Semantiska pinnar (LXXXIX)

Andra maj.

Ännu en dag med förtydliganden. Du styr upp och du styr bort ifrån hjälpverben. Varje dag kan inte kan finnas. Varje dag finns. Det kan tänkas, börjar jag … och det ÄR så, fyller du i. Det här är genomgående. Vill du leka legogubbarna pratar? Det kan vi göra. Och det GÖR vi!

Stryk mina hjälpverb.

Vi är alltid i rymden. Det kommer man inte ifrån.

Det är när vi äter årets första lunch i ”Gula Huset” som du säger det; eller hur, vi är alltid i rymden? Jag frågar vem som har lärt dig detta. Det har min vän T. Så fortskrider en dag. Så lyfter vi gafflar, ögon, tankar –

Innan lunch var vi på Paletten och köpte en vinbärsbuske, kogödsel och sättpotatis. Från lägenheten till stugan och vidare till handelsträdgården var de första cykelturerna utan en stol på min pakethållare på nästan fyra år. En genuint märklig känsla. Verkligen som att jag skulle ha tappat dig. Fast du satt på stolen som är kvar på Stinas cykel, och jag kunde se dig, fast det, kändes det som att jag skulle ha tappat dig (och stolen). Fantombarnsgrejen, ja.

Senare, och vi har då knallat över till vänfamiljens stuga, försöker du kasta pappersflygplan med Loah. Vad är syftet? Träffa träd är inte så dumt! Där finns ett enande. Ett fnitternäste. När vi ska gå vill du stanna kvar hos dem och får det. Jag går i grusgångarna själv. Jaha, tänker man, som förälder; här går jag. Där är du. Innästlad i ditt.

När vi kommer för att hämta dig – efter att vi har satt potatis och sånt – skjuter du Jonatan med en låtsaspistol; ja, ett epokalt litet tjuvkikande genom gliporna. Med Maja hade ni innan det varit och spelat minigolf. Jag undrar hur ditt ansikte kan ha sett ut invid Loahs med ett tävlingssinne.

Elfte maj.

Vi talar om din avsaknad av vinnarskalle. Det faller dig liksom inte in, att det skulle vara viktigt att vinna. Vi talar om olika situationer där vi ser dig med de andra barnen. Dina vänner. Vi talar om hur man kan känna att allting gör mycket med dig. Hur någon vill tävla till grinden. Hur någon, ännu en morgon, poängterar att han har cyklat utan ”pinne” länge. Okej, säger du, och tittar på oss: Jag behöver en pinne. Hur alla är raskt uppklättrade i tornet, tittar ner på dig som står kvar i sanden.

Och någon gång börjar fotbollen om och du kommer ideligen fråga Vann Malmö? I varje anfall som du försöker att titta på kommer du undra om de vunnit. Konceptet med ”mål”, ”tid”, ”match”, ”flest mål vinner” och så vidare faller sig inte naturligt att förstå och jag är fett övertygad om att det inte lockar dig senare heller. Det som lockar är jublandet som koncept. Och för jublet krävs inga omständliga, sammanhängande regler. Man behöver bara vara överens om livets lekande grund. Man kommer till jubel över vad som helst, i det att man redan har kommit på att man är tillsammans. I det att man till exempel sjunger ”Det ska va gött å leva”.

 

 

 

 

Boken på bordet med Jonatan Olofsgård

Det andra programmet av Boken på bordet gästas av Jonatan Olofsgård.

Inspelningen ägde rum onsdagen den 30 april i det typiska podd-snåret 18:30. Adressen och bordet var de förväntade på Norra Skolgatan i Malmö. Vi hade som ambition att inte tala alltför fort, vilket vi befarade var en risk med oss som duo. Hur det gick med den saken, kan du avgöra här:

 

Skärmavbild 2020-05-10 kl. 20.43.50

Jonatan Olofsgård hade med sig boken Liv efter liv av Kate Atkinson.

livefterliv

 

Dikt 200504

innergårdsljusgrönt –
ljus

– är du då glad

(det är en helt annan vokal;
jag vet)

– försök igen, försök
sen

*

innergårdsljusgrönt
ljus

– blir du då muntert …
stämd

(den långa bron har dragits ihop;
jag har sett det)

– försök igen, gör det
sen

*

innergårdsljusgrönt
ljus

– var du då nu

Boken på bordet med Anna-Majje Wik

Det första programmet av Boken på bordet gästas av Anna-Majje Wik.

Inspelningen ägde rum en solig dag i mitten av april. Vi var nervösa men uppsluppna. Vi tog det för vad det var, nämligen första gången för den här typen av grej.

Vårt samtal kan du lyssna till här:

 

 

annamajje4

 

Anna-Majje Wik hade med sig boken Berättelser från yttre förorten av Shaun Tan, utgiven av Kabusa böcker.

AnnaMajje1

I samtalet färdas vi bland annat förbi de här två sidorna:

Annamajje2

Annamajje3

Månadens skrivövning: Du och jag och världen

Det här blir bloggens sjuttonde skrivövning. Den vecklar ut sig den 1 maj, under den vår som vi alla vet går … under fanan ”HÅLL UT”. Övningen kan ses i ljuset av de månader som vi förväntas hålla oss inne, tillbaka, avstå en närhet som kan sägas skapa ett du, ett jag.

