Lucka 20

Lucka 20 är skriven med Sara Hallström.

Vår dikt påbörjades via sms och vandrade senare över till mailen – och nu är den här. Att den sträcker sig förbi de fjorton rader som kalenderns dikter oftast håller sig till, kan jag bara välkomna.

Själva vänskapen med Sara har varit en lång vandring; någonting annat kommer jag mig inte för att skriva denna söndag. Den sträcker sig från våren i Malmö 2003, då vi träffades, över ett par tusen brev … å hit. Ja, jag tänker ofta på Sara som min närmsta vän här i världen.

Saras senaste bok är den prisade Jag vill att mina barn ska tillhöra från 2015 på Norstedts.

Lucka 19

Den nittonde luckan är skriven med Jonas Gren.

Vi träffades i klimatrörelsen i Göteborg under 2008. Det var ett intensivt första år och vi hann till och med flytta ut på landet ihop. I vintermörkret utanför Kungsbacka lärde vi känna varandra genom mestadels samtal om litteratur och skrivande, om man hårdrar det. Hur som haver: ett gemensamt skrivande tog sina första tassande steg kring tjärn och annat.

Dagens bonus sträcker med ena handen ut en förhoppning om att vi tar oss samman och gör något (publikt) av det gemensamma skrivandet under 2021.

Med den andra armen och handen ställer jag fram en skylt: I januari kommer Jonas ut med en ny bok. Det är sonettkransen Tävlingsdräkten på Vendels förlag. Utan att ha läst en rad törs jag tro på en veritabel succé. Kombon skidåkning och sonettkrans, framsvettat ur Grens lemmar, låter som något vi kommer jubla över.

Lucka 18

Lucka 18 har under december låtit sig skrivas i etapper med Ida Brytnér.

Detta är den enda lucka som presenteras med någon som jag aldrig har träffat IRL. Vi känner alltså inte varandra, Ida och jag. Dikten är, så att säga, själva grunden vi står på. Dikten här, och dikten annars. Under 2020 har vi börjat skriva till och med varandra, och nästan uteslutande ur och genom litteratur.

Dikten som presenteras här är lite speciell för mig av skäl som vidrör det i stycket ovanför. Detta att skriva mycket med andra – vilket jag gärna gör året runt – handlar för mig mycket om en vilja att erfara ett kännande-tänkande genom skrivandet, och ja, för en tro på något sådant har vårt lilla skrivande varit styrkande.

Under den tidiga hösten var Ida även med i det första numret av Dungens Fyra Sidor.

Lucka 17

Lucka 17 har skrivits tillsammans med Rosie Jonsson.

Vi är bekanta från ett par-tre skrivkurser på Västerbergs folkhögskola, 2014-15. I mars 2016 var Rosie även gäst här i dungen. När jag läser om den texten nu tänker jag: Så tog vi orden, tillsammans, och så ska du åter låta dig ta av dem och andra – och se dig duga. Tag av orden, min vän, tag bara.

Lucka 16

I lucka 16 hittar vi en dikt skapad med Rebecka Hultberg.

Och en sista gång vänder vi oss åter om – till ett ursprung på Biskops-Arnö. Rebecka gick kursen Naturens medicin det år jag gick på Författarskolan. Vi bodde båda i huset med det modesta namnet T. Utsikten över en kullig åker.

Nu var det för många år sedan vi sågs, och kanske ger diktmakandet ett lyft – en medvind mot nästa möte… när mötenas tid återkommer.

Lucka 15

Lucka 15 har låtit sig skrivas med Carola Mikaelsson och Verner Boström.

Carola är en livs levande vän och kollega (Skurup). Verner för sin del lämnade efter sig ett verk som icke liknar andra: Länder. En sensation, utbrast Lars Mikael Raattamaa i sin recension 2006.

Man kan säga att Carola och jag slog till blinkersen i skrivandets farkost och vek av för att göra färdigt något litet att presentera i världen. Strax vänder vi åter till en ringlande landsväg – bortom allmän sikt – där vi utbyter dikter utan nödvändigt/tydligt mål med skrivfärden.

Den som vill höra oss fundera kring bland annat kollektivt skrivande genom att samtala om Hanna Hallgrens bok Prolog till den litterära vetenskapsteorin – hittar den podden här: Boken på bordet med Carola.

Prenumerera på Dungens Fyra Sidor

Från och med nummer 3 av Dungens Fyra Sidor – som förväntas komma i början av 2021 – välkomnar redaktionen ett antal prenumeranter. I detta inlägg: information om denna sak.

Att prenumerera på ett diktzine är vad det är; du vet inte med säkerhet när det kommer ett nytt nummer. Den bakomliggande kraften höftar – och jag höftar här att nästa år kommer att se fyra nya nummer.

Ett nummer skrivs i 40 exemplar på skrivmaskin. Jag skulle för dessa exemplar uppskatta att ha cirka tio-femton prenumeranter.

Och vad kostar det? Priset är det samma som för lösnummer: 30 pix + 10 i porto per nummer.

Ett liten prenumeration: 2 nummer för 80 pix.

Att bli en stor prenumerant: 4 nummer för 160 pix.

Betalning via Swish. Be helt enkelt om numret för saken.

Tack för ordet.

Lucka 13

I luckan den tredje advent gives ett syfte, att dikta —–

Luckan är skriven med Christoffer Peterson. Vi känner varandra från Skurup där vi är kollegor på Allmän kurs.

I mitt liv är det lite av en bonus att få träffa Christoffer på något vi kallar för ”diktseminarium”. Vid ett seminarium är det han och jag och två-tre medhavda dikter och så förlöper en kväll genom att vi läser dessa dikter genom samtal och skrivande.

Nu var det ett tag sedan vi sågs över en öl av kända världsliga skäl. Här är det mig en bonus att minns möte från mars.

Lucka 12

Lucka 12 kommer genom ett medelmåttande tillsammans med Lisa Redig.

Om jag kunnat presentera den bonus jag önskar till lucka 12 hade jag vetat i vilken låda jag skulle leta efter ett brev från Lisa och hösten 2002. Det anlände i min första malmöhöst och var svallande långt om poeten Michael Strunge. Bonusen hade varit ett medelmåttigt citat ur det fantastiska brevet.

Lisa och jag hade träffat varandra något år tidigare i lyrik- och politikutmarkerna på Österängen i Jönköping..