som inte kan ska
skriva
hennes namn: här

inte här
inte
duets namn, kan
får ska inte ta
medlevande
stans
inte veta om att det något
blir bra

ännu för gällande
för annan
– ingenstans
ha att säga: tänker på vad jag
gjort dig
varje dag,
förlåt

Diktseminarium 9

Det var den sista semesterveckan, augusti i sin linda. Christoffer hade bjudit med mig på stadsvandring. Denna sommar hade han haft som idé att utgå från busslinjernas ändstationer. Sista turen ut, med mig med på tåget, var hållplatsen Elinelund; buss 1 från Gustav Adolfs torg var det som gällde.

Elinelund var mest låga vita radhus med synbarligen dyra Audi- och BMW-bilar på uppfarterna. Knappt en levande själ. Ofta en sliten basketkorg. På metallstång eller med dinglande nät över garageportarna. I oss två bildades Norénska fantasier om ångestfyllda relationer, långt ner i åldrarna, men framför allt högt upp i de mer undanskymda.

Vi traskade tillbaka och skulle ta buss 4 från Erikslust mot Malmö C. Där Köpenhamnsvägen lämnar av höghusen innan rondellen för att efter den övergå i radhus ligger en sunkigare pizzeria som återväckte vår blick. Där skulle ett seminarium kunna äga rum. Tänkt och bestämt, några veckor senare sågs vi på Pizzeria Erikslust för att mötas över ”icke-västerländska dikter, gärna från Sydostasien”.

Seminariet. Pizzerian levererade, minst sagt. Utöver plingen från spelapparater låg ljudet från en dygnsgammal fotbollsmatch (med Djurgården) över lokalen. Den litterära Köpenhamnsvägen kändes något nersolkad av flimret från TV-skärmar och osande internskämt: ”Här betalar man efter maten, som på en fin restaurang, hehe.”

Nå. Till poesins omtalande.

Jag kände för att överlämna mitt val av poesi till hyllorna på skolan. I folkhögskolans bibliotek måste det finnas något som kunde få styra mitt val. Jag fann Qiao i översättning från kinesiskan av Göran Sommardal.

Vi läste dikten ”VERB”:

Grymma verb
På substantiven håller de oavbrutet kniven mot strupen
När sommaren är här rör de sig än snabbare
Står upp
Ligger ner
Öppnar
Bävar
Gråter
Biter
– räknat i sekunder
Småspringer vägen fram med efterföljande substantiv
Glåmig är ansiktsfärgen på det halshållna föremålet
Över natten vitnar håret
Hon som håller kniven mot strupen på honom
kommer aldrig att föda deras barn

På hösten reser jag norrut
där jag träffar en vithårig gamling
Hösten i hans blick har stannat på 1997
Kanelträdet blommar och blommar
Vattenliljan sover i vattnet

Verben börjar svalna
därpå till is
Jag tömmer hans ögon
drar upp en flämtande fisk ur ett sista andetag

2007.19 0:09

*

Just det. Dateringen! Att förundras av och undra över; signalerar klockslaget färdigskrivet eller påbörjat (eller något annat)? Hur det än var med den saken (mer definitivt) kunde vi se att Qiao är en kvällens och nattens poet genom att kika på tiderna för andra dikter i boken.

Några månader efter seminariet är jag oklar över i vilket block jag antecknade under vårt samtal och det får bero vad vi sa om ordklassernas roll i dikten. Jag tycker iallafall fortfarande om dikten, mycket.

 

 

Googleträff tre, se – där har du ditt sammanhang

Hösten 2014 hade jag nöjet att fundera på namn för en skrivkurs till Västerbergs folkhögskola. Kursen skulle vara introducerande, ja välkomnande många, samtidigt som det ju måste framgå att det var en skönlitterär kurs.  Vad kan en kurs heta som inte stöter bort den som … som studsar på ordet ”skönlitterär”?

När namnet ”Det skrivande rummet” kom för mig googlade jag det. Träff tre var ett inlägg av Mina Widding som också hade gått Skrivpedagoglinjen en vinter tidigare. Först fastnade skrattet lite i halsen; Jaha, då var det upptaget.

Men ganska snart tänkte jag nog att allt var i sin ordning: Widding beskrev sitt eget rum som ”det skrivande rummet”, vilket ju var helt i linje med hur kursnamnet skulle förstås. Och att dela syn på vilken etikett som kunde passa … det var korrekt.

Denna tidiga morgon googlar jag ånyo ”det skrivande rummet” och som träff tre finns nu istället skrivkursen ”Ett skrivande rum” på Sundbybergs folkhögskola. Se där. Så vandrar ett namn, vår förståelse, tiden med oss.

Länk nummer fem leder till den här bloggen och ett gästinlägg från Karin Hartmann som läste kursen på Västerbergs fhsk. Jag blir glad i tiden av att läsa i Karins text:

”Det var ett märkligt rum. Bebott av en lustig samling individer med en gemensam nämnare. Vi ville skriva. Vad? Ja, det visste nog ingen av oss egentligen.
Länge undrade jag vad kursen gick ut på. Det verkade inte finnas någon plan. Vi skrev visserligen och samtalade om skrivande hela tiden. Vi träffade också författare, läste högt och kände oss igenom skrivandet. Det fanns också deadlines, som en del höll och andra missade. Några med flera månader. Så underligt.

Långa promenader blev en oundgänglig grundbult i mitt nya skrivarliv som kanske var på väg någonstans. Måla tavlor? Var det också en del?”

Denna morgon har jag lagt till fliken ”På gång” som varit försvunnen ifrån bloggen ett år eller två. Jag längtar efter att få lägga till ett nytt namn för en annan skrivkurs – i en kommande tid. Förhoppningsvis låter det sig göras under våren 2020.

 

Medan kalenderljuset brinner (15)

15.

Du

skulle få
en lista med barnböcker,
hade bett om det
och vi på den här
adressen
kunde förväntas ge
en nybliven förälder
det

: men det gjordes aldrig
någon lista,
vi förmådde inte,
tror inte
att det spelar någon roll
vad du läser i jämförelse
med hur; vad som helst
kan göras intressant
tillsammans

ingenting
känner vi som en garant
för normlockslyftande
eller annat önskvärt

: själv skulle jag gärna
oftare ha läst Vi smular
vi härmar en gök

det senaste året,
men vårt barn kände
hur det blev
min favorit och vart
inte så vidare
sugen