Lucka 20

Lucka 20 är skriven med Sara Hallström.

Vår dikt påbörjades via sms och vandrade senare över till mailen – och nu är den här. Att den sträcker sig förbi de fjorton rader som kalenderns dikter oftast håller sig till, kan jag bara välkomna.

Själva vänskapen med Sara har varit en lång vandring; någonting annat kommer jag mig inte för att skriva denna söndag. Den sträcker sig från våren i Malmö 2003, då vi träffades, över ett par tusen brev … å hit. Ja, jag tänker ofta på Sara som min närmsta vän här i världen.

Saras senaste bok är den prisade Jag vill att mina barn ska tillhöra från 2015 på Norstedts.

Lucka 19

Den nittonde luckan är skriven med Jonas Gren.

Vi träffades i klimatrörelsen i Göteborg under 2008. Det var ett intensivt första år och vi hann till och med flytta ut på landet ihop. I vintermörkret utanför Kungsbacka lärde vi känna varandra genom mestadels samtal om litteratur och skrivande, om man hårdrar det. Hur som haver: ett gemensamt skrivande tog sina första tassande steg kring tjärn och annat.

Dagens bonus sträcker med ena handen ut en förhoppning om att vi tar oss samman och gör något (publikt) av det gemensamma skrivandet under 2021.

Med den andra armen och handen ställer jag fram en skylt: I januari kommer Jonas ut med en ny bok. Det är sonettkransen Tävlingsdräkten på Vendels förlag. Utan att ha läst en rad törs jag tro på en veritabel succé. Kombon skidåkning och sonettkrans, framsvettat ur Grens lemmar, låter som något vi kommer jubla över.

Lucka 17

Lucka 17 har skrivits tillsammans med Rosie Jonsson.

Vi är bekanta från ett par-tre skrivkurser på Västerbergs folkhögskola, 2014-15. I mars 2016 var Rosie även gäst här i dungen. När jag läser om den texten nu tänker jag: Så tog vi orden, tillsammans, och så ska du åter låta dig ta av dem och andra – och se dig duga. Tag av orden, min vän, tag bara.

Lucka 16

I lucka 16 hittar vi en dikt skapad med Rebecka Hultberg.

Och en sista gång vänder vi oss åter om – till ett ursprung på Biskops-Arnö. Rebecka gick kursen Naturens medicin det år jag gick på Författarskolan. Vi bodde båda i huset med det modesta namnet T. Utsikten över en kullig åker.

Nu var det för många år sedan vi sågs, och kanske ger diktmakandet ett lyft – en medvind mot nästa möte… när mötenas tid återkommer.

Bidrag till Dungens Fyra Sidor #3

Inför det tredje numret av dungens diktzine sker ingen större förändring. Värt att påtala är bara ett par glada nyheterna:

Först. Den som vill kan bli prenumerant. Vinnlägg dig om att inte missa ett äkta exemplar. (Mer om prenumerationens sak i eget inlägg.)

Sedan. De upplagor som gällde för #2 ligger kvar, vilket betyder att den äkta varan kommer att skrivas på maskin i 40 exemplar och att en andra upplaga – edition simulacra – trycks i 30 exemplar.

Zinet kostar 30 spänn som äkta vara, och 20 som simulacra.

*

I övrigt känner den i dungen bevandrade igen sig:

Jag skriver zinet på en gammal skrivmaskin. Zinet eftersöker fortsatt tre diktbidrag och har utöver dessa en fjärde dikt av undertecknad: dungens fyra.

Medverkande poet får ett exemplar av upplaga 1 – dvs. den äkta varan – samt numera även 2 nummer av edition simulacra.

För dig som lockas av tanken att skicka in dikt:
Beakta att en dikt ska skrivas 40 gånger på skrivmaskin, så den enväldige redaktörens benägenhet att anta just din inskickade dikt är beroende av en begränsning i antalet använda ord i dikten.

Format: A5, stående ark.

Varje nummer utgår ifrån en särskild impuls – ett citat, en bild, ett ljud, etc. – som dikterna förhåller sig till/avvänjer sig ifrån/underkastar sig/springer ur/trånar efter/etc – ja, dungen rår icke över dessa utfall…

Bidrag skickas till: joakim.o.andersson@gmail.com och ett ja eller nej eller kanske om du skriver om lite – meddelas i enkel, glad ton.

Till saken.
För Dungens Fyra Sidor #3 har jag valt följande impuls(grupp):

”De brister och hinder som vi finner i det som är givet nu, låter oss begripa målsättningar för revolutionär praxis. Ty revolutionär praxis förutsätter att man ställer upp förändringens målsättning.”

Impulsen är: Ty
Impulsen är: praxis

Impulsen ger vid handen: ta och riv någons målsättning, sätt något i rörelse, vänd hem, bli dimma

Impulsen manar
att namnge: hinder, brist
ut i det som finns

Brist, finns –
ty!

*

(Citat från Joachim Israels bok Språkets dialektik och dialektikens språk (1980))

Lucka 12

Lucka 12 kommer genom ett medelmåttande tillsammans med Lisa Redig.

Om jag kunnat presentera den bonus jag önskar till lucka 12 hade jag vetat i vilken låda jag skulle leta efter ett brev från Lisa och hösten 2002. Det anlände i min första malmöhöst och var svallande långt om poeten Michael Strunge. Bonusen hade varit ett medelmåttigt citat ur det fantastiska brevet.

Lisa och jag hade träffat varandra något år tidigare i lyrik- och politikutmarkerna på Österängen i Jönköping..

Lucka 10

I lucka 10 hittas något ur ett färskpressat samarbete med Daniel Westerlund.

Möjligen är detta kalenderns sista ättling från Biskops Arnö. I kalenderverkstaden finns för närvarande ingen mer från ”klassen på ön” 2005-06.

Dagens bonus är att Daniel och jag arbetar med ett nytt ljudverk som förväntas komma under våren 2021. Den här gången skriver vi texter tillsammans, vilket är mer än roande.

När vi i mars 2020 släppte
Samma stam som franskans hjärta stod jag för ett hopplock av texter och Daniel för musik och allt annat. Qvästlafve, som är Daniels skivbolag, är platsen även för nästa släpp.

En invit till att stödja – eller om man så vill: förköpa – vårt nästkomlingsverk hoppas vi skicka ut i januari.


Lucka 9

Lucka 9 är skapad med Samuel Owen Teeland. För ungefär tio år sedan studerade vi båda Humanekologi i Lund, vilket utgjorde vår första kontaktyta. För närvarande läser han andra året på Skurups skrivarlinje.

För lucka 9 tummar vi på villkoren; detta kan inte betraktas som 14 rader eller färre. Härifrån kan bara ännu mer bli skrivet.

Dagens bonus har skepnaden av ett konstaterande eller ett tvångsmässigt löfte i och med att Johan Jönsons inflytande dröjer kvar. Denna gång sammanblandad med Gertrud Steins ande. Löftet så, att andarna alls icke utgår.