Torsdag, 23 juni, 2016.

Förmiddag.

Jag har sovit. Stina har låtit mig sova.

Jag har drömt. Jag drömde om att vara på resa med Silas. Vi kom till
en storstad (södra Europa) och letade efter huset vi skulle bo i. Kväll
eller natt. Insektssvärmar högt upp på fasaderna. Andra letade också
på de små gatorna. (Flyktkonnotation.)

Huset var fint, men så snart vi kom upp på ovanvåningen fick jag panik
på väg till sovrummet. Det var en stor glipa vid väggen … Silas skulle
kunna trilla ner.

Vi lägger oss … och genast är Silas borta … jag springer upp för att leta och
hör hur han går in på toan … jag springer med blicken i glipan … lättnad i
varje sekund som han inte ligger där nere … på toan är det mörkt … han
står i ett hörn och kissar. Jag vet först inte om jag ska skratta eller gråta,
då det visar sig att det är en barn-toastol där. Du växer upp, du går snart.

Det här var fjärde natten i rad som jag drömde om dig. Nu slappnar jag av
(från mycket som varit med tidigare).