Googleträff tre, se – där har du ditt sammanhang

Hösten 2014 hade jag nöjet att fundera på namn för en skrivkurs till Västerbergs folkhögskola. Kursen skulle vara introducerande, ja välkomnande många, samtidigt som det ju måste framgå att det var en skönlitterär kurs.  Vad kan en kurs heta som inte stöter bort den som … som studsar på ordet ”skönlitterär”?

När namnet ”Det skrivande rummet” kom för mig googlade jag det. Träff tre var ett inlägg av Mina Widding som också hade gått Skrivpedagoglinjen en vinter tidigare. Först fastnade skrattet lite i halsen; Jaha, då var det upptaget.

Men ganska snart tänkte jag nog att allt var i sin ordning: Widding beskrev sitt eget rum som ”det skrivande rummet”, vilket ju var helt i linje med hur kursnamnet skulle förstås. Och att dela syn på vilken etikett som kunde passa … det var korrekt.

Denna tidiga morgon googlar jag ånyo ”det skrivande rummet” och som träff tre finns nu istället skrivkursen ”Ett skrivande rum” på Sundbybergs folkhögskola. Se där. Så vandrar ett namn, vår förståelse, tiden med oss.

Länk nummer fem leder till den här bloggen och ett gästinlägg från Karin Hartmann som läste kursen på Västerbergs fhsk. Jag blir glad i tiden av att läsa i Karins text:

”Det var ett märkligt rum. Bebott av en lustig samling individer med en gemensam nämnare. Vi ville skriva. Vad? Ja, det visste nog ingen av oss egentligen.
Länge undrade jag vad kursen gick ut på. Det verkade inte finnas någon plan. Vi skrev visserligen och samtalade om skrivande hela tiden. Vi träffade också författare, läste högt och kände oss igenom skrivandet. Det fanns också deadlines, som en del höll och andra missade. Några med flera månader. Så underligt.

Långa promenader blev en oundgänglig grundbult i mitt nya skrivarliv som kanske var på väg någonstans. Måla tavlor? Var det också en del?”

Denna morgon har jag lagt till fliken ”På gång” som varit försvunnen ifrån bloggen ett år eller två. Jag längtar efter att få lägga till ett nytt namn för en annan skrivkurs – i en kommande tid. Förhoppningsvis låter det sig göras under våren 2020.

 

Medan kalenderljuset brinner (16)

16.

du tror inte på den ensamma
skaparen
men på den ensamma
människan; du vill kanske
komma hit
och sitta på andra sidan
bordet

jag har känt dig och ska
känna av, till,
att vara på båda sidor
om och

jag vill också
tro på den ensamma
människan
och därför skapa som blivande

Medan kalenderljuset brinner (15)

15.

Du

skulle få
en lista med barnböcker,
hade bett om det
och vi på den här
adressen
kunde förväntas ge
en nybliven förälder
det

: men det gjordes aldrig
någon lista,
vi förmådde inte,
tror inte
att det spelar någon roll
vad du läser i jämförelse
med hur; vad som helst
kan göras intressant
tillsammans

ingenting
känner vi som en garant
för normlockslyftande
eller annat önskvärt

: själv skulle jag gärna
oftare ha läst Vi smular
vi härmar en gök

det senaste året,
men vårt barn kände
hur det blev
min favorit och vart
inte så vidare
sugen

Medan kalenderljuset brinner (13)

13.

Du kan inte leva med ett utseende

En evig skiss

Du kan inte leva med ett

Du kan inte leva

Du kan inte leva med ett utseende

Ett aldrig funnet grepp

Eftersom

Om

Du kan inte

Då om du, som du säger det, sa det, då om du

Eftersom

Någon gång säger du det:

Du kan inte leva med ett utseende

Medan kalenderljuset brinner (9)

tittar å tittar
på din svaga krusning
i mungipan,

att vara fri –
att genomföra
avsluta –
det en kom för
att upprätta

ett finger för munnen
i cirkel vi springer i famnen
på främlingar å förstår inte
det oändliga bara skriker
genvägar
i vår ändlige guds slutminut;

att fortsätta
stötta
i med– och motgång;
det
kommer jag göra

sade du,
ändande oändlige, Markus

Medan kalenderljuset brinner (8)

8.

 från 2013 års kalender

Du

satt mitt emot mig
vid ett avlångt köksbord i ljust trä, axlarna tunna,
avmagrade med en bred, pösande mage nertill
som jag kände igen
från sjuka i vårdsängar,

satt mitt emot dig
och kände igen några kroppsliga mönster, gulnad, lukten
av död som kan föregå
bortgång,
dödssjukdom

Du var upprörd, jag skakade av gråt
och upprepade samma fras:
Jag älskar dig så, jag älskar dig så …
Medan du pekade på dina hjärntumörer
med samma hand som en vårdtagare
förlorad i sensommarvind

Han

i min egen ålder, med 4 barn, 2 i hemmet,
den minsta
på golvet snart två,
bortom eller utom förståelse
för sin pappas afasi

Jag

vaknar upp innan det gryr,
tänder kalenderljuset,
vet inte vart
jag kan gå
med ditt ansikte från drömmen
och finner mig först
i ett fotografi
där du röker, lutad
över din Världsmästarcykel
på stigen ner till sjön