Skriv en dikt inspirerad av Dagens dikt

I den här skrivövningen ska vi använda oss av en inläst dikt av Werner Aspenström. Grundidén kan kombineras med vilken annan dikt som helst egentligen. Det som gör att jag denna gång har valt den dikt som jag har valt, ligger i att den kan passa för ”isolation”, ”karantän”, och helst då; återupptäckandet av mötet …

Men jag har även valt den då den är mig kär som lärare; den är ett objekt värt att härma.

*

Övningen har två alternativ, ett för den som vill gå ut och ett för den som dröjer inne och skriver fram ett minne.

En dikt från vart spår kan, förhoppningsvis, också stå som en kombination.

Skärmavbild 2020-05-01 kl. 15.55.09
Foto: Bertil S-son Åberg SVT, från sr.se

1. Lyssna till Werner Aspenströms ”Du och jag och världen” som Dagens dikt i p1.

2. Gå ut, om det låter sig göras. Skriv, i så fall, sedan en dikt som föds ur ett möte med – eller en iakttagelse av – en annan människa. Detta möte kan nog så gärna vara subtilt.

I Aspenströms dikt går jaget ut med ett du.

I din dikt är det alltså tänkt att du går ut, och väl ute visar sig även ett du.

Längd: Som hos Aspenström, cirka 15 rader.

Alternativ:

2. Gå inte ut, om det inte låter sig göras. Skriv, i så fall, en dikt som härmar Aspenströms dikt. Skriv om när du (som ett jag) gick ut, med någon, som ett du. Där det finns vita och svarta stövlar i hans dikt, finns det något annat i den.

Längd: Som hos Aspenström, cirka 15 rader.

Lycka till!

UTFÖR DINA EGNA SKRIVÖVNINGAR (såsom den i poetik VT20)

På Skrivarlinjen 1 fick klassen i uppgift att först skriva och sedan spela in sin egen poetik. Som exempelunderlag spelade även jag in något, till dem.

Denna inspelning delas här.

 

 

Dikt 200413

Vi måste ha firat farfars pension
… smörgåstårta?
En speciell dag,
sol eller molnighetsirritation

Jag minns inget men vet att vi var stolta
i delar som hörde arbetarklassarv till;
vi skulle visa oss stolta sedan, när han kallades in
till butiken igen, och igen

Måste vi också ha firat farmor
som städade?

Med min pappa, som drivit eget
och bortat,
blir det annorlunda med just allt, eller

Med min mamma, som ska ta ut deltidspension
från efter sommaren
blir varje av dessa dagar av förtid-
något av firande för
själva livet; så måste det vara

Dikt 200417

Ikväll läser jag en dikt av Hoda Omran, senaste Kritiker,
ikväll tänker
inte det

: det, betydande,
utrym
de menlösa uppställningar vi
av siåså : tänka (dåligt), läsa (bra), kanske
imorgon – att jag : tjågg (!),
tjäg (?), tjö (–)

Berätta
medan vi sträcker ut oss på kanten
huvudena mot avgrunden och fötterna i ansiktet på världen

Diktseminarium 12 (andra sittningen)

Under påsklovet hittade Christoffer och jag en kväll för seminariets återupptagna studie i det danska språket. Ja, ursäkta den putslustiga tonen, men den andemening i kråksången som önskas är såklart att jag halkar och slår näsan i bordet några gånger under en kväll med poesi på danska. Plötslig osäkerhet på böjning för presens på danska. Eller vad som helst annat.

Alltså en självdistans, och en total brist på den. Nedan presenterar textdungen vår omskrivning av Pia Tafdrups dikt PASSAGE ur Dronningporten från 1999.

Det är ju, vissa gånger, och det vill jag verkligen mena, detta som blir poängen med en okonventionellt lång sittning över en enda enskild dikt; till slut skriver man om den utifrån egna tankar, infall och behov. Vi strök titeln PASSAGE. Här är dikten titellös. Vi strök minst 75% av texten. Om vår val i strykningen, kanske en annan gång. Det enda som stör mitt sinne – just nu – är att sakna motiv till att ha tunnat ut det matriarkala ärendet till något … blint/generiskt/könslöst. Också dumheten ryms.

Boken Dronningporten vann Nordiska rådets litteraturtips. Det kommer inte an på sådant, när det kommer till vad som förslår i infall. Det gör det aldrig. All läsning i sin rätt.

Deja vu.

Gennem det åbne vindue hører jeg langt nede
vandet invadere sommernatten,
jeg sætter ordene i gang

hvilken ro på samme tid
i et sprog, født
udforsker det hjernens verdensrum

strømmer let
i forskellige bevidsthedsstadier, et alfabet
over den stumme jord

en duft, en lyd, en flammedans,
en kølig velsignelse

hvor afstanden smelter ned

tyngdeløse
kan hilse på:

Jeg træder ind i deres forværelse,
jeg tøver.

Jeg fortsætter slæktens liv, som blodet
passerer fra hjerteklap till hjerteklap,
gådefuldt monotont
et øre til et andet

Inte heller denna gång behandlas läsningen av en svit i Til den smukkeste av Mette Moestrup. Under båda sittningarna med danska läste vi den. En del låter sig inte omskrivas med enkelhet. Vi får se.

Jag har boken för kär.

Plats som vi bockade av: Syltan. Vid Slussen.