Dikt 200111

vad
vad som står i luften
ljus dis
ord bara
korgbollsfolk
korsar kullerstensrutan
ja något
av en ansamling tycks
alltid utgöra
diagonalt
ingen lag: men
att
att hoppas
mot stora bylsiga armbågsvecket
inte be om det som är
leva utan belysta läppar
men av och
tacksam kornet grus
i trampdynan
kanske tungor till ögon
löven en
sista kommande gång

Publicerad av textdungen

textdungen skrivs av Joakim Andersson och Jenny Green som träffades när de studerade skrivpedagogik på Skurups folkhögskola, 2013-14.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: