Hösten 2014 hade jag nöjet att fundera på namn för en skrivkurs till Västerbergs folkhögskola. Kursen skulle vara introducerande, ja välkomnande många, samtidigt som det ju måste framgå att det var en skönlitterär kurs.  Vad kan en kurs heta som inte stöter bort den som … som studsar på ordet ”skönlitterär”?

När namnet ”Det skrivande rummet” kom för mig googlade jag det. Träff tre var ett inlägg av Mina Widding som också hade gått Skrivpedagoglinjen en vinter tidigare. Först fastnade skrattet lite i halsen; Jaha, då var det upptaget.

Men ganska snart tänkte jag nog att allt var i sin ordning: Widding beskrev sitt eget rum som ”det skrivande rummet”, vilket ju var helt i linje med hur kursnamnet skulle förstås. Och att dela syn på vilken etikett som kunde passa … det var korrekt.

Denna tidiga morgon googlar jag ånyo ”det skrivande rummet” och som träff tre finns nu istället skrivkursen ”Ett skrivande rum” på Sundbybergs folkhögskola. Se där. Så vandrar ett namn, vår förståelse, tiden med oss.

Länk nummer fem leder till den här bloggen och ett gästinlägg från Karin Hartmann som läste kursen på Västerbergs fhsk. Jag blir glad i tiden av att läsa i Karins text:

”Det var ett märkligt rum. Bebott av en lustig samling individer med en gemensam nämnare. Vi ville skriva. Vad? Ja, det visste nog ingen av oss egentligen.
Länge undrade jag vad kursen gick ut på. Det verkade inte finnas någon plan. Vi skrev visserligen och samtalade om skrivande hela tiden. Vi träffade också författare, läste högt och kände oss igenom skrivandet. Det fanns också deadlines, som en del höll och andra missade. Några med flera månader. Så underligt.

Långa promenader blev en oundgänglig grundbult i mitt nya skrivarliv som kanske var på väg någonstans. Måla tavlor? Var det också en del?”

Denna morgon har jag lagt till fliken ”På gång” som varit försvunnen ifrån bloggen ett år eller två. Jag längtar efter att få lägga till ett nytt namn för en annan skrivkurs – i en kommande tid. Förhoppningsvis låter det sig göras under våren 2020.