Med mig till kontoret denna måndagsmorgon – den andra mars – har jag ett knippe böcker som ungefär rymmer Varat och tiden, Filosofiska undersökningar, Tag och skriv! och Nattlig jakt. Ungefär, det är ett ord jag tänker på efter att ha läst om Andrea Lundgrens bidrag till skrivhandboken Tag och skriv! –

”Jag kallar mitt rum för Hålan. Eller Grytet. Jag säger det på skämt, men vet att jag inte skojar.”

Lundgrens text heter ”Ner i grävlingsgrytet” och börjar med att hon berättar om hur hon söker sig till ett köpcentrum efter att ha skrivit; ”för att försöka bli normal igen”. I denna min förmiddag ska jag snart iväg till biblioteket för att delvis bli normal igen, delvis för att åter få gå i gryt (eller vad det nu är för en), ja därefter. Vändan.

Och jag tänker på hur namnfrågan har med praktiken att göra. Hur ett ungefär behövs.

Denna plats med ett skrivbord i Malmö har ännu inte fått sitt rätta namn. Den kan lika gärna kallas ”Skolgatan”, ”Kontoret” eller ”Skrivplatsen”. Inte lika gärna men mycket väl något av förslagen. Lundgrens text hjälper mig att förstå det arbiträra i namnvalet: ”För rummet är bara den yttre platsen, illusionen om att det finns en plats. Den inre platsen är något annat, det har tagit lång tid att lära sig beskriva den. Och inte kan jag det än.”

Kanske får texten mig att tro att vi benämner de yttre platserna personligt, med humor, om än mörk och skållande, för att göra ett litet gläntande till det inre möjligt.