Tjugosjätte februari.

Påsen. Nu är det du som ska ta hem det som slutit om vid sovstunden.

Att överta en plats. Att överta en påse. Att skriva över, skrivas över. Ta hem, lämna vidare. Platsen på mattan, platsen i sovsalen. Hallkroken. Sömnen, uppvaknandet. Springet ut.

Under allt, fröknars bärande händer. Upplyftande av påsar, skal, nappar.

Jag vill ha den som Elias. Att skala en banan som Elias, alltså som det största barnet, alltså detta tema som rör att barn – jag menar människor – tycks behöva få vara både små och stora omlott i sina grupp. Växla som ljus.

Varför jag skriver ljus?
Jag vet inte.