Tredje oktober.

Jag meddelar att det blir vatten (och inte fil) när han behagar att stiga upp ur bädden denna kväll. Silas kommer efter, släntrar in i köket han med: Du får prata längre, pappa. Säg inte så. Du får prata längre.

Ibland står förhållandena mellan språk och värld blixtbelysta. Jag får prata tills jag kommer fram till att han ska fil, vill han mena. Vad ska man svara? Kanske ”Jag vill inte prata längre” eller  ”Jag tycker att ett kort prat blev bra, Silas” eller något annat som håller kort för gott.

Men det går ju inte. Jag kan ju bara fråga vad han vill att jag ska säga om jag pratar längre. Ska vi komma in på filens beskaffenhet? Kanske vattnet kontra filen – och hur de känns i magen? Kanske ska vi dela en kärlek till filen?

Jag får ta och prata längre. Ja tack, älskade barn.