24.

du hör inte
av dig
heller

dagen
förlöper

stjärnor
med avstånd som vikts
förutsättning

kanske
tänkte du
på nån av alla
gånger med händerna
munnarna
djupt i fickor
halsdukar
svajande unga
nog att bara gå
å prata
vad som och ur
det lästa

i det varande
nuets led
det saknar jag
: ett allé-
genomfarande
rop

stilla
förlöper
rymden i rummet
skallen en bit
till
till en dinosauriefot
en julafton

knappt ser jag
längre
under skymning
skrattar varm
av tro på gruppens
pussel

– ingen vet när avstånd
har närhet
som förutsatt
historia

23.

du önskar dig bara en kärleksdikt
undanber paket

kanske ber du mig lämna det
jag hör inte riktigt
men jag vill
sitta på andra sidan
singlande
ned
på eggen

för-
låtas vackert ett fortsatt öppet
krisskåp
flinga
för flinga inom vinda
väggar; med lila
dörr vill jag bli
tant med dig

22.

från 2013 års kalender

Du

ger mig detta blockljus, Siv (Rut (Evy)),
du får inte lämnas ut
med namn, du
som ger mig
också äpplen, bananer, och frågor ja vad
tycker jag om; den eller den
chokladen
eller himmelsk tid
och metern vid porten tanken på
handledsfrakturer
skiftandet mellan leenden, undan
drar pyntandets blida
ber mig sedan
i butiken åter
ja
att byta till en ljusare choklad,

Du har
åter åter hemma
i handen ett kvitto på ”160 riksdaler”, denna
blockljusdag; Tänk
vad Netto gav
för det lilla Du kommer
lämna ett tomrum
en vålnad för hela
arbetsgruppen
när du inte längre orkar kvar

21.

kanske ber du mig lämna det abstrakta
jag hör inte riktigt längre
Bad jag?
– om axeln, runt finger, fingret
skär dikt; kanske
betraktar vi
varandra från ödets ej
tvinnade torn
seglar
stundom utan
att det gör det samma

20.

Du har ingenting helt annat
att läsa Kanske hade du
någon vinter
Sikt och att
Som analogt Inte längre sticka
ut Än Ändå Det tillför
ens andning andning
Du styrs och
Du har
att diska visknings armveck:
detta låga
Än Ändå
Kanske förestå Dubba
nätter

*

Med spår av Åren, Fredrik Nyberg.

19.

peka du
hela tiden
alltid har du; i det reella
hos varandra
utan
undantag
vi, icke-vi Som vore
något annat
möjligt

samma
boks barn; punktlösa
men petbara
klangfästen
av vida önskad
begränsning

*

Efter Göran Sonnevi.

18.

en enda natt och samma fönster
en mask och en till över
på ort och ställe bruk av stjärnor
åtlytt
– inte helt små händer
enigmor
länge trädda
fram att bryta du med pannan
hängen
redan ärrat vem
och sedan

*

Med spår av Gunnar Björling
samt
en tanke på dikten ”Negativ, tindra” av KF.