vad
vad som står i luften
ljus dis
ord bara
korgbollsfolk
korsar kullerstensrutan
ja något
av en ansamling tycks
alltid utgöra
diagonalt
ingen lag: men
att
att hoppas
mot stora bylsiga armbågsvecket
inte be om det som är
leva utan belysta läppar
men av och
tacksam kornet grus
i trampdynan
kanske tungor till ögon
löven en
sista kommande gång