Lucka 12

Lucka 12 kommer genom ett medelmåttande tillsammans med Lisa Redig.

Om jag kunnat presentera den bonus jag önskar till lucka 12 hade jag vetat i vilken låda jag skulle leta efter ett brev från Lisa och hösten 2002. Det anlände i min första malmöhöst och var svallande långt om poeten Michael Strunge. Bonusen hade varit ett medelmåttigt citat ur det fantastiska brevet.

Lisa och jag hade träffat varandra något år tidigare i lyrik- och politikutmarkerna på Österängen i Jönköping..

Lucka 10

I lucka 10 hittas något ur ett färskpressat samarbete med Daniel Westerlund.

Möjligen är detta kalenderns sista ättling från Biskops Arnö. I kalenderverkstaden finns för närvarande ingen mer från ”klassen på ön” 2005-06.

Dagens bonus är att Daniel och jag arbetar med ett nytt ljudverk som förväntas komma under våren 2021. Den här gången skriver vi texter tillsammans, vilket är mer än roande.

När vi i mars 2020 släppte
Samma stam som franskans hjärta stod jag för ett hopplock av texter och Daniel för musik och allt annat. Qvästlafve, som är Daniels skivbolag, är platsen även för nästa släpp.

En invit till att stödja – eller om man så vill: förköpa – vårt nästkomlingsverk hoppas vi skicka ut i januari.


Lucka 9

Lucka 9 är skapad med Samuel Owen Teeland. För ungefär tio år sedan studerade vi båda Humanekologi i Lund, vilket utgjorde vår första kontaktyta. För närvarande läser han andra året på Skurups skrivarlinje.

För lucka 9 tummar vi på villkoren; detta kan inte betraktas som 14 rader eller färre. Härifrån kan bara ännu mer bli skrivet.

Dagens bonus har skepnaden av ett konstaterande eller ett tvångsmässigt löfte i och med att Johan Jönsons inflytande dröjer kvar. Denna gång sammanblandad med Gertrud Steins ande. Löftet så, att andarna alls icke utgår.

Lucka 8

Den åttonde luckan öppnas hemifrån. Livskamrat Stina Karlström och jag skriver också till vardags och har – så här i adventstider – utgått från en poet som s a s vuxit ut lite särskilt i vårt hem under onådens 2020: Johan Jönson. Numera möts ett ”Vill du lyssna på en litteraturpodd?” med svaret ”Bara om Johan Jönson är med.”

(Det där är dock mest ett sätt att tala hemmavid, för det finns inte mycket poddmateria med j.j.)

Dagens bonus får kallas en anmodan till läsning. Det senaste verket, Marginalia/Xterminalia, av Sveriges förmodligen bäste poet är formidabelt. Något annat som är formidabelt är Katarina Wikars kulturjournalistik och denna längre segerintervju”Med poesin som låtsaskompis”är en ljudande materia som finns med Jönson.

I dagens lucka utgår vi inte från det senaste verket utan startpunkten i boken Minnen av kroppar i rörelse och vila, ursprungligen på Maskinen förlag (2001), återutgiven ånyo av Nirstedt/litteratur i år. Ja, tillsammans med de andra fyra böckerna från I KRIGSMASKINEN. Apropå formidabelt.

Lucka 7

Lucka sju är framtagen med Rut Berling. Vi hade var sin dikt i bakgrunden, i ”smygen”, medan vi skickade rader till varandra. Dessa poeter i fonden syns eller syns inte nämnvärt för läsaren av luckan – ja, vad vet man bländad av skrivandet.

Rut gick på Skurups skrivarlinje för två år sedan.

Dagens bonus får bli ett uppmärksamhetsfästande vid att såväl poeter som Louise Glück och Mette Moestrup och life hack som kollektivt skrivande finns i tristessens tidevarv. Säger: såväl.

Lucka 6

Till den sjätte luckan har det samarbetats med Hasina Rashid. Vi gick på gymnasiet tillsammans under 90-talet sista år. Under de eftergymnasiala åren skrev vi en hel del brev till varandra. Hasina förvaltade även den studiemässiga nit som vi förväntades tillägna oss under gymnasiet.

Om man spolar fram ett tiotal år – till 2013 – hittar vi Hasina som väletablerad i Ronneby. För en vecka eller så verkade det som att jag – ännu lös i kanten – skulle flytta temporärt ifrån Malmö till Ronneby för att bli – om jag förstod det rätt – hennes ekonomiassistent.

Med denna anekdotiska bonus vill jag lyfta hennes praktiska vänlighet och, samtidigt, min lättnad över att hon slapp mig neddimpande på det uppstyrda kontoret.

Lucka 5

Den femte december ger en lucka med Annika Nyman som kompanjon. Vi träffades på Biskops Arnö, där vi gick i samma klass, men har nu känt varandra i bra mycket mer än tio malmöår.

Dagens bonus är en anekdotisk anti-bonus.

Annika Nyman är född den femte mars vilket också Katarina Frostenson är. KF var min kanske starkaste influens i skrivandet när vi började på Arnö 2005 och jag minns hur jag tittade på Annika och tänkte: Aha, nämen åh. Snart därpå visade det sig att klassens andra Annika, Boholmarn, hade två tvillingar som var födda den femte mars. Se där, så snurrade åren, på ett vackert vis, med mitt inre lilla födelsedagsbarnskompani att tänka på den femte mars, jamen fram till för ett par år sedan då… Alles, verpisst, så att säga.

KF var även författarbesök under vårt öår. Men det var jag förmäten nog att missa. Ja se, åren har i alla fall gått, för oss alla.

Lucka 4

I lucka fyra finns en dikt skriven med Johan Larsson, en så kallat äkta malmöit. Vi hade med oss Bengt Emil Johnson i arbetet. BEJ var poet, tonsättare och radioman.

Dagens bonus får av denna anledning vara att lyssna till BEJs ”Några sätt att betrakta och betraktas av skator” frånP2 Fågeldikter”.