1. Minnen av minnet.

Den här boken av Maria Stepanova kom ut på Nirstedt förra våren. Jag stod i reservationskön några månader, hade sedan en sommarmånad för boken men hann inte mer än läsa om de första 30 sidorna ett par gånger innan det var dags att lämna den vidare i ledet.

Detta är ett verk att leva med snarare än att läsa rätt upp å ner. Och se, boken kommer snart i pocket. Sällan ropas det Köp! med full emfas här i dungen. Men nu så: Bara köp!

2. Romerske nætter.

Det här var en förälskelse under 2019. Jag vill liksom bara få komma ihåg att fortsätta traska genom Glaz Serups vatten från tid till annan.

Rent generellt kommer jag mest läsa sådant som ligger det egna skrivandet nära (av en eller annan anledning) de närmsta månaderna, och denna bok är så eggande. Den stimulerar det aktionsmässiga i en som skrivande, tycker jag.

Jeg er her nu
midt i livet

3. Det mellanmänskliga.

Här har vi en bok som 11 månader senare ligger kvar på listan, igen. I februari förra året skrevs det som så:

”Sedan den senaste listan har Silas hunnit måla mer i Buber-boken (vilken han kallar för ”Den bruna boken”) med krita, Stina har valt att läsa om den, och jag … ja? Jag har försökt kondensera det viktigaste, vilket jag inte förmår, än, för att låta en essä vila mot det.”

Essän återstår att skriva.

4. Irgendwelche av Björling.

I skrivandets tid kommer det att kännas som att det bara är att ta med sig något av Björling – när en inte vet vad en ska ta med sig –  ut – eller bort genom lägenheten – eller allt längre ner i stolen – ty han är som ett under– eller övervatten …

5. Längtans flöde.

På min långa reservationslista finns faktiskt bara ett omläsningsobjekt: Alva Dahls Längtans flöde. Det finns ingen anledning till paus. Troligtvis en köpnödvändighet.