Lucka 7

Lucka sju är skriven med Carola Mikaelsson som är skrivpedagog och kollega till mig på Skurups folkhögskola. Förra året hittades vi i lucka 15. Precis som då – ja, vi håller fortfarande på och utbyter dikter i ett yvigt, gemensamt projekt. Jag skulle nog våga säga att vi är än gladare i det, med tiden som går.

Dikten som presenteras är extraherad ur vårt pågående projekt. Och ”strö”, bland det som hamnade i luckan denna gång; inte sällan letar det sig in någon typ av gräs i ett skrivande med Carola, som gärna funderar på tid genom skrivandet.

I Boken på bordet samtalade vi hösten 2020 om Hanna Hallgrens poesi, som är av betydelse för vårt skrivandet.

Lucka 6

I den sjätte luckan finner vi en dikt skriven tillsammans med UllaCarin Lindström Ahlén, som är bibliotekspedagog och lärare (med en tro på poesins absoluta nödvändighet i världen). För en handfull år sedan gick hon kursen ”Det skrivande rummet” som jag gav på Västerbergs folkhögskola. Vi önskar henne båda den dag då hon får titulera sig poet.

Lucka 4

I den fjärde luckan hittar vi en dikt skriven tillsammans med Annika Nyman som är dramatiker, boende och verksam i Malmö.

Det började den 19 oktober när Annika svarade följande på mitt virtuella utrop om julkalendern: ”Vill dikta om landtungor, icke-vab-fragment och eventuellt om öar (alla andra öar)”. Dikten är där allt befann sig natten till lördagen den 4 december. Något samarbete ska offras för att fylla dagens lucka. Turen föll på oss.

Annika är återfalls-poet i dungen: förra året fann man oss i lucka 5. Till den dikten presenterades även vår allt mer avlägsna öhistoria.

Lucka 3

I den tredje luckan finner vi en hommage till Dalaplan.

Dikten är skriven tillsammans med Johan Öster som bor vid Dalaplan med sambo och två barn. Han är master i litteraturvetenskap och jobbar nattskift på ett äldreboende i Västra Hamnen i Malmö.

Den som vill följa hans litterära framfart har alla möjligheter till det via Instagram där det mer personliga kontot @dolcepapana används till att både visa upp livet som det är och till att skapa nytt i pågående projekt, och för den följare som vill ha det koncentrerat till bara text gäller @pappabloggentxt.

Lucka 2

Den andra luckan är skriven tillsammans med någon jag inte känner alls, vilket är fint på ett särskilt sätt. Niels Vonberg såg – på Instagram – min inbjudan till att skriva en dikt med mig och hörde av sig. På den vägen var det; vi utbytte först 10 ord/bilder från vardera person innan vi började skriva oss fram mot en dikt.

Niels Vonberg (f. 1981) är poet och litteraturvetare. Han är uppvuxen i Nederländerna och bosatt i Sverige sedan 2017. Tidigare verk har publicerats i Ordkonst och Kultmagasin och han deltar i Skrivyta Syd, ett utvecklingsprogram för författare.

Månadens skrivövning: Lek fram text tillsammans

Detta är dungens trettioförsta månatliga förslag till ett skrivande. Den här gången kommer inte den kursiva ingressen ta slut och övergå i en tydlig instruktion. Genom att kort återge ett skrivminne vill jag lämna dig med en fråga om villken typ av lekfullt skrivande din kropp skulle behöva.

Igår kom jag att tänka på en speciell eftermiddag i Berlin sommaren 2007. Tillsammans med en vän uppfann jag en lekfull metod för att skriva och motionera. Den ena skrev, den andra cyklade samtidigt ett varv runt parken. När cyklisten gjort sitt varv, ja då var det bara att lägga ner pennan för den som skrev. Så byttes vi av, varv efter varv, mycket länge. Det var intressant vad motionens glädje gjorde för ordglädjen. Eller vad den andras ord gav i glädje när man pustande slog sig ner.

Den här månadens uppmaning är att styra upp ett lekfullt skrivande tillsammans med någon. Låt lek, kropp, puls vara med.

Lycka till!

Bidrag till Dungens Fyra Sidor #4

För den som vill skicka in en dikt till det fjärde numret av dungens diktzine finns följande anslag:

Texten stod att läsa i nummer 3.

