Stundom tycker jag att bilden ser makaber ut. Stundom är det som att droppen blod får vara den droppe blod den var.
Bilden är från den 19 september och fick följande text med sig på Instagram: ”Kvällen då man fick en mellanstor leksaksbil över ögonbrynet. Det var då. Nattningen slutade senare med att han sa ”pappa är sol, mamma är sol” som sista ord.”
Någon dag senare fick jag ett sms från min vän A som skrev: ”Hur är det med pannan? (Jag har ett ärr på hakan efter en liten gul lastbil – en tidig morgon, vaknade av träffen.)”
Röd Jeep, gul lastbil. Ärr, spår.
_
Jag kan ha svårt att släppa frågan om när ett barn kastar saker på en förälder. Häromkvällen kom en bil farande igen. Då stod jag med mobilen i handen, för första gången i hans synfält den dagen.
De semantiska pinnarna skall också vina vid vissa lägen.
/Joakim
