Öronmärkning:
För dig
som
tror dig behöva
ett tiotal år
på dig
för att komma till ro
med en metod

Våren 2013.
Jag dröjer kvar i Lund. Tar svängen förbi stadsbiblioteket, slår mig ned med några tidskrifter. I någon av dem står en intervju med Kristian Lundberg att finna. Se där, så typiskt; det är vår, vart ska man ta vägen, varför inte skjuta på det egna skrivandet och läsa om andras istället.

Men det blev en viktig eftermiddagsläsning.
I den där intervjun berättar Lundberg att han alltid skriver på fyra saker samtidigt för att aldrig kunna säga (lura sig ) att han inte har någonting att skriva på. En metod för att säkerställa att det rullar. Om jag minns rätt sa han ungefär att han bara klickar upp ett annat fönster – och testar en annan text – om han har fastnat.

Jag har funnit förtröstan i att försöka med något liknande under de senaste åren. Istället för att resignera – re-orientera. Några ord sätter sig alltid i rörelse, någonstans, i något som hjärtat visar sig vilja.

Sedan, om det är två, tre, fyra eller fem texter som ska räknas som att de alltid finns, samtidigt, för just mig, det håller jag för osagt.