Ett medskapande läsande, av dikt i tidigare nummer. Ja, vad ber jag om här; detta val av impuls kan såklart innebära att det kommer att ta längre tid att få in tre gästbidrag. Men vad vet man, nej.

Min förhoppnings horisont ligger iaf ungefär här: att göra nummer 4 i månadsskiftet maj-juni.

Är du ny med Dungens Fyra Sidor och vill läsa mer om vad detta diktzine är för något:

Om det senaste numret, om släppet av nummer två, och av det första. Och här började det en gång i tiden, den 9 juni, 2020.

Inför nummer 4 är allt – i övrigt – som vanligt: tänk på att din (vår) dikt ska skrivas 40 gånger på en skrivmaskin, och i A5 stående; den kan alltså inte vara för lång eller för bred.

Vad gäller att få ja eller nej: det hela delas, oavsett, ut med värme.

Här är en bild med de tre nummer som har sett världens ljus, fast i den edition som kallas simulacra, dvs. en andra upplaga som görs med kopiering. Förstaupplagorna är slut, simulacror finns.

Välkommen med ditt bidrag:

joakim.o.andersson@gmail.com

Medverkande poet får en förstaupplaga och två simulacror av numret hen är med i. Utöver nöjet, förstås.

/Joakim

Månadens skrivövning: Om nyttan av att värma upp tillsammans

Detta är dungens tjugosjunde månatliga skrivövning.

Den här gången har övningen ett något mer didaktiskt anslag än vanligen. Det hela är inte bara intressant för pedagoger, men det handlar om att tänka kring varför det är en god idé att skriva igång tillsammans.

På onsdagar undervisar jag i kreativt skrivande för ett gäng på Allmän kurs. Onsdagarna har sedan flera år en väletablerad struktur. Första timmen, mellan nio och tio på förmiddagen, är det uppvärmning. Vecka in och vecka ut. Oavsett vilken skrivvana man har (eller inte har), så ska det vara rimligt att känna – och tro på – att man kommer in i en längre dag av skrivande.

För några veckor sedan gjorde vi en kollektiv uppvärmningsövning som jag tyckte satte fingret på en hel del.

Detta gjordes via Zoom, ja.


Instruktion:

  1. Var och en skriver en fortsättning på följande meningar skapade av mig:

”Här hos mig …”

”Jag skulle aldrig …”

”Om du var ett …”

(Exempel av Joakim: ”Om du var ett träd skulle jag vara ett löv bland andra.”)

”Säg något om …”

”Varför …”

”Blunda och du ska …”

”Alla vet att …”


samt dessa två meningar som klassen kom på/valde:

”Jag skulle aldrig …”

”Det dummaste jag gjort …”

*

Det var cirka 15 minuter till att skriva klart meningarna. (Innan mitt gäng skrev visste de att de skulle komma att dela med sig av meningarna.)

I vårt fall var den andra delen av övningen – att alla skickade sina meningar till mig, och medan klassen fick ”uppvärmningsövning 2” att skriva på – skapade jag en gemensam text. Ja, ett kollage med allas meningar.

Sedan läste jag upp texten och klassen kunde samtidigt se den på en delad skärm.

Det blir i ett sådant kollage såklart både absurda tankar och vändningar, såväl som en text med ett oväntat starkt narrativ.

Och för att tala klarspråk: ett år in i en pandemi behövs det sätt att orka sätta ord på skiten. Denna enkla ram gjorde det enkelt att se vad vi behöver säga/skriva.


*

Något som var lockande medan jag – i glad hast – gjorde ett kollage var en tanke på hur olika kollage det skulle bli om ett skrivgäng gjorde var sitt kollage av ett gemensamt skapat material.

Allehanda sätt att skapa först ett material om dagen, rummet, stunden och livet – för att sedan med varandras meningar skapa en text… är roande att fundera kring. Jaget, gruppen, världen. Att sätta det hela i rörelse, på mycket enkla, lekfulla vis.

Lycka till med utformandet av en egen variant!

Lucka 24

Julafton och en dikt skriven med Johan Madenteg, min barndomsvän. I dikten citeras han och nobelpristagaren Louise Glück. Och ett ankare är på lån, kanske från Eric Schüldt.

Det varmaste av tack till er tjugofyra som ville skriva dessa dikter med mig. Det var något särskilt för mig.

Och stort tack till er som har läst.

God jul!

Ljungstigen 16