ungdomens ände, dess utdragna ändande, världen av noll
kommer, där

var vår och vi gick fram
och tillbaka i det ljusa rummet och läste, om och
om igen, och äntligen var det att inte förstå
det som fick hjärtat att slå, hårt,
det

att inte förstå,

bara gå med käft och hjärta, tassa
fram och tillbaka i ett soldammande rum i Värnamo,
kanske pimplades folköl

till Sonnevis negationsvälde:

Vilar i tidens
progression av noll
i rymden av noll
Rösterna har sedan länge utplånats
(…)
Allt är av noll
Som fullständig ljuvhet