Västerberg

Googleträff tre, se – där har du ditt sammanhang

Posted on av textdungen

Hösten 2014 hade jag nöjet att fundera på namn för en skrivkurs till Västerbergs folkhögskola. Kursen skulle vara introducerande, ja välkomnande många, samtidigt som det ju måste framgå att det var en skönlitterär kurs.  Vad kan en kurs heta som inte stöter bort den som … som studsar på ordet ”skönlitterär”?

När namnet ”Det skrivande rummet” kom för mig googlade jag det. Träff tre var ett inlägg av Mina Widding som också hade gått Skrivpedagoglinjen en vinter tidigare. Först fastnade skrattet lite i halsen; Jaha, då var det upptaget.

Men ganska snart tänkte jag nog att allt var i sin ordning: Widding beskrev sitt eget rum som ”det skrivande rummet”, vilket ju var helt i linje med hur kursnamnet skulle förstås. Och att dela syn på vilken etikett som kunde passa … det var korrekt.

Denna tidiga morgon googlar jag ånyo ”det skrivande rummet” och som träff tre finns nu istället skrivkursen ”Ett skrivande rum” på Sundbybergs folkhögskola. Se där. Så vandrar ett namn, vår förståelse, tiden med oss.

Länk nummer fem leder till den här bloggen och ett gästinlägg från Karin Hartmann som läste kursen på Västerbergs fhsk. Jag blir glad i tiden av att läsa i Karins text:

”Det var ett märkligt rum. Bebott av en lustig samling individer med en gemensam nämnare. Vi ville skriva. Vad? Ja, det visste nog ingen av oss egentligen.
Länge undrade jag vad kursen gick ut på. Det verkade inte finnas någon plan. Vi skrev visserligen och samtalade om skrivande hela tiden. Vi träffade också författare, läste högt och kände oss igenom skrivandet. Det fanns också deadlines, som en del höll och andra missade. Några med flera månader. Så underligt.

Långa promenader blev en oundgänglig grundbult i mitt nya skrivarliv som kanske var på väg någonstans. Måla tavlor? Var det också en del?”

Denna morgon har jag lagt till fliken ”På gång” som varit försvunnen ifrån bloggen ett år eller två. Jag längtar efter att få lägga till ett nytt namn för en annan skrivkurs – i en kommande tid. Förhoppningsvis låter det sig göras under våren 2020.

 

Pensionering av maskot

Posted on av textdungen

Under en herrans massa år hade jag en maskot. Den stod och tittade på mig från ett hörn på skrivbordet, den reste med till alla klassrum jag undervisade i; den var som en maskot ska vara, en följeslagare.

Vid ett tillfälle tog jag en bild som jag har funderat på från och till sedan dess.

11049258_701233649988088_439203985_n

Jag kom tillbaka från en rast på eftermiddagen, när jag fann pingvinen omhuldad. Några deltagare på kursen ”Det skrivande rummet” (Västerbergs Folkhögskola, våren 15) hade gjort en slags metakommentar: de ville inte ha rast, men jag hade tvingade dem. Argumentet, från min sida, var att hjärnan måste ha syre. Mycket typiskt mig att påstå, tyckte nog de vid det laget.

Ett skäl till att jag har tänkt på deras ömma handling/kommentar och det här fotot – rör att jag någon timme senare ”tappade det”. Ironiskt nog, apropå det där syret. Det är den enda gång jag har tappat kontrollen över mitt eget agerande i undervisningssammanhang.

Det var en distanskurs och jag blev frustrerad över ett ifrågasättande av den längre skrivövning vi hade gjort under hela dagen. Många hade rest tämligen långt för två dagars undervisning på plats – och att någon skulle snacka bort tid från andras dyrbara minuter av skrivande – nej – jag fixade inte det, inte just då. Jag tog mina väskor och bara drog, alldeles för hastigt.

Pingvinen tjänade ju annars – ofta – som en ”stämningslättare”. Med en ny grupp tyckte jag om att fråga vad deltagarna tänkte om den; varför var den med? Hade den ett namn? Den ena gissning snirkligare än den andra – alltid lika roligt att få lyssna till. Likaså att få min okunskap om min egen maskot kastad i ansiktet: ”Fast den där är ingen vinterpingvin. Den lever i sand. Kan det var en Humboldt?”

Men så, i somras, efter alla dessa äventyr, var det som att all meningsfullhet hade runnit av vår relation. På årets sommarkurs på Skurups Folkhögskola var den plötsligt överflödig. Hörde snarare till ett barns djurpark hemma i lägenheten.