I Lundströms Bokradio beskriver Rachel Cusk sin stil i succétrilogin som att hon har ”strukit det som läsarna redan vet” och exemplifierade med ”Paris”: om hon hade skrivit ut Paris i texten hade förförståelsen kickat in; vissa bilder av ”Paris” hade lagt sig över textens skapande av plats, som om det var författarens betryggande, en tydlighet, som matade bara genom att säga ”Paris”.

Hon undviker matandet skickligt, tycker jag – som klurade lite väl mycket på frågan om vilken stad de befinner sig i och utanför i den avslutande delen Kudos. Det är förståeligt, psykologiskt sett, men samtidigt ganska genant. Att äta själv handlar inte minst om att tvingas ställa sig inför sina egna existentiella associationer, snarare än att kontinuerligt stanna kvar – absorberad – av texten.

Radioprogrammet är exemplariskt. Den som undrar om hen vill läsa trilogin kan gärna lägga sitt öra vid intervjun och Lundströms introduktion till böckerna.

Vad gäller att äta själv och en viss genans inför detta med att överlåta sig till det banala i att LETA EFTER SVARET på frågan om VILKEN STAD DET ÄR, så vill jag gärna ge Cusk (och Lundström) lite mer space för att sätta stämningen kring vad det handlar om:

”When I first started writing Outline, I literally, in almost every page, felt god how amazing – to be talking about a woman and not describing her physically. And not describing how other people think of her, physically. And what a .. and I had this sense, as I was going all along … of taking this huge parts of the novel, and putting them in the bin. (…)  And the feeling of lightness that come to me – and to the book – as a resultat of that. Yeah, it was … enjoyable.”

The bin. Stora textmassor i papperskorgen. Att kasta bort det som matar med det som läsaren ”vet”, och författaren är ju som bekant också läsaren. I dont need to do that. And that puts the reader in a very different position; they have to do a lot morw work.

Lundström lyfter fram några enskilda citat ur den andra boken i trilogin, Transit, som typiska för Rachel Cusk. Det här inlägget får avslutas med ett av hennes val:

”Att finna sig själv var som att öppna en julklapp och upptäcka att det som låg i paketet redan var trasigt.”