Semantiska pinnar (LXXVIII)

 

Tjugosjätte februari.

Påsen. Nu är det du som ska ta hem det som slutit om vid sovstunden.

Att överta en plats. Att överta en påse. Att skriva över, skrivas över. Ta hem, lämna vidare. Platsen på mattan, platsen i sovsalen. Hallkroken. Sömnen, uppvaknandet. Springet ut.

Under allt, fröknars bärande händer. Upplyftande av påsar, skal, nappar.

Jag vill ha den som Elias. Att skala en banan som Elias, alltså som det största barnet, alltså detta tema som rör att barn – jag menar människor – tycks behöva få vara både små och stora omlott i sina grupp. Växla som ljus.

Varför jag skriver ljus?
Jag vet inte.

Screenshot_2019-12-22 Instagram-foto av Joakim • den 26 februari 2019 kl 15 07

Publicerad av textdungen

textdungen skrivs av Joakim Andersson och Jenny Green som träffades när de studerade skrivpedagogik på Skurups folkhögskola, 2013-14.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: