… i en svår tid, nånstans under 2012-13, meddelade min närmsta vän att hon ville dela de pengar hon fått från ett stipendium. Hon ansåg inte sig behöva dem mer än sina vänner, eller hur det nu än ska uttryckas. Där och då ansåg hon sig i alla fall inte vara den behövande.

Detta tog så väl. Och att min vän inte ens minns att hon gav mig (och andra) 2500 spänn gör att det enkelt tar fyr, igen och igen, av att tänka på. Det var något hon bara gjorde, för att det kändes som det rätta. Och för mig var det rena lyckträffen. Så här i backspegeln: en fullödig träff.

Med denna korta text introduceras en ny tablå här i textdungen. FADÄSERna har fått sin motpol.