Dikt 190701

Ett par dagar efter att jag drömde att mamma började använda
något av de vackra skrivblock hon har samlat på sig
börjar jag läsa Minnen av minnet

I drömmen var det som skulle nedtecknas
att hennes mamma, min mormor, ropade: Men jag har ju träskorna på mig!
i baksätet på motorvägen
in mot stan, riktning ett bröllop De fick vända
min mamma, mormor, och pappa Och de kom sent med andan i halsen
Men innan brudparet sa ja till varandra

Ett par dagar innan jag drömde om mamma, mormor, rosenbladsblocket och dess
förande hand frågade mitt barn flera gånger Vems är de skorna?
om ett par gula träskor på stugbaksidans altan

De har jag gett till stugan, de är inte sköna men alla får använda dem

Att säga så

Skriva så

Om de lämnade gula

Ett par dagar innan det på samma altan berättar min mamma om hur hennes mamma
ropade till i baksätet på motorvägen – E4an söderifrån –
på väg in mot ett annat Jönköping

En kommentar

  1. Ann-Charlotte · juli 10, 2019

    Att dessa gula träskor fått sådan plats hos oss. Ingen tycker om dem, men alla har band och en relation till dem.
    Du kunde dragit det längre och även skrivit om min dröm om dem. Men det står det faktiskt redan skrivet om. I ett av mina block.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s